torsdag 30 december 2010

Nytt år, nya möjligheter

2010 har varit ett händelserikt år. Både bra och mindre bra.

I början av året kämpade jag på med slutet av min graviditet. Jag blev sjukskriven och kunde invänta bebis ankomst en aningen lugnare. Men oj, oj, OJ vad ont jag hade. Liten föddes på beräknat datum den 3 mars. Jag var kanonförkyld. Efter två veckor blev lilleman också sjuk och så höll han och jag på tillsammans i fyra veckor. Sex veckors kanonersförkylning gav oss inte den bästa starten. Kolik, utslag, mjölköverkänslighet, astma, sömnlösa nätter och dagar, reflux och en utsliten mamma var inte den bästa fortsättningen. Sommarsemestern i Småland blev ändå väldigt lyckad. Loppan var hemma med mig och liten i 12 veckor under sommaren och med facit i hand vet jag inte riktigt hur det gick till. Hösten kom och vi hoppades på bättre sömn, men nej. Mjölk introducerades igen och det gick bra. MEN! Helt plötsligt blev våra problem inga problem längre. Inom loppet av väldigt kort tid dog två små fina bebisar, döttrar till två fina vänner till mig. Och som om inte det var nog så dog även en liten gosse, en av min kusins bästa vänners son. Jag kände mig helt tom och förvirrad efter allt detta. Att inse att det som är jobbigt i ens liv egentligen inte alls är jobbigt, att vår efterlängtade son som ställt upp och ner på vår tillvaro faktiskt är det mest underbara (tillsammans med vår dotter) som vi kunnat få. Detta året har fått mig att värdesätta sömnlösa nätter, gallskrikande barn, diskberg stora som Kebenekaise, dammråttor under sängen och den eviga stressen med att ha ytterligt lite egentid. Att uppskatta det man har är faktiskt inte en självklarhet har jag förstått. Vi måste alla bli bättre på att uppskatta det vi har och njuta av vårt liv. Livet är inte en självklarhet.

Under 2011 väntar stora saker oss. Eller ja, spännande saker kanske är mer passande att kalla det för. Vi ska spendera en månad i USA. Jag ska börja jobba igen. Liten ska börja på dagis. Vi ska ta ett stort beslut om 2012. Jag ska bestämma mig för om jag ska starta upp ett eget företag. Jag ska försöka bli av med min längtan efter fler barn. Mina mål för maken min är att han ska sluta stressa och pussa mer på mig. Det är väl bra mål för sin man?! 2011 ska bli spännande.

måndag 27 december 2010

Vill ha!

Vill ha, men vill inte betala för kalaset:

> Superfinaste stövlarna!

Från monsterbebis till mönsterbebis

Vår lille grabb har gjort en helomvändning! För lite drygt två veckor sen sov båda barnen över hemma hos mina föräldrar. Två nätter. Liten sov i eget rum hela helgen. Han SOV! Han vaknade en gång första natten och två gånger andra natten. Så när han kom hem fick han genast eget rum. Men det funkade så klart inte. Liten vaknade en gång i timmen och var ledsen. Dagen efter hade jag dock en mycket klarare hjärna än vad jag haft på nio månader så jag pusslade ihop vad som hade hänt den sista tiden. Jag pratade med hans läkare och fick mina funderingar bekräftade. Sedan fem nätter tillbaka dricker liten inte ens välling på natten. Han sover nu helt plötsligt HELA nätter. Det är liksom helt galet. Han har dessutom, minst, två tänder som är på väg ut men sover ändå bättre än han någonsin gjort i hela sitt liv. Han sover även bättre dagtid.

All sömn har gjort att han är så härlig. Ja, det var han ju innan också. Men nu kan han faktiskt mysa med oss i famnen. Det funkade inte innan. Han har dessutom fått bättre aptit och är rent allmänt en gladare bebis! Tänk va! Om du är mer intresserad i detalj hur vi gjort för att få hans sömn bättre så får du höra av dig till mig. Vill liksom inte utelämna min son i detalj så här.

torsdag 16 december 2010

Flygångest är bara förnamnet

Jag är flygrädd. Och ångesten utlöstes nog av terroristattackerna i USA 2001. Jag har alltid tyckt att det varit jobbigt att flyga men sen dess har jag mått riktigt dåligt när jag eller någon jag älskar ska flyga. Självmordsbombaren i Stockholm förra veckan har satt igång allt igen. Att läsa att USA och Europa är under terroristhot och att det som hände i Stockholm ingår i de planerade attackerna känns fruktansvärt. Ja, jag vet att oddsen för att råka ut för en terrorist är extremt liten, men det är så fruktansvärt hemskt. Och att det skulle kunna hända i det redan ångestframkallande färdmedlet flygplan gör inte saken bättre.

Tanken är att jag och min familj ska flyga till USA i februari. Det är inte så långt kvar tills vi ska åka, men vi lyckas inte boka biljetterna för jag har sån sjuk ångest. Vill inte mellanlanda på diverse flygplatser eftersom jag inbillar mig att terrorrisken ökar på vissa flygplatser. Dessutom gillar jag inte att flyga oavsett tanken på terrorister så att boka en sån långflygning är riktigt, riktigt jobbigt.

Snälla ni, kan någon av er ge mig lite tips och idéer på hur vi ska lyckas boka flygningen, hur jag ska kunna slappna av i planet och hur jag ska koppla bort min oro angående terrorister?!

måndag 13 december 2010

Spekulationer från en mammas horisont

I helgen har båda barnen varit hos mina underbart snälla föräldrar. Vi har varit på julbord, dansat, druckit vin, tittat på film och SOVIT! Så i morse fick jag en snilleblixt. Antar att den kom för att hjärnan äntligen fått lite sinnesro och andrum. Efter ett samtal till underbaraste BHV-sköterskan och ett besök till den första läkaren som undersökte liten när vi fick åka in för extra kontroller dagarna efter då han var född, så fick jag lite jakande medvind. Nu har en medicin sats in som han ska få under två veckors tid, därefter ska vi göra en ny värdering. DOCK! Läkaren i Lund är fortfarande inblandad men magkänslan säger dock att han inte riktigt är på det spåret jag är idag. Har nämligen tagit upp det med honom, men han tycker inte att det stämmer. Han har några andra spår som fortfarande är under utredning så kanske kan det ge något annat svar. MEN! Vi får se. Jag tror verkligen på detta nu. Återkommer med en uppdatering när vi förhoppningsvis har ett positivt resultat.

torsdag 9 december 2010

Oproffessionella snöröjare!

Det kanske inte är meningen att snöröjare ska vara professionella när de rycker in vid enstaka tillfällen per år. Men att hindra trafiken till/från dagis utan att sätta upp en skylt eller vissa någon form av medkänsla... Grrrrrr! Och ja, min ilska kan vara en effekt av tröttheten. Jag vet. Men visst är det grymt dåligt att blockera hela vägen så att en annan får backa på en minimal liten plats med skrikande bebis i bilen?!

söndag 5 december 2010

Love is in the air!

Grattis till E och M som alldeles överraskande gick och knöt banden igår!

torsdag 2 december 2010

Ursäkta mig, men nu är det tungt

Lillbusen sover en aningens bättre men långt ifrån bra. Denna veckan har det tagit ut sin rätt. Jag är extremt trött, förvirrad, lättirriterad, frusen och allmänt glömsk. Jag hoppas verkligen att ni alla kan förstå detta och inte bli sura eller arga om jag gör eller säger något märkligt.

tisdag 30 november 2010

Olika sömnproblem för olika människor

Fan vi behöver hjälp!

Min sambo har betsämt att det är natt här klockan 21,00-08,00 och då ska man sova. Jag är 23 år så det är normalt då. Men på sista tiden har det börjat bli problem. Jag klarar inte att somna med en gång, ibland dröjer det enda till klockan tio! Min sambo tycker det är väldigt jobbigt när jag säger att jag inte vill sova, för han behöver ensamtid säger han. Han brukar låsa sovrumsdörren utifrån så jag inte kommer ut och sen säger han NU SKA DU SOVA, DET ÄR NATT fyra gånger. Sen ser han på TV med hög volym och skiter i om jag ropar på honom.
Sen är det lite olika. Ofta lägger han sig vid halv tolv och då vaknar jag. Jag brukar säga hej och då märker han att jag är vaken så då säger han NU SKA VI SOVA, DET ÄR NATT fyra gånger.
Sen vaknar jag ibland när jag bli för kall eller för varm eller för att jag ligger dåligt eller för att han snarkar eller för att jag drömt, eller för att jag råkat rulla och dunka skallen, eller för att jag har magknip, men om jag låtsas som ingenting så jag inte väcker honom går det ofta bra. Ibland om jag ligger länge vaken blir jag lite hungrig på ett knäckebröd, men på natten äter man inte. Då är det också väldigt svårt att somna om.

Det värsta är att jag har börjat vakna varje natt klockan 4-5 och är kissnödig. Min sambo har ju nyckeln så jag kan inte gå på toan. Om jag väcker honom säger han NU SKA VI SOVA, DET ÄR NATT fyra gånger och om jag fortsätter tjata sätter han in öronproppar. Det är omöjligt att sova då. Ofta ligger jag vaken till 7 innan jag somnar om och när min sambo väcker mig klockan 8 är jag inte alls utvilad, utan jättetrött och ledsen.
Ibland vaknar jag lite innan 8 och det är tråkigt, men om jag ligger väldigt stilla och tyst så jag inte väcker honom går det bra.

Enda gångerna i livet som jag sovit hela nätter utan att vakna ibland är när jag varit stenfull, men det blir så dyrt att supa ner mig varje kväll. Det gör egentligen inte mig nåt att vakna ibland för när jag ser min sambo bredvid och vet att han inte är arg somnar jag ofta om igen, men ibland behöver jag krypa intill honom och känna hans värme. Men min sambo tillåter inte det, han säger att det är tortyr att inte sova hela natten utan att vakna. Han säger att det är normalt att sova som en klocka och aldrig vakna när man inte ska.

Vad gör vi för fel?

JA, jag är ironisk.
JA, jag syftar på AWs metoder.
JA, jag tycker det är ren idioti, varför fattar man inte att alla dagar och alla nätter är olika? Vem fan somnar och vaknar på exakt samma tid varje natt? Varför kräver man att små, små barn ska göra det?
________________________________________________

Läste detta på Familjeliv. Helt underbart skrivet. Kände att jag bara var tvungen att dela med mig nu i dessa sömnsvårighetstider.

måndag 29 november 2010

Mammablöja

Dottern är inte bara fascinerad av smink, nagellack, parfym och sånt där skoj som jag har på "min" sida i badrumsskåpet - hon fascineras även av bindor, eller mammablöjor som hon kallar dem för. För att gå in på detaljer... men så här är det. I förmiddags tog jag fram en sån där mammablöja. Och för att lyckas använda på rätt sätt utan att ha lillebror i mitt knä så gav jag honom en att titta på. Självklart vill storsyrran också ha en men inte för att titta på, utan för att prova själv. Under två timmars tid gick hon omkring med den i trosorna. Jag kan väl tycka att det går lite väl snabbt, hon är ju bara tre år. Men oj vad lycklig hon var!

En alldeles egen sömnteori

Vi testar och provar. Två nätter har gått riktigt bra. Vi funderar på en hypotes och svaret kommer efter en längre testperiod än två nätter.

lördag 27 november 2010

Miljöintresse, snålhet, medvetenhet eller kanske rentav utpressning?!

Vi gillar att fynda här hemma. JAG gillar att fynda. Min man tycker att vi inte behöver så mycket. Manligt/Kvinnligt skulle man ju kunna säga. Men till saken... Vi gillar att handla på Tradera, Loppis och Blocket. Ju bättre fynd desto roligare. I veckan köpte jag en bokhylla och en superfräck lampa från 50-talet via Blocket. Det i sin tur ledde till att vi möblerade om två (!) rum här hemma. Så hemmet börjar ta form. Känns bra att kunna köpa möbler från folk som inte behöver dem längre. Vårt hem blir mer ombonat och de får en slant för att bli av med "sitt skräp". En enkel ekvation. Såna ekvationer gillar min make. Att lägga "onödiga" pengar på inredning och materiella saker, förutom dyra kläder till sig själv, tycker min man är riktigt onödigt. Oftast. Ibland får han också ryck. MEN! Skulle jag motivera det med att det är ju bättre vi köper begagnat än nytt för att spara på miljön då är han oftast med på det. Och ja, ni kanske tänker samma tanke som mig - om man bara säger det på rätt sätt kan man oftast få det man vill. Manligt/Kvinnligt eller bara kvinnlig list?

torsdag 25 november 2010

Update

Panodilen slog inte till i natt. Liten hade ont och grät förtvivlat i 1,5 timme. Men till slut somnade han. 1,5 timme är mycket mindre än nästan fem timmar, men ni som har barn vet att 1,5 timme är fruktansvärt lång tid när man inte kan lugna sitt barn.

Idag har vi vårt första besök till en så kallad sömnexpert. Tyvärr är inte mina förhoppningar så stora inför dagens besök. Vi har träffat denna kvinna förr med liten och det gav inte speciellt mycket då. Men vem vet, han har ju blivit större och vi känner honom bättre och kan förklara hans bekymmer bättre nu.

Fortsättning följer...

onsdag 24 november 2010

Hej mitt vinterland, nu e jag här

Ja, vi njuter av livet fast att det är smått kaos. I helgen kom min mamma hit och gjorde världens finaste pepparkakshus med Loppeli. Dagen efter saknades det en godis och när jag frågade henne var den tagit vägen så sa han förlåt med nerböjt huvud och skrattade sen så att hon nästan kiknade.

I morse när Loppeli vaknade och fick se säsongens första snö... Tjoho! Det var längesen hon var så glad för att vakna. Snabbare än snabbast gjorde hon sig i ordning utan gnäll idag. Vi hann busa i snön, handla och jag hann vara med en bra stund på dagis innan kl 9 då hennes dagistid börjar. Fler såna morgnar tack!

Panodil är good shit!


Min smarte make kom på att liten faktiskt sovit bättre två nätter när han fått Panodil så inatt fick han det. Och gissa! JAAAAAAAAAAAA! Han sov som en liten gud inatt. Vaknade EN, 1, ONE (ja, ni fattar!) gång oh somnade om snabbt efter att han fått medicin och välling. Så liten har alltså ont någonstans. Nu ska vi bara komma på var. Känns ju ganska enkelt kanske att komma på att det var Panodilen som hjälpt innan, men när man är fysiskt och mentalt slutkörd så är det inte ens enkelt att komma ihåg det allra mest självklara.

Tack alla ni som gett förslag på vad vi kan göra. Vi har tyvärr testat allt det ni gått igenom. Allergier, öronen, vaggningar av alla de slag osv. Men som sagt. Imorgon och på fredag ska vi träffa två vetenskapliga människor som förhoppningsvis kanske kan ge oss mer än dem vi redan träffat. Jag har även kontaktat en "hokus-pokus"-kvinna som ska kunna känna av litens energier. Jepp, jag tror på sant jag.

Fortsättning följer.

tisdag 23 november 2010

Sömnstatus

Inatt vaknade liten bara en gång, detsamma igår natt. Visst låter det för bra för att vara sant?! Ja, det är det också. Inatt så vaknade han ju bara en gång men då var han vaken och gallskrek i dryga fyra timmar. Igår natt då? Jo, då drack han sin välling, bråkade i sisådär en 30 minuter men sen somnade han om. Det går liksom inte att klaga på. Tänk om varje natt kunde vara så! Två planerade sömnbesök till två olika ställen i veckan. Vi hoppas så klart på vinst!

fredag 19 november 2010

I desperat behov av sömnhjälp!

Ända sedan vår son föddes har söm varit en ständig kamp. Både dagtid och nattetid. Vi har testat en mängd olika sätt för att få honom att somna utan gallskrik och sen sova mer än tre timmar på rak. Dagtid kan han sova allt från 10 minuter till tre timmar i ett sträck. Oavsett hur mycket eller lite han sover på dagen blir nattningen densamma. Och hur blir den då? Han fäktar och slåss med hela kroppen, skriker som om någon skulle misshandla honom. Och detta oavsett om vi är hos honom, han ligger själv eller vi försöka vyssa honom i famnen. När han vaknar på natten somnar han sällan om snabbt. Ofta tar det tid, ibland upp mot två timmar. Under den tiden går det från gallskrik till glädje. Men oftast är han väldigt ledsen och skriker. När han är glad så kan detta vara precis när som helst på natten och det är inte alls läge då att besvara hans vakenhet eftersom det ju är mitt i natten och han borde sova.

Vi är nu i desperat behov av hjälp för att få rätsida på hans sömnproblem som inte bara är hans sömnproblem utan även våra. Att få sova max tre timmar i sträck, oftast mindre, sedan hans födsel tär otroligt. Alla tips mottages! Har du inga tips att ge kanske du känner någon som inte läser min blogg men skulle kunna ha tips - skicka dem hit till min blogg. SNÄLLA!

onsdag 17 november 2010

Dagens citat

Snor syrrans äldste sons uttryck från när han landade hårt på baken:

"Ani bamti on the gampi"

Och för er som inte vet så kan killen tre språk. Hebreiska, svenska och engelska.

Jag heter ani på hebreiska och resten kan ni nog lista ut själv va?! Underbare, underbare unge!

torsdag 11 november 2010

Änglar finns

Denna höst har fått mig att förstå att änglar finns. Denna höst har fått mig att förstå att livet inte är självklart. Jag visste ju självklart det innan, men har man varit förskonad från sjukdom och död så lever man i en skyddad bubbla. Visst har jag stött på sjukdom och död men aldrig har det varit så påtagligt som de två sista månaderna. Ständigt har jag er i mina tankar, ni fina små änglar som inte fick vandra här med oss. Ständigt har jag änglarnas familjer i mina tankar. Att beröras av det otänkbara är för mig en styrka. Att inte blunda för det jobbiga, för det tunga, för det som är svårt att hantera. Men att hitta styrkan och orka med är inte självklart. Att komma ur bubblan är jobbigt. Att blotta sin själ. Men stark det blir man om man orkar. Ni änglaföräldrar - er inre styrka och kraft är imponerande. DET är den! Innerligt hoppas jag att ingen av er ska behöva möta denna sorg igen, innerligt hoppas jag att ingen av oss ska behöva få möta denna sorg igen.

Tänd ett ljus för alla änglar.

torsdag 4 november 2010

Toapapper

Jag har faktiskt en favorit när det gäller toapappirus. Serla! Räcker länge och uppfyller alla mina krav. Haha, känns hur fånigt som helst, men det är Serla som gäller.

fredag 29 oktober 2010

(Morgon)pigg bebis

Idag, kl är nu 08:15, har jag:
  • Skällt ut min man
  • Chattat med syster i Amerika
  • Vunnit en Tradera-auktion
  • Kokt ägg och ätit frukost med barnen
  • Tvättat en eco-tvätt (2 timmar 20 min)
  • Diskat i diskmaskinen
  • Bytt en bajsblöja
  • Torkat upp två bebiskissar från golvet
  • Färgat håret
  • Badat ungarna
  • Skrivit detta blogginlägg
Effektiv?! Jepp. Borde kanske lägga till det i mitt CV...

onsdag 27 oktober 2010

Katten min

Ja, hon mår ju fortfarande inte bra. Igår var vi hos veterinären med henne. Och det var inte vilken veterinär som helst. Utan en omtänksam, trevlig och supertrevlig veterinär. Ja, verkligen übertrevlig. Fick hur många bra tips som helst. Båda katterna vaccinerades och jag fick en massa gratisprover. Men ändå är jag nästan 1200 spänn fattigare idag. Och jag som är mammaledig och allt! Usch. Men nu jäklar ska jag se till att kattskrället ska bli bra igen. Håll tummarna för oss!

söndag 24 oktober 2010

Uppskatta det du har!

Varje söndag går vi på simskola med barnen. Varje söndag är där en 3-barnsmor. Hon jobbar som förskolelärare. Maken till mer opedagogisk och förbannad människa har jag nog aldrig stött på. Hennes minsta är runt tre år gammal. Hon rycker och sliter och skäller på henne. De större barnen är hon likadan mot. Det är så otroligt hemskt att se. Första gången jag såg henne så tänkte jag att hon kanske bara var på dåligt humör. Men sen har det upprepats gång på gång på gång. SORGLIGT! Idag hade jag lust att gå fram till henne och ta hennes barn från henne. Men det hjälper ju inte. Gav henne istället en massa arga blickar. Tänkte att jag skulle gå fram till henne och berätta att vissa människors öden gör att de inte får ha sina barn hos sig och att hon borde uppskatta sina fina barn. Visst kan alla ha en dålig dag, men hon tar för f-n priset. Jag vet inte om man kan säga något till en sån människa. Kan man det?!

fredag 22 oktober 2010

Min dotter är kär för första gången!

Och inte i vem som helst... jo, i hantverkaren som varit här i veckan. Andra morgonen han kom så sa hon när han var ute i sin bil och hämtade betong:

M: Mamma, jag tycker Byggare Bob är fräck och fin.
Jag: Jaha, eh. Vad menar du?
M: Jo, men han är sådär fräck och fin.
Jag: Jaha. Men. Vad menar du? Var är han fräck?
M: På håret och lite sådär på halsen.
Jag: Jaha.
M: Han är jättefin. Och fräck.

Idag frågade hon var Rödstånga ligger. Byggaren kom nämligen därifrån. Frågade då om hon var förtjust i honom. Med huvet på sne så sa hon: Han är så fin.

torsdag 21 oktober 2010

Ännu en sorgens dag

Idag har det ofattbara hänt. Ett litet hjärta har slutat att slå. Orättvisan är så stor. Sånt här ska aldrig hända. Men det händer. Små liv blir små änglar. Alla tankar går till er.

onsdag 20 oktober 2010

Vad ska du bli när du blir stor?

Jag har inte bestämt mig än. Vill inte stänga några dörrar liksom. Liten ska kanske bli syntare? Storasyster ska bli Byggare Bob eller betalare. Jepp.

tisdag 19 oktober 2010

Min mor kan också det där med trötthet


För lite drygt 30 år sedan såg jag dagens ljus för första gången. Då var min storasyster bara 15 månader. Hur mina föräldrar, speciellt mamma, orkade och gjorde kan jag ibland inte förstå mig på nu när jag har egna barn. Men att man klarar det trots sömnbrist, enorm frustration och enorm GLÄDJE och KÄRLEK - ja, det gör man. Klart att man vill ha fler barn! Eller?

lördag 16 oktober 2010

Livet

Detta året har fått mig att inse att livet inte alltid blir som man tänkt eller önskat. Men samtidigt kan sorg och förtvivlan växa och bli något helt fantastiskt och lärorikt. Helt plötsligt kan glädje vändas till sorg, bekantskap vändas till djup vänskap, tanke vändas till omtanke, lycka vändas till förtvivlan. Ja, i år har känsloregistret fått uppleva mycket.

MEN!

Släkten har i år berikats med två underbara gossar. I mars föddes vår livlige och envise son och 101011 föddes min systers andre pojk. En vacker och ståtlig liten herre. Dessa två underverk är kärlek om något. Deras storasyskon är förälskelse. Helt otroligt vad man kan älska dessa små. Livets mirakel.

fredag 15 oktober 2010

Boende

Så har vi konstaterat att vi ska ställa oss i tomtkö igen. Varför i hela fridens namn hoppade vi av vår plats för att återigen ställa oss i kö??! Jaja, det är ju vi i ett nötskal. Men här ska vi då inte åldras. Detta är inte vårt hem forevva!

lördag 9 oktober 2010

Proteindrinkar

Någon som vet om kroppen på något sätt kan ta skada av att den får i sig proteinpulver i form av drinkar/shakes under en väldigt lång tid?!

torsdag 7 oktober 2010

Trött

Är trött på att knappt få sova om nätterna och vakna när alla andra sover. Ja, förutom lilleman då som tycker det är jättespännande att vakna när klockan bara står på 04:XX något. Innan dess har han ammat i stort sett oavbrutet. Vissa nätter alltså. En fas hoppas jag. Även om den nu pågått under en lång tid...

lördag 2 oktober 2010

Nostalgisk kärlek

För sju månader sedan, precis vid denna tiden, satt jag säkert och klappade om min stora kula jag hade på magen. Jag undrade när bebisen skulle titta ut och om det skulle bli en pojke. Känslan var ju att det var en pojke. På morgonen när jag vaknade kändes det annorlunda i kroppen. Strax efter kl 10 var vi inne på förlossningen och lite drygt fyra timmar senare föddes vår son. Att det är sju månader sedan kan jag inte alls greppa. Var har tiden tagit vägen?! Läskigare än så är att för nästan exakt fyra år sedan var jag på väg till Japan. Lilla loppan låg då i min mage. Att det var en tjej trodde jag bestämt att det var. Graviditeten var inte helt enkel. Från veka 17 (cirka) fick jag tillsammans med läkare och min barnmorska på mödravården sätta upp mål för hur länge jag skulle behöva hålla barnet i min kropp. Men så föddes hon när nästan hela tiden hade gått. Fem dagar tidigt kom hon. Att det snart är 3,5 år sedan kan jag knappt tro.

Mina älskade barn, vad var livet värt innan ni kom till världen?!

torsdag 30 september 2010

Idag sken solen

Idag är en dag som alltid kommer att finnas kvar i mitt minne. Jag har idag fått lära mig att ta vara på det jag har och älska de som står mig nära. Att lära sig detta är en gåva. Den gåvan ska jag hålla nära mig för alltid. Jag ska lära mina barn detta och hoppas att de inte ska ta livet för givet. Idag sken solen.

onsdag 29 september 2010

Ullared!

En tur till Ullared är nu bokad. Ja, inte med min karl. Inte en chans att jag lyckas lura dit honom en gång till. Åker med en väninna istället. Våra män stannar hemma med kidsen. Tjohooo!

fredag 24 september 2010

En revolutionerande nyhet!


Med sin stabilitet och mobilitet är detta den nya heta prylen på marknaden som alltid kommer att hjälpa dig hålla reda på var din bebis befinner sig. Den ger tillräckligt med utrymme för såväl ett stort gossedjur som för storasyskonets docka. Utöver dessa enastående egenskaper så är den även oerhört flexibel, då den kan användas som förvaring under nattetid och som docksäng på dagtid då din bebis inte brukar den. För offert, kontakta ansvarig för bloggen.

torsdag 23 september 2010

Ungarna sitter i bilen


Mamma och pappa från köket: Mika, vad gör du där uppe?
Mika: Men, jag är inte klar än. Ungarna ska in i bilen.
Mamma och pappa: Aha. Ok.
Mika (en stund senare): Nu sitter alla ungarna i bilen. Nu kan jag komma ner och äta middag.

När vi kommer upp en stund senare sitter hennes dockor nerbäddade i trappen. (Ungarna sitter alltså i bilen).

tisdag 21 september 2010

Degmage, godis och fåfänga

Idag konstaterade inte bara jag, utan två väninnor och jag att OM man nu skulle sluta trycka i sig allt skräp (läs: godis, kakor, chips och allt annat som man kan rensa ur från skåpen) så skulle kanske den där degmagen försvinna något lättare. MEN då ställs man ju inför ett annat dilemma. Ska man inte njuta så länge man kan njuta? Jag får ju jämt höra hur smal jag är. Ja, då kan jag väl njuta av allt jag stoppar i mig? Sen så misstänker jag ju att degmagen och allt annat löstsittande gäddhäng skulle må bra av en socker-avgiftningsperiod. Blir nog aödrig att min kropp får uppleva det. Alla dessa kurer som man kan köpa för att klara detta är ju snuskigt dyra. Det är MYCKET lättare att motivera ett köp av ett kilo lösgodis i veckan. Dessutom är det mycket godare också, tror jag i alla fall.

tisdag 14 september 2010

Änglar

Änglar finns runt omkring oss. Så är det. Jag har en som vakar över mig - min morfar. Barnens ängel - deras farmor. Tänd ett ljus för alla änglar.

söndag 12 september 2010

Kärleken till mina barn!

Om 11 månader är det dags att återgå till det som kallas "en normal vardag". Då har jag börjat jobba igen och barnen går på dagis. ÅNGEST! Jag njuter så av att se hur mina barn utvecklas och busar. Att missa så mycket av det när jag är på jobbet är ju inte direkt något jag längtar efter. Vi tre har blivit ett radar-team i sommar. Och vi lirar på nu också. Vill aldrig att det ska ta slut. Kanske ska bli lyxhustru? Eller vinna på Triss? Eller något annat så att jag kan vara mer med barnen även om 11 månader. Alla tips mottages!

torsdag 9 september 2010

?

Vet inte vad jag ska skriva. Men jag är här fortfarande. Bloggen är alltså inte bortglömd och nerlagd.

tisdag 31 augusti 2010

Bitter

Hur länge kan man vara bitter för något som hände för 14 år sedan?

måndag 30 augusti 2010

Still going strong!

Och så har jag också fyllt 30 magiska år. Känns precis som innan. Ingen åldernojja alls. Faktiskt.

Sitter och njuter av en kall Cola och en rumstempererad Ragusa (tack kära mor). Har veckans reklamblad bredvid mig. Mannen min spelar någon form av TV-spel. Han är visst road av det.

Dagen har vi spenderat i Helsingör. Barnen har uppfört sig exemplariskt, vi har inte bråkat ett endaste dugg och solen den har skinit på oss hela dagen. Vi köpte upp en stor peng. Pengen ick till att besöka ett akvarie, äta röda pölser på torget, nappflaska, tröja till dottern, OSTEHAPS (tjohoo) och lite annat smått och gott. Väl tillbaka gjorde jag av med en ännu större peng på nya höstkläder till mig själv. Måste ju faktiskt tänka på mig själv ibland också. Så i höst ska jag bli ännu snyggare än någonsin. Är ju en mogen morsa nu. Det är man väl när man passerat 30?

söndag 29 augusti 2010

Grundtanken till bloggen

Ja, att skriva blogg hade jag ju funderat på länge när jag väl tog tag i det. Det var en dam med lila hår som fick mig att ta steget... Men sen då. Känns som att inspirationen och gensvaret har sinat. Det ena hänger ihop med det andra och vice versa. Tror jag i alla fall. Eller så är det bara så att jag inte har lika stort behov av att skriva inlägg för tillfället. Ska inte överanalysera det i alla fall. Inväntar och ser vad som händer.

tisdag 24 augusti 2010

Nej, vad har jag gjort!

Verkar som att jag vinner en budgivning på Tradera. Som jag inte vill. Eller jo, kanske. Men åh. Varför! Jag som knappt har några pengar för tillfället. Bra jobbat...

Nå? Jag vann den inte. Känns SÅ skönt!

fredag 20 augusti 2010

Jag tar vara på tiden med mina barn

Under sommaren, juni-augusti, får barn med mamma och bebis bara vara på dagis 3 timmar om dagen här. Från 8:15 till 11:15 är de tider som gäller. Ja, tjena. Inte direkt optimalt kan jag ju säga. Har därför haft Mika hemma stora delar av denna tid. Till en början hade jag henne hemma för att minska på all stress som vi hade med en sjuk lilleman. Men nu. Ja, jag njuter av att ha henne hemma och bara få sitta och glo på barnprogram, peta i trädgården med henne och stressa med mat, gnäll, bajsblöjor och allt annat som hör till vardagen som småbarnsmor. Jag njöt inte i början av sommaren, men nu njuter jag så otroligt mycket och försöker ta vara på all tid jag får med barnen. Att vara föräldraledig i Sverige är lyx. Aldrig mer kommer man ju att få samma tid med det bästa man har. Har mindre än ett år kvar hemma. Men ack vad jag ska njuta.

fredag 13 augusti 2010

Lättpåverkad. Jepp.

Jag är en lättpåverkad liten skit. Kanske inte en skit, men ja. Lättpåverkad. Följer modetrender. Både kläder och möbler. Blir lätt påverkad av andra människors glädje och sorg. Rycks med när det händer saker som berör. Sån är jag. På gott och ont. Jag gillar det. Livet blir lite mer ombytligt då. Och det är spännande om än förutsägbart.

tisdag 3 augusti 2010

Ödet

Vad skulle hänt om jag gjort några få andra val i livet? Till exempel... Hade jag inte sökt utbildning i Kalmar hade jag hamnat i Lund eller Göteborg. Då hade jag inte träffat mitt ex J som då inte hade gjort att jag absolut inte skulle träffat min man eftersom jag när jag bröt med J ju absolut inte skulle träffa någon. Men eftersom jag nu hamnade i Kalmar och träffade min man blev det ju så underbart som det är nu. Men sen då. Ja, vi bestämde oss för att skaffa oss en liten bebbe och ut kom vår Mika. När hon föddes bestämde vi oss för att flytta från Småland. Och ja så hamnade vi där vi är idag. När vi flyttade var jag mammaledig och ville gärna träffa en ny mammagrupp. Jag surfade in på Familjeliv och chattade med två mammagrupper. Jag "valde" den ena eftersom den kändes mest "hemma". Men var hade jag varit idag om jag valt den andra gruppen? Ja, sen var det då dags att söka nytt jobb och jag fick två jobb samtidigt. Jag valde det ena. Hm, undrar verkligen hur livet sett ut om jag valt det andra. Det blev dags att köpa hus. Två hus kunde vi ha köpt innan vi hamnat i detta. Och jepp, livet kunde verkligen sett annorlunda ut om vi köpt någon av de två andra husen.

Ödet avgör var vi tar oss i livet. Och ja de valen vi gör hjälper ju till. Som tur är. Tror jag i alla fall.

tisdag 27 juli 2010

Att bo på landet


I helgen gjorde vi i ordning dotterns rum. Från kaos till ett riktigt fint rum. Blev lite ommöblering så nu står nattningsfåtöljen vid hennes fönster. Därför kan vi nu njuta av den fina utsikten när vi nattar henne. Vi bor ju nästan på landet. Hennes fönster vetter nämligen ut mot en åker och ut mot horisonten ser man vindmöllor som puttrar på. Det är otroligt vackert och det är med sorg jag skriver detta nu - utsikten kommer att försvinna. Det är projekterat för fler hus här utanför. Men tills dess så ska jag njuta av den vackra och lantliga utsikten.

söndag 25 juli 2010

Min dotters första "sommarkollo"

Jag är uppvuxen med att åka på sommarkollon. Antingen här eller där. Men att min dotters första sommarkollo skulle vara när hon bara var 3 år, hade jag aldrig kunnat ana. Men nu är det ett faktum. Jag saknar henne redan, fast det bara är en timme sedan vi lämnade henne. Hon är hemma hos mina föräldrar och ska vara där ett par dagar. Det är inte första gången direkt, men det är första gången hon ska vara borta mer än en natt sedan lillebror föddes. Samtidigt som jag saknar henne ska det bli spännande och otroligt härligt att få egentid med sonen.

Undrar om hon saknar mig? Innan vi åkte så sa hon: Mamma, ska inte du följa med till Tomteverkstan? Jag: Nä, det får jag inte. Det är bara du och mormor som ska dit. Hon: Jaha. Det är ju bra.

Nä, tror inte att hon kommer att sakna mig nu när hon ska träffa vintergubbarna mitt i sommaren.

fredag 23 juli 2010

Varför det?

Idag har min dotter haft en riktig 3-årstrotsdag. Allt, ALLT har varit "Varför det", "nej" och "Jag vill inte". Jag kan inte räkna hur många "lyssna nu", "sluta", "nu räcker det" som jag sagt idag. Min hjärna är nu överhettad och armhålorna behöver också få sig en omgång. Men imorgon, när mannen är hemma, så ska han få ta all trots och svara på alla frågor. Jag behöver helg nu!

torsdag 22 juli 2010

Träningsnarkoman

Jepp, har alltid och kommer nog alltid att känna ett enormt behov av att svettas och känna hur musklerna mina jobbar. För andra gången denna veckan har jag och mannen min varit ute i slingan och sprungit. Känns helt fantastiskt. Jag SKA i mina gamla kläder snart. Måste det. Ska ju vara hemma så länge med lilleman att pengarna inte räcker till att köpa nya kläder till mig. Eller så. Vill i alla fall få fram lite muskulatur igen och känna att konditionen är bättre än min 3-årings. Håll tummarna!

onsdag 21 juli 2010

Då så

Tack M och V för att ni lyssnar på mitt gnäll. Idag känns det mycket bättre igen. Men är fortfarande besviken på gårdagens händelse.

tisdag 20 juli 2010

ARG!

Idag har bägaren runnit över. Är irriterad och besviken på en hel massa saker som hänt under dagen. Eller ja, inte hänt är det ju. Hoppas jag vaknar med mer positiva vibbar imorgon!

lördag 17 juli 2010

Min syster är supermorsa OCH fotograf


Min syster har varit en sån där hemmafru i ett par herrans år nu. Det kan man ju ha sina åsikter och funderingar om. Tråkigt och förlegat?! Oh no. Hon får umgås och uppfostra den bästa och finaste pojken i världen. Hon behöver inte stressa över hur hon ska få ihop arbete, pendling, sommarlov osv utan kan fokusera på sonen sin. Hur übercoolt är inte det! Visst, sen tillkommer ju allt som har med vardagen att göra. Det kommer ju ingen undan. Men sen extraknäcker hon på dagis och som fotograf. Och fotograf. Ja jisses. Det där konstnärliga ögat - DET har hon. Inte fick jag något av den genen. Hon ser saker som en annan inte skulle se även om hon visade. Det senaste jobbet hon gjort var en familjefotografering av oss här hemma. Om någon är intresserad av att ta bilder i hemmamiljö till jul så hojta till så ska jag försöka boka in er.

torsdag 15 juli 2010

Raspberry är den nya färgen!


Jag blev med skor idag. Ett par Converse i färgen raspberry. De är otroligt snygga! Skulle egentligen ha ett par i färgen fuchsia, men den är slut. Blev därför den här färgen istället och den är så otroligt mycket finare!

onsdag 14 juli 2010

Nu gör vi ett nytt försök

Har ändrat inställningarna för hur du som läser min blogg kan lämna en kommentar. Nu ska alltså problemen med att lämna kommentarer vara löst. Lämna gärna en kommentar så att jag vet att det funkar!

tisdag 6 juli 2010

2+1?

Alltså. Ja, vad säger man. Håller jag på att bli tokig?! Jag har redan börjat fundera på ett tredje barn. För en månad sedan sa jag att jag höll med min man som är nöjd med två barn. Men redan nu, en månad med lugn så känner jag suget efter det där tredje barnet. Och vår bebis är bara fyra månader. Är jag knäpp?!

torsdag 1 juli 2010

Ska jag se ut så här nu?

Två barn har legat i min livmoder. Två barn har ammats (en ammas fortfarande). Och nu då? Ska magen alltid se ut som en degklump? Ska tuttarna se ut som skidbackar? Ska naveln jämt vara ihopskrumpen? Ja, jag undrar då det. Ska bli spännande att se om ett år. Är igång med träningen igen, men kan liksom inte låta bli allt onyttigt som börjar med l och slutar med ösgodis. Bara ett exempel bland många. C som slutar med hips och är lättsaltade är också en av mina laster nu. Och inte tala om läsk i den här sommarhettan som nu kommit. Oj oj oj. Och då lever jag ihop med ett hälsofreak som får mig att känna mig som ett riktigt svullo när jag svullar. Ja, inte för att han uttrycker det. Men hur fräsch känner man säg när han knaprar på ett äpple eller en morot medan jag trycker i mig transfetter och gelatin?!

måndag 21 juni 2010

Går matlagning i arv?

Jag hoppas det. Min mammas matlagningskonst är något utöver det bästa liksom. Min mormors mat var ännu bättre. Faktiskt. Jag hoppas så att jag ska få med mig lite av deras talang. Måste nog lära mig att prata med maten. För hur jag än försöker göra samma sak med maten som min mor gör, så smakar den inte alls detsamma. Förstår inte. Kanske kommer med åldern. Kanske måste färga mitt hår lila. Fast varken mormor eller mor har lila hår.

onsdag 16 juni 2010

Lika barn leka bäst

Min dotter har en bästis. Men varför bara en? Många vänner men bara en som är allra närmst. En kulturgrej eller mänskligt? Ja jag förstår då inte. Att umgås för mig att mer åt flock-hållet. The more the marrier. Eller nja, inte riktigt. Men jag har aldrig varit den som haft bara en bästis. Umgås med många. Bra eller dåligt. Vet ej. Det ena utesluter inte det andra. Men varför är det som det är på det ena eller andra viset? Någon som studerat detta och kan ge mig ett bra svar?

måndag 14 juni 2010

Ensam

Det var otroligt längesen jag kände mig så ensam som jag gör nu. Jepp, så är det.

torsdag 3 juni 2010

Bajsäckligt

Det är ju bara så vidrigt när man kommer in på en publik toalett och det är bajsränder som heter duga i toaletten. Vad gör man?

a - Skiter ännu mer
b - Håller för näsan och springer ut i panik
c - Uträttar sina behov och torkar upp skitkorven som din kära medmänniska skapat men inte orkat ta bort

Jo, bor man i en storstad så kan man väl helt enkelt skita i skiten. Man lär ju inte springa på någon som tror att det är jag som skitit och inte behagat torka upp efter mig. MEN bor man i en lite mindre stad som nu jag råkar göra så är ju sannolikheten att man stöter på någon man känner när man går ut från toan ganska så stor. Och då kommer ju det vara svårt att förklara att det inte är min skit där inne. Så ja, det är ju bara att torka upp. SÅ ÄCKLIGT. Men bättre än att få ta skiten liksom. Ungefär som att välja mellan pest eller kolera, ungefär.

Chinos?

Hej alla modemedvetna. Jag letar efter snygga chinos. Beiga, smala nertill och snygga upptill. Var hittar jag dem och till ett vettigt pris?

söndag 30 maj 2010

Har vi knäckt koden?!

Snälla säg att vi har gjort det! Lilleman mår bättre. Tror vi i alla fall. Det är nu tredje dygnet i rad som han är en harmonisk liten bebis. Glad, äter, bajsar, sover. Eller ja. Det där med sömn kanske vi inte kan skryta helt med, men det är BETYDLIGT bättre än för en vecka sen. Idag har liten sovit superbra och varit glad när han varit vaken. Eftersom han varit som bebisar i hans ålder "brukar" vara så har jag äntligen börjat att känna mig som mig igen. Eller ja. Nästan i alla fall. Idag har jag inte gråtit en endaste gång, vilket har varit vardagsmat sedan han föddes. Förstår ni! Varje dag. Men det är ju inte konstigt med tanke på alla hormoner som flyger runt i kroppen, sömnbrist, stress över Belisens åkommor, stress över Belisens uteblivna sömn osv.

Men nu hoppas jag verkligen att vi ska få rätt på det. Och ni som gissar på hur gammal han är nu. Jepp, alldeles strax 3 månader. Den magiska åldern för när bebisar med krämpor börjar gå från att ha vart monster till att bli underbara glada bebbar. Och vår bebbe är förhoppningsvis inte ett undantag. HOPPAS!

Om det nu inte vänder så kommer jag att isolera mig från omvärlden. Bara så att ni vet. Måste liksom få bukt på det här. Vill dessutom inte att ni ska behöva uppleva mig när jag är så trött som jag är nu. Är emellan varven lika rolig som ett monster, lika förvirrad som en som håller på att tappa minnet och har lika kort stubin som en bomb som precis ska gå av. Inte kul alls. Men, återigen, vi hoppas att vi har knäckt koden nu!

måndag 24 maj 2010

Reklamblad

Äntligen har veckans reklamblad delats ut. Sitter här och myser med dem!

söndag 23 maj 2010

Sömnlöst

Belisen vaknade strax innan kl 3 inatt. Efter det kunde han inte riktigt komma till ro. Stackarn. Och stackars mig. Sen blev det stackars min man också. Och så har det varit stackars oss hela dagen. Belisen kommer inte till ro. Troligtvis magen som spökar. Jag har fått oxytocin på spray utskrivet. Det är det hormon som gör att utdrivningen av mjölk ska funka. Verkar ha gjort susen. Så vår trötte bebbe har fått mjölk på flaska idag. Verkar inte som att hon orkar suga direkt från mina tuttar.
Magen hans verkar bättre, trots att det är den som troligtvis hållit honom igång i väldigt många timmar nu. Hans eksem är under behandling och nästan borta nu. Dessvärre måste han behandlas mot sin astma igen, men sen ska den nog bli bra. Om en månad ska vi göra pricktester för att se om han reagerar mot katterna. Efter det tar vi det slutgiltiga beskedet om adoption eller ej.
Vi får se vart allt det här leder till. Men han växer ju som han ska så vi är positiva även om det är väldigt mycket stackars oss. Men visst ska det bli människor av oss igen. Tills dess får vardagen se ut så här.

lördag 22 maj 2010

Bomullsbröllop

Igår var det ett år sedan jag och min man blev ett. Sedan dess har vi vuxit. Ja, han har ju krympt. Men vi har köpt hus och gjort en vacker liten bebis. Så det har varit ett intensivt år som gifta. Ska bli spännande att se vad som händer fram till vårt pappersbröllop. Om ni undrar vad ert bröllopsår kallas så har jag hittat en rolig sida:

- Bröllopsdagar

tisdag 18 maj 2010

Mina älskade katter

När Eli kom hem från BB stack min äldsta katt. Hon var borta i 3 veckor och 1 dag. Så nu har hon ju varit hemma ett tag. Men hennes beteende har förändrats. Hon är på jakt hela tiden och hennes revir har blivit stort. Dessutom kommer hon sämre överens med den yngre katten. Jag har fått tips från djursjukhuset idag, men känner ändå att det bästa kanske vore om någon annan kunde tänka sig att ta henne. Men bara tanken på att adoptera bort min "förstfödda" gör att jag vill gråta. Tror det kallas för ångest. Lämnar vi bort den ena katten, lämnar vi bort den andra. Men det måste vara till någon där vi kan komma och hälsa på dem. Det bästa kanske hade varit att "låna ut" dem ett tag för att låta kaoset här hemma lägga sig. Men hur lätt är det att hitta någon som kan åta sig det?!

Min man vill definitivt lämna bort katterna och jag FÖRSTÅR honom. Men jag kan inte slita mig. Och så i morse hände det som gjorde att bägaren rann över. Under tiden jag och Mika åt frukost behövde hon gå och kissa. Då hoppar kattskrället upp på matbordet och börjar slicka i sig smöret i smörpaketet! Där går liksom gränsen. Katten är på jakt. Hela tiden. Stackarn. Tror kanske att jag måste inse att katterna skulle ha det bättre hemma hos någon annan. Men vem är denna annan? Ni som läser får gärna tipsa mig. Skriv en kommentar, mejla eller ring mig.

torsdag 13 maj 2010

Min stora lilla tjej


Idag blev lilla Loppan 3 år. Med godistårta, studsmatta, massvis med paket och ballonger blev vår prinsessa firad idag. Kärlek till max!

torsdag 6 maj 2010

Född 200507

Ser det konstigt ut - 200507. Ja, det är alltså 1920 som är årtalet. Imorgon fyller världens underbaraste mormor 90 år! Helt fantastiskt. Det ska firas med tårta. Storkalas blir i juni. Mormor har 2 barn, 4 barnbarn och 5 barnbarnsbarn. Det är inte illa pinkat.

Hipp hipp hurra!

måndag 3 maj 2010

När livet går emot en

Inga stora saker, men det tar mycket av min energi. Och inte har jag mycket energi nu för tiden. Vill bara att allt ska flyta på och lösa sig av sig självt och att folk ska hålla det de lovar, men icke. Jaja, antar att livet är så. Kryptisk? Jo, men kan inte skriva allt och utelämna saker som är en aningen känsliga.

En tanke... Kan vara så att sömnbristen gör att min stubin är kortare än vad den annars skulle vara...

måndag 26 april 2010

KÄRLEK!

Igår var det 1 år sedan min man friade till mig vid frukostbordet! Mindre än en månad senare var vi äkta makar. Känns inte alls som igår. Känns som att det vara han och jag i en hel underbar evighet. Jag älskar min man. Jag är trygg med min man. Han är helt enkelt min, min och bara min. Den jag så länge drömde om att jag skulle träffa.

tisdag 20 april 2010

Nu tar jag en paus

Eli är sjuk, jag är sjuk. Det resulterar i enorm trötthet. Tar därför en liten paus från mitt bloggande. Nu SKA vi bli friska.

fredag 16 april 2010

Sömn

Kan verkligen mannens träning och fika med mina väninnor verkligen vara viktigare än mitt enorma sug efter sömn??

tisdag 13 april 2010

Dagens insikt

Istället för att hänga upp mig på det jag inte har måste jag börja uppskatta det jag faktiskt har.

måndag 12 april 2010

Heminredning suger!

Nu har vi bott i vårt nya hus ett tag. Nya hus suger. Svårt att få känsla och värme i dem. Svårt om man inte tycker om det moderna stuket liksom. Svårt om man nu köpt ett helt vardagsrumsmöblemang i ny modern stil som man inte gillar. Vad göra?! Vill börja om och köpa värme och känsla. Men heminredningskontot suger just nu. Det suger alltså med heminredning om jag inte gjort det tydligt än.

onsdag 7 april 2010

Avslöja DIG!

Du läser min blogg, säker ett par gånger i veckan besöker du den. Men inte lämnar du ett avtryck inte. Gör det va! Det blir så mycket roligare då. För mig alltså. Skulle liksom vara lite spännande att se vem som så enträget läser om mig och mina tankar.

måndag 5 april 2010

Glädje i vardagen

Jag har en underbar man och två fantastiska barn. Min katt har kommit tillbaka och den andra har slutat att attackera henne nu. Solen skiner mellan stackmolnen. Vi har möblerat om här hemma och det nya sovrummet är så mysigt. Jag har världens bästa syster. Man ska inte glömma bort det som gör livet till vad det är. Tänk på det!

tisdag 30 mars 2010

Solskenshistoria

Jag har precis varit och hämtat vår katt som har varit borta i tre veckor och en dag. Ni kan tro att hon har magrat!

lördag 27 mars 2010

Sagt av en 3-åring

Jag och dottern sitter i bilen. Carolas "Fångad av en stormvind" spelas på radion. - "Mamma det är Cactus som sjunger", säger hon. För er som inte vet så är Cactus vår katt som försvunnit. Inte relevant för detta dock, men är det så att en 3-åring tycker att Carola låter likadant som vår katts välkända gnällande läte?! Inte helt omöjligt kanske...

onsdag 24 mars 2010

Cry baby

Lilleman kan inte komma till ro på fm och det är då jag har möjlighet att vila. Inte världens bästa ekvation.

måndag 22 mars 2010

Barnen


Mika 8 dagar


Eli 14 dagar



söndag 21 mars 2010

Sömnbehov

Varför är min man den som är tröttast av oss när han får sova om nätterna?! Han sov lunch idag också och är nu uppe med lilleman för att gå och sova. Redan vid 20:33 ikväll ville han gå upp och sova för att han är trött. Vad är grejen? Blir liksom inte mycket tid att umgås med honom. Sorgligt. Irriterande. Och ja, FRUSTRERANDE! Och nej, det är inte för att vi fått en lillebror här hemma, han var så här TRÖTT innan också.

fredag 19 mars 2010

Fördärv

Facebook är ju beroendeframkallande. Näsdropparna har jag vant mig av, men hur gör jag med Fejjan? Och vad är syftet? Inte är det skadligt för mina slemhinnor. Hur motiverar jag mig?

onsdag 17 mars 2010

2 veckor idag


För två veckor sedan hade min BM på förlossningen precis konstaterat att jag var fullt öppen. 3 timmar senare föddes vår prins.

fredag 12 mars 2010

100303

Den 3 mars, på beräknat datum, kl 14:30 föddes vår son. Ännu en gång fick jag föda då solen sken.

Kl 08:08 ringde jag maken och sa att jag misstänkte att något var på g. Hade sammandragningar som så många gånger förr. MEN! Det som skilde sig åt var att magen min mullrade och höll på. En stund senare ringde jag igen och sa att jo något är annorlunda men ont har jag då inte. Satt tillsammans med syster och hennes man, via Skype, och klockade mina värkar. Svågern frågade lite ironiskt "Men hur täta värkar måste du ha egentligen för att de ska ta emot dig?". Då hade jag värkar var 4:de minut. Men de var liksom inte riktigt besvärande i början. De sa dock åt mig att i alla fall ringa förlossningen och prata med dem. Sagt och gjort så ringde jag och bad nästan om ursäkt för att jag ringde. BM som svarade har jag haft på gravid-vattengympa i 12 veckor och hon hörde nog att det snart var dags för mig att åka in och sa det till mig. "Ok, men jag kommer in för kontroll så ringer jag mannen sen", sa jag. "Kanske lika bra att ta med honom med tanke på att du har värkar tätare än vad det tar att köra hit", sa BM. Sant. Ringde mannen kl 09:30 och sa till honom att det nog var bra om han kom hem om en halvtimme. Han sa att han kunde komma direkt, men eftersom jag precis lyckats få i mig frukost och kände att det tryckte på från magen så sa jag åt honom att ta det lugnt så att jag kunde sitta på toa i lugn och ro samt klä mig innan han kom. Ingen panik liksom. Men när han spatserar in 20 min senare hade jag så mycket värkar att jag själv faktiskt började tro att det vankades bebbe.

Strax efter kl 10 släppte mannen av mig vid huvudingången på sjukhuset. Det var ont om parkeringsplatser så en sådan fick han allt leta upp själv. Från huvudingången och in till förlossningen hade jag tre värkar. Ni som vet hur lång/kort den promenaden är inser nog hur intensiva värkarna faktiskt var. Jag kom snabbt in i förlossningssal 1 där jag snabbt la mig i sängen. De intensiva värkarna tog på mina krafter. På 1 timme lyckades min BM ta CTG och sätta in antibiotika. Men en undersökning av hur barnet låg eller hur mycket öppen jag var kunde alltså inte göras förrän en timme senare, eftersom allt var så intensivt. Min BM kunde i alla fall då konstatera att jag var fullt öppen. Ojojoj, tänkte jag då. Är det dags att krysta nu?? Jämrade mig om att jag behövde 10 minuters paus. Orkade inte med, fick inte vila mellan värkarna. BM hjälpte mig att andas när jag kom ur rytm. Mannen styrde TENS-apparaten. Tanken på lustgas gjorde mig illamående. Men lite varma filtar på magen funkade bra som avslappning mellan de intensiva värkarna. En stund senare avtog värkarbetet. Precis som jag bett om. Tror ni att jag blev nöjd då? Nähä! Min BM sa att hon skulle ut och blanda dropp och då fick jag en flashback från förlossningen med dottern då det hela slutade med sugklocka en en hel uppsjö med personal som såg mig skrika och spruta blod. Blev alltså riktigt låg när hon skulle blanda till droppet. Efter en stund med dropp och en massa förtvivlade tankar om att jag aldrig skulle få krysta ut ett barn så satte krystvärkarna igång. Och 15 minuter senare så låg en alldeles varmgosig bebis i min famn. Jag välkomnade bebisen till oss och sa att trots attdet gjorde så jävla ont och att jag skrek så är du så välkommen till oss. Jag trevade med handen för att känna efter vad det var för kön på underbaringen. Först kände jag det som antingen kunde vara svullna blygdläppar eller en pung, sen kände jag snoppen. "Älsklingen, det är en pillesnopp" så jag med ett leende och tittade på mannen min som ännu en gång grät när han fick se sitt barn. Även denna gång kunde jag inte släppa en tår, men glädjen och kärleken till den nya familjemedlemmen mäts ju inte i tårar.

Efter detta började den mer otrevliga biten. Undersökning av underlivet. Eftersom det kändes som att jag måste ha spruckit från rygg till navel för att få ut detta underbara barn så blev jag oerhört förvånad när de bara behövde sy två stygn. När moderkakan kom ut bad jag att få klämma på den. En sån chans kommer jag ju aldrig mer att få igen. En cool upplevelse.

Vägningen och mätningen visade att gossebarnet vägde 3905 g och var 51 cm lång. Det var otippat från alla eftersom min mage, trots att den var stor, ändå var liten. En boll liksom. Men finns det hjärterum så finns det stjärterum. Typ.

Det var min förlossningsberättelse.

torsdag 11 mars 2010

Ännu en bebbe

Idag fick M och J sin lilla Emma. Det var visst en del svordomar och en sugklocka inblandade. Precis som det kan vara ibland... typ. Gratulerar!

onsdag 10 mars 2010

1 vecka!

För en vecka sen föddes "Lillebror". Tänkte skriva om förlossningen, 2-barnheten och allt som hänt sedan 3 blev 4. Men inte idag. Ska upp och sova efter att ha tryckt i mig mitt beroende, näsdroppar...

Ska dessutom gråta en tår för vår katt Cactus som snart varit borta i 2 dygn. Usch!

måndag 1 mars 2010

Vinterkräksjuka

Morgonen började med att dottern kräks. Maken går till jobbet. Han skickar ett sms att han mår illa. Men efter det har jag inte hört något mer. Dottern kräks igen. Sitter nu och letar efter huskurer mot kräksjukan, istället för hur man får igång förlossningen. Skräckscenariot nu är att jag och maken blir smittade. Jag kommer garanterat att gå över tiden då. Kroppen har visst något skydd så att en förlossning inte kommer igång om man är risig. Vilket ju är bra. Men om maken får det får han ju inte följa med till förlossningen. Fy alltså. Vägrar! Ska bli utomordentligt spännande att se hur det utvecklar sig här hemma.

söndag 28 februari 2010

Tick tack

Jo, men visst är man en tickande bomb. Det kan liksom smälla när som helst. Fast förhoppningen att det ska bli förr har verkligen blivit en verklighetscheck om att det nog kommer att bli senare. Alla förvärkar har packat och rest iväg till ett fjärran land utan namn. Svårt att hitta dem då. Slemmisar och andra "tecken" är också som bortblåsta. ELLER! Kan vara så att jag överanalyserade allt innan och trodde att det var tecken på att något var på g. Nu känns det som att jag gett upp. Kanske därför alla tecken är borta också. BF på onsdag. Men som både mannen min och jag resonerar. Här pålitligt är det där BF-datumet egentligen?! Typ inte alls. Bebisen kommer när den kommer. Om och om igen försöker vi övertyga varandra om det. Överenskommelsen är att åka till IKEA om bebisen inte kommit om en vecka. Varuhuset ska visst vara ett väl beprövat husmorsknep för att få igång värkarna. Till och med min barnmorska tyckte att det kunde vara värt ett försök. Jaja, inte för att vi längtar ihjäl oss efter vår bebis eller så...

Diggiterad

Häromdagen när vi här hemma skulle åka till en affär och var ute på parkeringen, säger jag något till min man. Observera att jag säger det utan varken sig höja eller sänka rösten eller lägga till någon annan värdering i det jag säger. Dottern frågar mig, när jag sagt det som jag nu inte minns till mannen, "Mamma, är du diggiterad på pappa?". Jag och mannen försöker hålla oss för skratt och jag svarar att jag inte är irriterad på pappa. "Jo, mamma. Lite diggiterad är du". Och nu kunde vi inte hålla oss för skratt. Vad de små liven snappar upp! Och så mycket glädje det ger.

fredag 26 februari 2010

En badbebis är född

Första badbebisen är född. Eller ja, av de mammor jag har kontakt med. Lilltjejen föddes på utsatt dag igår. Grattis C & M! Tro inte att jag är sotis på att ni snusar bebis nu...

Var på sedvanlig kontroll hos min underbara barnmorska idag. Vi pratade igenom lite av mina farhågor och jag känner mig betydligt lugnare nu. Allt löser sig liksom. Med eller utan GBS, med eller utan en snabb förlossning.

Bebis har nu, trots dåliga odds, fixerat sig. Känns riktigt skönt. Vill bara att bebis ska komma nu, men bebis kommer ju när bebis vill och inte när jag vill. Fast när dottern föddes så tror jag faktiskt att min vilja spelade en stor roll i att hon kom när hon gjorde. Undrar bara varför den viljan inte vunnit denna gång.

Snart så!

onsdag 24 februari 2010

Underbara barn!

Måste skryta lite. I morse hade jag och dottern sovmorgon. Medan jag gick upp och gjorde mig i ordning tittade hon på TV. Efter en stund kommer hon upp, också för att göra sig i ordning. Hon tar mina sminkpenslar och vevar omkring i ansiktet sen säger hon att hon ska gå och ta kläder till sig. Med bestämda steg går hon in på sitt rum. Inte många sekunder efter det kommer hon in i badrummet igen. Då har hon tagit byxor, klänning, linne, trosor och strumpor. Och gissa vad?! Allt matchar! Och jag som var orolig i onödan. Väl inne på toaletten berättar hon bestämt att hon ska klä på sig själv. Strumpor, trosor och byxor går bra. När det är dags att ta på linnet vill hon sticka huvudet där armen är och klänningen hamnar med knapparna bak istället för fram. Men sen är hon ju bara 2,5 år. Stoltare mor får man nog leta efter. Lilla Loppan börjar bli en stor tjej.

Då och nu

Vi valde med omsorg vilket dagis dottern skulle gå på. Efter lite drygt ett år på dagis förflyttas halva hennes avdelning till en annan avdelning, med barn födda året efter henne. Vi föräldrar får inte veta anledningen till flytten och ryktena florerar. Rektorn är på inget sätt ödmjuk inför denna förändring. Dottern är en människa som är väldigt känslig av sig och reagerar väldigt starkt på förändringarna. Nu, nästan 2 månader senare trivs hon MEN vi som föräldrar är ändå inte nöjda. Om 2 veckor är det föräldramöte med gamla och nya avdelningen. Rektorn kommer också. Jag och ett par andra mammor ska träffas innan mötet för att samla våra tankar och synpunkter. Det är vansinnigt att 2,5-åringar ska komma vara de som förlorar på att ledningen inte lyckas förmedla varför en förändring måste göras mitt i ett läsår. Ryktena vi har hört måste vi få svar på. Barnen ska inte lida, vilket några fortfarande gör. Deras vardag på dagis ska inte få sämre kvalité, vilket den har fått. Det ska bli mycket, mycket intressant att få höra rektorns resonemang. Hon ska ju ändå vara den som har bäst koll på barnens behov och rättigheter. Eller?!

tisdag 23 februari 2010

Ballerina kladdkaka

Mmmm, gott! M, den borde du testa ;) Och självklart ni andra också.

måndag 22 februari 2010

Jahepp

Om bebisen skulle få för sig att komma ut... Det skiljer sig 1 vecka från när min man och jag gissar på att bebisen tittar ut. Å ja, jag är pessimisten av oss.

Ska iväg och göra mitt träningspass för fogarna. Undrar hur många som kommer att stirra på mig idag. På söndagar när vi har simskola med Loppan blir jag verkligen totalt utstirrad av såväl små barn som föräldrar i duschrummet. De små barnen förstår jag, men mammor - skärpning!

söndag 21 februari 2010

Fynd!

Om inte dottern växer allt för mycket under året så är såväl ytterplagg och skor till nästa vinter klara. Känns sååå skönt! Bebisen har ju syrrans gamla saker så det är också kirrat och klart. Har visst blivit en organiserad mor helt plötsligt. Kanske finns hopp om att jag blir en bullmamma också?!

fredag 19 februari 2010

Uppdatering


Ja, vad ska man säga. Läget har förändrats lite sen undersökningen i förra veckan, men inte tillräckligt för att jag ska ha något att skryta med. Är nu uppe i 70 pannor, precis som när dottern min föddes. Vill gärna låta bli att gå upp allt för mycket till men en viss bloggare, M, lägger ofta upp smaskiga bilder på godis och semlor på sin blogg, som jag bara inte kan blunda för.

Är nu i v 38+1. Dottern föddes i v 39+1.

Imorgon kommer faren min hem från USA. Så efter det är det lugnare om vi skulle behöva åka till förlossningen mitt i natten. Kanske det bebis känner av?!

torsdag 18 februari 2010

Oändlig kärlek

Den 13 maj 2007 föddes en prinsessa på Västerviks BB. Förlossningen var inte smärtfri men den gick snabbt och resulterade i något som vi snart skulle förstå var vårt livs kärlek - vår dotter. En sådan händelse glömmer man aldrig. Snart ska vi få uppleva det igen. MEN! Det kommer ju alltid ett men. Känner just nu att jag har ångest över min "egentid" med dottern. Snart kommer jag att behöva dela min kärlek till två små älsklingar och en lite större - ja, mannen min ska ju inte glömmas bort i det hela. Men hur gör man det?! Ser på vänner som har fler än ett barn att det faktiskt går, men tänk om jag blir den första i världshistorien att misslyckas?? Jag är väldigt redo att klämma ut bebis nu, samtidigt som min ångestladdade hjärna emellanåt vill att bebisen ska bo kvar i magen ett tag till så att jag kan få ge all min kärlek till bara ett barn ett tag till. Men nog ska det gå. Kärleken till bebisen som bor i mig är ju redan oändlig. Hmm, verkar som att jag också kan. Kanske därför det kallas för oändlig kärlek?

Suck

Är vaken. Har ont i ryggen/höften. Har varit så bra i veckan att kryckorna kunnat vila lite. Men så händer detta. Skitskoj liksom. Gissa vem som nu ännu en gång blir otålig att få klämma ut en fin liten underbar bebis?!

tisdag 16 februari 2010

Ännu en rolig kommentar

Idag sa dottern: "Jag har ont i min fog".

Stackars barn som vet att man kan ha ont i fogarna. Ska nog sluta gnälla så att hon hör...

måndag 15 februari 2010

Pessimisten i mig

Jag kommer att gå över tiden. Så är det bara. Det skulle liksom toppa en tuff graviditet. Håll era tummar och stortår att det inte blir så. Jag behöver all den energin!

söndag 14 februari 2010

Dagens i-landsproblem

Det är alla hjärtans dag idag. Jag har lovat att fixa en god middag. Men tjena då. Har inte den blekaste om vad jag ska göra. Major incident eller nått.

fredag 12 februari 2010

Rolig kommentar från dottern

När jag hämtade dottern på dagis idag hade hon gjort en teckning med hjärtan på. Det såg i mina ögon ut som potatistryck, vilket jag frågade dottern om det var. Nej, sa hon snabbt. "Det är liksom såna där typ svampar". Svårt att hålla sig för skratt när hon säger sånt.

torsdag 11 februari 2010

Not just yet

Kroppen är inte alls redo efter kontrollen idag. Ingen hinnsvepning, ingenting. Jepp, jepp. Tror att det är läge att tröstäta ett kilo godis eller nått. Det hjälper nog.

onsdag 10 februari 2010

måndag 8 februari 2010

Arbete lönar sig

Har hjälpt en salong här i stan att ta fram en ny logga. Så idag får jag en del av belöningen - en fotvårdsbehandling. Mina fötter kommer ju vara lika mjuka och goa som bebisens. Gött!

torsdag 4 februari 2010

KLÄDER!

Å vad jag längtar efter "vanliga" kläder. Lusläser HMs katalog minst en gång i veckan. Så fina kläder den här säsongen! MQ är ju inte helt fel heller, men med mammapeng och stigande räntor får jag nog helt enkelt sikta in mig på HM. Inte så illa det inte!

- Matcha kläder - I like a lot!

onsdag 3 februari 2010

Perspektiv

Idag har jag fått rejält perspektiv på livet. En studiekompis ringde och berättade att hennes pappa dött. Igår ringde en annan vän och berättade att en bebis växer i henne efter många om och men. Förra veckan berättade en annan vän att hon väntar barn trots dåliga odds.

Olycka och lycka på samma gång. Det kallas visst för livet.

tisdag 2 februari 2010

35 + 5

Har varit hos min nya BM idag. Bebis har inte fixerat såg. Illamåendet beror troligtvis på att jag är liten och att allt trycker nu. Bebis börjar bli stor. Och vet ni! De har fått en ny ultraljudsmaskin på mödravården som de testade på mig idag. Den maskinen hade 4D, så jag fick verkligen se vårt "lilla" knyte idag. Den är rejält rund och är lik sin storasyster. Dottern brukar säga "Bebis, kom ut nu!". Precis det sa jag till bebis idag när jag fick se så tydliga bilder. Otroligt känslosamt att få se bebis. Men vem vet, bebis kanske kommer snart. Under loppet av mindre än 30 min fick jag 3 rejäla sammandragningar. Min barnmorska bara skrattade och sa att vi gör inget åt dem så kanske din önskan blir uppfylld. På mitt nästa besök till henne ska hon undersöka och se hur redo kroppen är och se om hon kan göra en så kallad hinnsvepning. Kanske, kanske kan vi ha bebis hos oss snart!

Ansiktet

Hand

1+1 = 7000

Jepp, foglossningen kunde faktiskt bli värre. Sedan i torsdags (28 januari) har fogarna spökat mer än någonsin. Kan förhoppningsvis ha en så enkel förklaring som att bebisen har sjunkit ner i mitt bäcken och därför trycker på.

Har nu också börjat må väldigt, väldigt illa. Dygnet runt. Sittandes, ståendes och liggandes. Kan det bero på att bebisen har sjunkit ner eller är det tecken på något annat?

Har precis pratat med förlossningen eftersom klockan är mitt i natten och jag inte kan sova på grund av illamåendet. De hade det en aningens hektiskt om man säger så. Hörde en massa signaler i bakgrunden och barnmorskan jag pratade med fick anstränga sig för att inte låta stressad. Hon gav mig lite råd och sa till mig att återkomma om jag inte mår bättre efter att ha ätit lite. Vet egentligen inte vad jag kommer att må bäst/sämst av. Att ligga sömnlös hemma med det här enorma illamåendet eller att åka till förlossningen och lyssna på kvinnor som föder barn...?

Ja, jag kallar denna graviditet för The pregnancy from hell. Konstant ont, sömnlöshet och så nu illamåendet. MEN! Det kunde ju varit såååå mycket värre. Jag vet. Men ändå liksom.

måndag 1 februari 2010

Amerikat

Far och farbror åker till syrran på fredag. Har gjort en mindre önskelista. Finns ju så mycket saker där borta, dessutom kostar de en bråkdel av vad det skulle kosta här. Hoppas på att få hem något från listan. Tänk om de skulle lyckas få hem syrran också. Inte illa pinkat i så fall.

lördag 30 januari 2010

Maugen


Bilden togs i v 35 + 1

fredag 29 januari 2010

Tjohooo

Tog tag i min snällhet idag och bytte barnmorska. Det handlar ju trots allt om mina känslor och inte barnmorskans. Dessutom gör jag allt för bebisen i magen!

torsdag 28 januari 2010

Dagens citat

Dottern funderar en stund, sen säger hon väldigt eftertänksamt: "Mamma, när bebisen kommer ska jag köpa en trumpet till den! ...Och en glass."

onsdag 27 januari 2010

BM bläää

Bläää för min inkompetenta barnmorska som inte kan göra sitt jobb och svara på mina frågor. Tur att jag slipper henne snart, synd att jag dragits med henne så länge. Dumt att vara efterklok, men jag skulle bytt då för länge sen när jag funderade på det!

måndag 25 januari 2010

Det börjar dra ihop sig

Igår och inatt och även ett par gånger nu på morgonen har jag haft rejäla förvärkar. Tvingade min stackars man att läsa TENS-instruktionen när han var som tröttast igårkväll. Men vi lyckades få igång den och för en liten stund var smärtorna i ryggen borta. Värkarna kändes bättre och jag log för mig själv. Ännu en sak att kryssa av på listan över alla måsten innan den stora dagen. Vi bestämde innan vi somnade igår att bebis får vänta i alla fall 2-3 veckor till innan ankomst. Den är mer mogen då liksom. Men vi får helt enkelt se. Ve och fasa om jag går över tiden istället. Det går ju inte alls. Men igen, det bestämmer ju inte jag.

lördag 23 januari 2010

Hjärnspöken

Visst var jag nojig och drömde skumma drömmar under förra graviditeten, men denna gången... Oj, oj, oj! Eftersom jag sällan har djupsömn så drömmer jag inte mycket, men de nätter jag drömmer så drömmer jag riktigt hemska och ibland väldigt makabra drömmar. Är dessutom extra nojig dagtid också. Har nästan tvångssyndrom när det gäller att kolla så att dörren är låst så att ingen kommer och tar min dotter på natten. Exempelvis. Mannen min lugnar mig fint och säger att "Älskling, det är bara hormonerna". Jo, det vet jag väl. Så här knäpp är jag ju inte annars.

Jaja. Så är det. Från måndag är jag sjukskriven på heltid. Fogarna har gett upp känns det som. Sömnen blir otroligt lidande pga smärtorna. Så nu, mindre än sex veckor kvar till BF, har jag insett. Bråkade inte ens lite med mig själv eller läkaren när jag fick läkarintyget. Hoppas jag slipper bråka med Försäkringskassan.

Tjolahopp, tjolahej nu ska jag trycka i mig godis, chips och Fanta. Mannen är ute på fest idag och dottern sover. Innan mannen gick sa dottern "Pappa, drick inte för många öl". Hahaha.

onsdag 20 januari 2010

Underbara vänner

Ja, det här med vänner. En ständig akilleshäl i mitt liv. MEN! Nu känns det verkligen som att saker och ting börjar att falla på plats. Har ett underbart mammagäng här som jag verkligen trivs med. Tjejer, ni ÄR underbara! Inte att förglömma min underbara I, A, E och M som alltid finns där för mig. Det var allt jag ville säga nu.

måndag 18 januari 2010

Till bebis


Allting faller på plats och nu har jag, nästan, hittat den body jag ville ha till bebis. Rätt tyg, men inte rätt modell. Men sååå fin. Nu får det bli köpstopp för mig. Har ju insett att man kan handla på nätet. Kan bli farligt om man inte stoppar i tid. Men det kan ju jag!

Orkar inte med MÅSTE

Har bara denna och nästa vecka kvar att jobba MEN, sover så dåligt på nätterna för att jag har ont. Måste hitta ett sätt att motivera mig fast att jag inte orkar. Eller måste hitta ett sätt att sova på de sista veckorna. Men... Jaja, får bita ihop och klara det på något sätt!

lördag 16 januari 2010

Dejt med mannen min

Inte för att dagen började så bra, men bion var ju redan bokad så efter många om och men tog vi oss in till storstan för att lämna av vårt lilla troll till mina föräldrar. Snabbt vidare för att äta på mitt favoritställe. MEN, när vi kom dit hade de bestämt sig för att stänga tidigare än vanligt. Blev grekisk mat, som var otroligt god! Efter det, CINEMA. Och inte vilken film som helst, utan Avatar. Jisses vad bra den var! Såg den ju givetvis i 3D. Mannen var märkbart berörd när vi kom ut ur biografen - och han är inte en sån som blir det speciellt ofta. Ungefär vid barnfödslar och när han nu ser Avatar. Jag var mest otroligt kissnödig, fast att jag varit uppe på toa i slutet av filmen. Jo, visst är jag höggravid...

Bebis var med i all action, så inte är det något fel på hörseln. Jag kom dessutom på ett supergulligt pojknamn. Äntligen. Och gissa vad?! Mannen min gillade också det namnet. Så dagen blev ju rätt bra till slut.

fredag 15 januari 2010

Ännu en gång - Vill ha!



Har upptäckt ett klädesmärke för barn - DUNS Sweden. Ojojoj, vilka snygga kläder de gör. De har det märket i en barnbutik här i stan men storlekarna som jag vill köpa är slut. De får in nytt i februari. Får se hur pigg jag är på att ragga barnkläder då. Om det är någon som vet ställen i Malmö eller i närheten som säljer detta märke, så hojta till va!

torsdag 14 januari 2010

Liggdelen

Bullseye!






Idag löste sig allt! Vagnen är kirrad nu så nu kan jag bara slappna av och andas. Sitter och kollar in alla snygga skötväskor som finns i USA. Ska kanske be far min att ta med sig en hem till mig när han åker och hälsar på syster. Eftersom det blev en svart vagn så är valmöjlig-
heterna såå många fler nu. Kalencom gör otroligt fina skötväskor. Hett tips till er som är på jakt efter något i den stil som jag lagt upp här! Skip Hop är en klassiker.

onsdag 13 januari 2010

Omständiga j**la människa

Blev inget med vagnen. Hennes andra vagn har gått sönder nu så nu behöver hon den som legat ute till försäljning! Grrrr.

MEN, jag ger mig inte. Ska fixa en bra vagn till pyret ändå för den budget vi har! Så det så.

tisdag 12 januari 2010

Här har det hänt grejer


Jobbade på fm idag. Efter det kom min snygge man och hämtade mig och vi åkte till Lasarettet för att göra tillväxtultraljud på liten. Men, liten är inte så liten längre. 2255 g för att vara exakt... om det nu går. Beräknad födelsevikt om jag går tiden ut är ca 3600 g. Ungefär var dottern skulle landat om hon stannat kvar i magen tiden ut.

Sen blev det lunch med N och O och självklart en massa bebissnack. Underbart!

Efter lunchen bar det av till sjukgymnastiken och mitt kärringpass. Men det är otroligt skönt att få lov att röra på sig även om inte ens en ynka liten svettdroppe tittar fram. Inte ens i närheten alltså!

Hämta på dagis, handla och sen premiär på den populära barngympan här i stan. Dottern är fortfarande i extas. Nästa vecka får pappsen hänga med så att dottern får ut mer av gympan än när den lätt handikappade mamman följer med.

Middagen stod färdig på bordet när vi kom hem. Visst har jag det bra?! Och nu sitter jag vid datorn och äter min dagliga dos av godis. Så är det bara. Jag är beroende. Inget att göra åt. Jag tänker inte förneka det!

Och om någon undrar om vagnen är på väg så är svaret - NEJ. Jaja.

söndag 10 januari 2010

På jakt!

Är det någon som har eller känner någon som har en Buggy Board Maxi/Mini/Basic till salu?

lördag 9 januari 2010

Teutonia Fun -07 till salu


Förhoppningsvis så är vår Teutonia Fun årsmodell 2007 alldeles strax till salu. Intresserad? Lägg ett bud!

fredag 8 januari 2010

Nä, nu har det gått för långt

Eftersom jag är begränsad i hur mycket jag kan göra rent fysiskt, så blir det ju självklart en psykisk belastning. Mannen min måste rehabilitera sitt knä X antal gånger i veckan vilket gör att mycket tid försvinner till det. I lilla stan där vi bor stänger affärerna kl 18, vilket innebär att jag inte riktigt hinner med mina bestyr. Dessutom är utbudet här i många fall ynkligt. Då får man ta sig in till storstan. Men det är ju inget man gör en vardag si så där. Nä, så då har jag helgerna till att fixa allt praktiskt som måste fixas. MEN, min kropp säger stopp. Den fixar liksom inte att utföra alla dessa ärenden under en dag. Och inte orkar jag ju vara inne i storstan varje helg. Mycket behöver ju fixas i hemmet också på helgerna. Antar att livet som husägare är så. OCH inte gör det saken bättre att min kropp säger stopp.

Ja, det är en sån dag idag. Har haft ett par såna denna veckan. What to do, what to do liksom.

onsdag 6 januari 2010

Blockoholic?

Är inne på blocket säkert 7000 gånger om dagen. Letar efter smågrejor... typ, som en vagn till bebisen. Idag har jag äntligen fått numret till sega tjejen med vagnen så imorgon ringer jag henne för att reda ut hur vi gör. Kan inte låta bli att oroa mig ändå. Tänk om hon är en skummis som försöker lura mig på pengarna? Är även på jakt efter en ståbräda. Kunde aldrig tro att de var så dyra! Men men. Skam den som ger sig liksom.

Boar för fullt här hemma. Tvättade alla dotterns gamla spädiskläder igår. Inte mycket kvar, så lite bebisklädsshopping får det nog bli ändå. Men inte på blocket. Är frälst i MeToo så jag får gå ner till affären i stan som säljer det märket!

Nappar ska kokas, BB-väskan ska packas. Några saker måste inhandlas tills dess. Ingen panik tänker du?! Jo, men här har du en tjej med kontrollbehov. Kunde du aldrig anat va... Och ja, en amnings-BH måste också inhandlas och det är ju inte det lättaste. Enligt en vettig försäljare så skulle man vänta till två veckor innan beräknad dag. Men seriöst! Bebisen kan ju likväl vara född då! Och inte tänker jag strutta omkring på BB med tuttarna hängandes fritt. De har ju liksom vuxit explositionsartat denna graviditet och jag kan bara gissa vad som händer när mjölken kommer... Men i alla fall. En BH ska alltså inhandlas också, vilket så klart känns en aningen stressande.

Bebislakan och bebistäcke har jag överlämnat till min mor. Skönt!

Hoppas nu mina hjärna inte får för sig att det finns en massa andra "måsten" innan storken tittar förbi.

måndag 4 januari 2010

Tänkvärt

Undrar varför det endast är kvinnor som följer min blogg? Någon som har ett svar på det? Det är ju inte bara min blogg som enbart har kvinnliga följeslagare...

söndag 3 januari 2010

Segare människa får man leta efter!

I säkert en månad har jag mejlat med en tjej i Norrland om en vagn till bäbutten. Allt är i stort sett klart förutom att hon ska skicka ner vagnen. Men vilken tid det tar! Det tar säkert 4/5 dagar till en vecka att få svar på en ynka fråga. Vill hon inte sälja vagnen?!

Grrr. Hoppas verkligen att hon får iväg vagnen i veckan som kommer. Annars funderar jag verkligen på att ge upp den vagnen. Orkar inte lägga mer energi på den här vagnen.

Fortsättning följer...

Bläää

Illamående och huvudvärk i ett dygn nu. När ska jag få må bra?

lördag 2 januari 2010

Count down


60 dagar kvar!