Vad är din drog?

Ett tag var min drog godis. Eller ja, inte ett tag - stora delar av mitt liv har godis varit min drog. Träning har varit den andra... paradoxalt nog...

Just nu kan jag bara komma på en sak som är min drog. Det jag inte kan andas utan och det jag inte vill vara utan. Barnen. Helst av allt så skulle jag vilja vara med dem nästan hela tiden. Jag skulle vilja säga upp mig från jobbet och plugga. Då kunde jag få vara MYCKET med barnen. Men verkligheten ser en annan ut och mitt drogberoende får hålla sig till den mildaste grad den kan när jag snart kommer att bli en heltidsarbetande småbarnsmor. Igen.

Min mammas drog är att shoppa till sina barnbarn. Och choklad.

Min systers drog är hennes barn. Och hennes kamera.

Min pappas drog är hans barnbarn. Och att fixa och trixa.

Jag vill också ha en drog till. Tids nog.

Så, vilken är din drog?

Vem är ni?

I mitt inlägg om Mindfulness så lämnade "Anonym" en fin kommentar till mig. Tack. Men vem är du? Känner vi varandra? Om inte så skulle det ju vara jättespännande att höra hur du hittat till min blogg.

Detsamma gäller Ullis som lämnade en kommentar till mitt inlägg om Boomerang. Känner vi varandra? Om inte så skulle det verkligen vara kul att veta hur det kommer sig att du klickade in på min blogg.

Och ni andra som läser min blogg men inte lämnar kommentarer, gör gärna det. Blir så mycket roligare då ju!

Mindfulness

Begreppet medveten närvaro eller det anglicistiska begreppet mindfulness (att vara uppmärksam och medvetet sinnesnärvarande) kommer ursprungligen från buddhismen, där medveten närvaro (pali: sati) är en del av den åttafaldiga vägen och odlas som en nyckelkomponent i meditation och sinnesnärvaro. (Hämtat från wikipedia)

Jag tror att jag ska försöka mig på lite mindfulness. Har tagit kontakt med en kvinna här i stan som ska vara bra på sånt. Jag MÅSTE bli det. Oroar mig alldeles för mycket över saker som är "sen". Måste bli mer närvarande i nuet! Heja mig!!!

Gudmor I am!

Eller ja, snart. Igår blev vi tillfrågade om vi ville bli Gudföräldrar till lilla Elsa. VILL?! Självklart sa jag och fällde ett par tårar. Vilken ära, vilken glädje, vilket FÖRTROENDE. Dubbelkollade med dem så att de verkligen var säkra på sin sak. Så i augusti är det dop. Det första barndopet jag varit på! Då ska jag alltså bli Gudmor. Wow. Wish me luck!

Konsumenträtt 2

Köpte två paket kycklingfilé av känt märke. Kommer hem och öppnar förpackning nummer ett. Vita kycklingfiléer. Öppnar förpackning nummer två. Ännu äckligare och ännu mer vita. Går tillbaka till affären som ersätter mig. Kassörskan ber mig kontakta leverantören av kycklingfiléerna för att informera om vad som hänt samt få ersättning från dem med. Ringer självklart till leverantören som tar emot mitt samtal med mycket värme och professionalitet. Berättar att de skickar hem ersättning på posten. En vecka senare kommer det efterlängtade kuvertet. I det ligger ett fint brev där de tackar för att jag ringt och berättat vad som hänt samt att de hoppas att jag har fortsatt förtroende för deras varumärke. Ligger även presentcheckar i på 85 kronor. ??? säger jag bara. Det sammanlagda utlägget för filéerna var 130 kronor. Är då 85 kronor någon form av ersättning? Ja, jag förstår då ingenting. Tycker att ersättning är riktigt dålig. Men men. Kommer med all sannolikhet ändå kommer deras produkter, men har dåligt förtroende för deras kundtjänst.

Konsumenträtt 1

Köpte en sprillans ny plattång hos min frisör för 3 veckor sen. 795 riksdaler. Inget man skiter ut med andra ord. Kom hem och var överexalterad. Sätter igång den och låter den värma upp riktigt ordentligt. Och sen då? Min knallrosa, splitternya, superfina plattång plattar håret MEN den är så mycket sämre än min sex år gamla plattång. Tänker att det nog är någon form av beläggning som måste brännas bort innan den funkar som den ska. En vecka går och den funkar fortfarande under all kritik. Och då! Ja, då slutar den att fungera. Jag går tillbaka med den till min frisör, som genast beställer en ny. En vecka senare hämtar jag den nya. Den ligger fint förpackad inne i en sliten och söndrig förpackning. Men jag ler och tackar för snabb hjälp. Jag kommer hem och låter den ligga i sin förpackning... i en hel vecka! Sen ringer jag min frisör och förklarar att det inte känns bra och undrar om jag kan få lämna tillbaka den. Efter många om och men kastar hon nästan luren i örat på mig. Jag kommer dit, med båda barnen. Upp för trappan, trycka upp dörren men ingen som behagar att hjälpa mig. Kommer in och säger med lättsam röst "Här kommer den besvärliga kunden". Min frisör ler men ser väldigt besvärad ut. Lämnar tillbaka mina pengar. Jag tackar och säger att vi ses. Går mot dörren och trappan. Fortfarande ingen av de tre frisörerna som erbjuder sin hjälp. Annars är de väldigt hjälpsamma. Moget va?! Dessutom otroligt oprofessionellt tycker jag!

Blir till att leta upp en ny frisör nu.

Sonens besvär

Så ja! Nu verkar det som att vi går mot en lösning. Sonens besvär har ju pågått sedan födseln och läkarna har tyvärr inte lyssnat på våra önskemål om diverse provtagningar. De har gjort en massa missar och varit klumpiga men också lyhörda vid vissa tillfällen. Om jag är bitter, jo en aning...

Men i alla fall. Till saken. För snart två veckor sen var vi hos hans läkare igen. Hon lyssnade bra och förstod att jag inte orkade vara vaken 2-4 timmar/natt med en gallskrikandes pojk vid min sida. 7 nätter i veckan. Vecka ut och vecka in. Hon föreslog att vi skulle testa Theralen.

Lite om Theralen (från Fass.se):

Theralen har lugnande och sömngivande egenskaper. Theralen motverkar illamående och kräkningar. Theralen lindrar allergier och har även klådstillande egenskaper.

Theralen används vid orostillstånd och sömnstörningar hos barn (över 2 år) och vuxna. Beteenderubbningar hos barn (över 2 år). Kräkningar hos barn (över 2 år). Klåda och allergier. Theralen används även som lugnande medel före narkos.

Orostillstånd och andra symtom till följd av alkoholmissbruk eller narkomani.

Men fy för! Aldrig att jag ger mitt barn detta. Och nä, det gjorde jag ju inte heller. Jag och mannen var rörande överens. Men det vi gjorde, i samråd med läkaren, var att ge honom en medicin mot magsyror. Han kräks fortfarande fast att han började gå för länge sen. Han har nämligen haft problem med omogen magmun sen start. Men inte tillräckligt stora problem för att göra något åt det, som läkarna uttryckt det vid mängders med mängders tillfällen. Men så är inte fallet längre. För andra gången får han medicin som dämpar magsyrorna. Han kräks fortfarande men han mår bättre och vaknar inte av sura uppstötningar om nätterna längre. Nästa steg är att gå ner med sond i hans mage för att mäta syrorna. Därefter avgörs det om han ska opereras.

Infektionen i magen är förhoppningsvis borta och ytterligare en sak till som jag inte nämnt innan ska uteslutas. Svaren får vi i nästa vecka.

Stackars liten har kämpat! Men nu så ska han få må bra!

Obsession

Jag kan inte hålla mig ifrån mitt gift. Just nu är jag helt besatt av Bubs skummisar.

Min dröm med en enkel ekvation

Ni som följer min blogg eller du som känner mig, vet att jag drömmer om en liten till. Inte nu, men sen när vi fått möjlighet att knapa in lite på sömnen. Maken vill ju inte alls, av olika anledningar. Men jag ger inte upp min dröm så lätt.

Så här är det då va (OBS, inte svart eller vitt... ta det med en nypa salt eller fler)

Jag:

• Är den som oftast vabbar
• Är den som tar nätterna, ALLA nätterna med lillebror
• Är den som ser till att barnen har rena kläder och i rätt storlek
• Är den som fixar och trixar med allt från dagis till fritidsaktiviteter

Maken min älskar sina barn över allt annat och är fantastiskt go med dem. Att se honom ligga på golvet i köket och låta barnen kräla över honom när han kommer hem från jobbet är en härlig syn. Mitt mammahjärta mår så bra då!

Min man har också en dröm. Ja, egentligen har han minst ett par till precis som mig. Jag drömmer ju inte bara om en trea... Den drömmen jag nu då tänker berätta om här, det är hans dröm om en cabbe. Och inte vilken som helst. Drömmen heter visst Porsche. Just nu pratar han ofta om sin dröm, åker bort till en bilfirma här i stan som säljer lyxåk och suktar.

Ja, då tänker jag så här. Jag tar det "tunga" lasset med barnen och ÄLSKAR det. Jag vill ha mer av det jag älskar. Min man skrev nyligen i ett par goda vänners gästbok på deras bröllop (där jag var tärna och inte sket på mig...) något i stil med "Happy wife, happy life". Och då menar jag då att ekvationen är enkel. Om jag får min dröm uppfylld så blir jag ju överlyckligaste übermamman och kan då liksom glida på det medan han glider runt i sin dröm. Win-win. Eller?! Jo, jag tycker det!