Miljöintresse, snålhet, medvetenhet eller kanske rentav utpressning?!

Vi gillar att fynda här hemma. JAG gillar att fynda. Min man tycker att vi inte behöver så mycket. Manligt/Kvinnligt skulle man ju kunna säga. Men till saken... Vi gillar att handla på Tradera, Loppis och Blocket. Ju bättre fynd desto roligare. I veckan köpte jag en bokhylla och en superfräck lampa från 50-talet via Blocket. Det i sin tur ledde till att vi möblerade om två (!) rum här hemma. Så hemmet börjar ta form. Känns bra att kunna köpa möbler från folk som inte behöver dem längre. Vårt hem blir mer ombonat och de får en slant för att bli av med "sitt skräp". En enkel ekvation. Såna ekvationer gillar min make. Att lägga "onödiga" pengar på inredning och materiella saker, förutom dyra kläder till sig själv, tycker min man är riktigt onödigt. Oftast. Ibland får han också ryck. MEN! Skulle jag motivera det med att det är ju bättre vi köper begagnat än nytt för att spara på miljön då är han oftast med på det. Och ja, ni kanske tänker samma tanke som mig - om man bara säger det på rätt sätt kan man oftast få det man vill. Manligt/Kvinnligt eller bara kvinnlig list?