Har vi knäckt koden?!

Snälla säg att vi har gjort det! Lilleman mår bättre. Tror vi i alla fall. Det är nu tredje dygnet i rad som han är en harmonisk liten bebis. Glad, äter, bajsar, sover. Eller ja. Det där med sömn kanske vi inte kan skryta helt med, men det är BETYDLIGT bättre än för en vecka sen. Idag har liten sovit superbra och varit glad när han varit vaken. Eftersom han varit som bebisar i hans ålder "brukar" vara så har jag äntligen börjat att känna mig som mig igen. Eller ja. Nästan i alla fall. Idag har jag inte gråtit en endaste gång, vilket har varit vardagsmat sedan han föddes. Förstår ni! Varje dag. Men det är ju inte konstigt med tanke på alla hormoner som flyger runt i kroppen, sömnbrist, stress över Belisens åkommor, stress över Belisens uteblivna sömn osv.

Men nu hoppas jag verkligen att vi ska få rätt på det. Och ni som gissar på hur gammal han är nu. Jepp, alldeles strax 3 månader. Den magiska åldern för när bebisar med krämpor börjar gå från att ha vart monster till att bli underbara glada bebbar. Och vår bebbe är förhoppningsvis inte ett undantag. HOPPAS!

Om det nu inte vänder så kommer jag att isolera mig från omvärlden. Bara så att ni vet. Måste liksom få bukt på det här. Vill dessutom inte att ni ska behöva uppleva mig när jag är så trött som jag är nu. Är emellan varven lika rolig som ett monster, lika förvirrad som en som håller på att tappa minnet och har lika kort stubin som en bomb som precis ska gå av. Inte kul alls. Men, återigen, vi hoppas att vi har knäckt koden nu!