fredag 27 maj 2011

Bröllop!

Imorgon ska jag, tillsammans med fyra väninnor, vara tärnor på en annan väninnas bröllop. Och det är inte vilka tjejer som helst. Det är MINA underbara, fantastiska, snygga väninnor som jag lärde känna via Familjeliv.se när vi flyttade från Småland till Skåne. Tillsammans delar vi allt. Glädje, sorg och kärleken till våra barn och varandra. Utan dem hade mitt liv här inte alls varit så fint som det är. Och bröllopet imorgon är ännu ett steg för vår vänskap. Ska bli så härligt med bröllop och bröllopsfest! Barnfritt dessutom... Jag ska läsa en psalm i kyrkan. Känns som om jag kommer att skita på mig. Men I can do it! Heja mig! För bruden och brudgummen!

torsdag 19 maj 2011

En era avslutades idag

Tårarna rinner. Jag känner mig uppgiven. Nu blir det ett väldigt utlämnande inlägg. Idag var sista gången på öppna förskolan för terminen och för alltid för min del. När höstterminen börjar så går lillebror på dagis och jag har börjat jobba igen. Det känns rent ut sagt överjävligt! Jag vill inte att det ska vara sista gången. Jag vill inte att min framtid ska vara jobb och stress. Jag vill vara med mina barn. Jag vill kunna se dem leka och utvecklas. Men nä, då är eran av barnafödande slut och möjligheten till att vara hemma och njuta med dem. Jag är ledsen, bitter och arg. Imorgon kanske jag inte är så arg men idag känns det överjävligt. Jag vill ha mer av detta livet! Jag ÄLSKAR att vara med barnen och sköta om allt med dem och ta hand om hemmet. Jag vill ha ett barn till. Men den jag delar mitt liv med har inte samma önskan. Delade meningar så det skriker om det. Därför är denna dagen extra tung och känslosam och jag gillar det inte alls! Jag måste hitta ett sätt att försonas med denna jobbiga tanke. Jag vill gå tillbaka till jobbet men ändå ha kvar det goda livet jag har nu tillsammans med mina fantastiska, underbara, vackra, begåvade och älskade barn! Bägaren har runnit över idag och det behövde den nog göra...

onsdag 18 maj 2011

En liten uppdatering

Lillebrors mage har varit en stående punkt sen han föddes. Två gånger har han behandlats för Clostridium men vi tror att han fortfarande har för mycket av bakterien kvar. Proverna hos läkaren var bra så vi kan andas ut. MEN! Vi ska på återbesök om två veckor... igen. Vi ska då ta upp en del andra saker som vi tror kan påverka hans sömn. Han sover ju oftast dåligt. Det är ju ett undantag om han sover bra. Och ja, vi tror att magen hans påverkar hans sömn. Vakennätterna är alldeles för långa och för många. Men i det stora hela så är han en glad liten kille på 14 månader som tycker allt i livet är spännande!

onsdag 4 maj 2011

Vem läser min blogg?

Återigen, SNÄLLA lämna en kommentar om du läser min blogg. Jag vill gärna veta vem som läser om mig och mitt liv!

Så här lämnar du en kommentar:
1. Klicka på den lilla texten X kommentarer under texten jag skrivit
2. Skriv din kommentar
3. I fältet Kommentera som väljer du "ditt" alternativ (gärna både för- och efternamn eller länk till din blogg)
4. Klicka på Skicka kommentar

Sen är det klart! Jag är nöjd och du är nöjd.

Intet nytt från läkaren

Sonens läkare har fortfarande inte hört av sig. Jag ringde igår och fick då prata med den bittraste av bittra sjuksköterskor (som jag nästan älskade den första tiden av sonens liv). Hon svarade att hon inte alls kunde veta hur det gick med provsvaren. Jag fick bita mig i tungan för att inte säga något vansinnigt dumt och bad lite fint om hon kunde ta reda på när provsvaren skulle komma då läkaren trodde att de ev skulle komma in innan helgen som varit. Pust och stön lät det. Men sen sa hon att hon inte visste men att läkaren självklart hör av sig när de kommit. Jaha fick jag ur mig. Så ni väntar vi igen och fortfarande.

tisdag 3 maj 2011

Vår-depp

Känner mig hängig och otroligt trött just nu. Tiden räcker inte till till något och jag ska börja jobba om MINDRE än fyra månader. Jag vill vara med mina barn så mycket det bara går. Bara vara liksom. Men vardagen innefattar så många måsten att vi inte bara hinner vara. Men så är det ju. Men i alla fall. Känner mig nere och vill bara komma upp igen. Vill ha en överförstående man som förstår mig bara jag säger A. För så "ska" det väl vara... Haha. Men vardagen trillar på hela tiden. Skulle behöva lite rosa fluff och diamanter nu. Istället har jag en massa funderingar och trötthet istället.