När Eli kom hem från BB stack min äldsta katt. Hon var borta i 3 veckor och 1 dag. Så nu har hon ju varit hemma ett tag. Men hennes beteende har förändrats. Hon är på jakt hela tiden och hennes revir har blivit stort. Dessutom kommer hon sämre överens med den yngre katten. Jag har fått tips från djursjukhuset idag, men känner ändå att det bästa kanske vore om någon annan kunde tänka sig att ta henne. Men bara tanken på att adoptera bort min "förstfödda" gör att jag vill gråta. Tror det kallas för ångest. Lämnar vi bort den ena katten, lämnar vi bort den andra. Men det måste vara till någon där vi kan komma och hälsa på dem. Det bästa kanske hade varit att "låna ut" dem ett tag för att låta kaoset här hemma lägga sig. Men hur lätt är det att hitta någon som kan åta sig det?!
Min man vill definitivt lämna bort katterna och jag FÖRSTÅR honom. Men jag kan inte slita mig. Och så i morse hände det som gjorde att bägaren rann över. Under tiden jag och Mika åt frukost behövde hon gå och kissa. Då hoppar kattskrället upp på matbordet och börjar slicka i sig smöret i smörpaketet! Där går liksom gränsen. Katten är på jakt. Hela tiden. Stackarn. Tror kanske att jag måste inse att katterna skulle ha det bättre hemma hos någon annan. Men vem är denna annan? Ni som läser får gärna tipsa mig. Skriv en kommentar, mejla eller ring mig.
Gumman! Jag har inga direkta råd till dig var du ska låta katterna vara... Men jag ska hålla öronen öppna och jag önskar att det löser sig på ett alldeles perdekt sätt för er.
SvaraRaderaKramis po daj!
känner du ingen kattvän som bor på landet.
SvaraRaderaalltså ni bor väl på landet men jag menar på en bonngård.
eller så kan du köpa möss lite då å då och släppa i huset så katten får utlopp för sitt jaktbehov.
uch uch.
kanske ska låta lugnet lägga sig innan du tar detta beslut iställer för innan.
men jag fattar,
puss.