onsdag 18 december 2013

Att få känna sig som en människa

Maken sover med minsta trollet inatt. Jag sover ensam. Förhoppningsvis. Om inte någon av de andra två vaknar. Alla behöver mig. Jag är deras centrum. Mamma, maka, mör. MÖR. Mög. 

Så. Fokusera.

Ikväll har jag delat en halv paradisask med mig själv. Just för att jag kan, eftersom maken somnat med skrikbaggen. Har dessutom kollat på TV, surfat på datorn och svarat på sms. Samtidigt! Allt detta möjligt eftersom jag annars springer in till bebis kvällarna i ända eftersom hon behagar att vakna typ var 20 min. Nätterna tar jag i ett separat inlägg...

Och det är min definition på vad jag behöver för att känna mig lite mer som en människa än en mör mor.

onsdag 4 december 2013

Oh yes, I'm still here

Livet. Ja. Att hinna med livet. Alla måsten. Inte helt lätt. Idag passade jag och lillan, som hunnit bli drygt 8 månader, på att hämta ut ett paket på Posten. Där sprang jag på en gammal bekant som jag inte sett på tre år. Han frågade mig varför jag slutat blogga. 

Livet. Ja.

Men blev så glad av de berömmande orden om min blogg. Kanske dags att ta upp den igen. Men finns det någon kvar som vill läsa min blogg? Lämna gärna en kommentar i så fall!

torsdag 13 juni 2013

Förkylning hos män

Ja, inte bara förkylningar utan även andra lättare åkommor som barnen (?) drar hem drabbar män så mycket hårdare än oss kvinnor. Varför? Snälla, ge mig ett svar på det!

Min make är näst intill sängliggandes 24 timmar om dygnet när han har snuva och 38 graders feber. Det är knappt så han orkar äta. Typ. Tror ni förstår den ironiska undertonen i detta. Typ.

Är jag förkyld. Ja, gissa om jag kan sova så mycket jag vill? Tror ni gissat rätt. Och svaret retar mig något så in i. 

Varför är det så här? Vet att detta är oerhört vanligt då jag ju trots allt pratar med folk ibland. Om detta, bland annat.

onsdag 12 juni 2013

Ibland försöker jag känna efter...

Är jag färdig med barnafödandet? Denna fråga ställer jag mig själv då och då. Påminner liksom mig själv... Efter att sonen, vår tvåa, föddes behövde jag inte påminna mig om frågan eftersom den poppade upp ständigt i min hjärna. Den malde så att det gjorde ont i hela mig. Längtan efter ett barn till gjorde sig olidligt påmind hela tiden! 

Och så nu då. Jag känner nada. Inget. Är så nöjd och otroligt tacksam att vår lilla loppa bestämde sig för att komma till oss. Hon har fyllt det hål och den plats som fanns i vår familj. Nu är vi helt komplett. Jag mår bra, maken mår bra, familjen mår bra! 

Det blir inte fler barn i den här familjen. Skulle vi ångra oss någon gång har vi pratat om adoption eller att vara stöd/fosterfamilj. 

Håll drömmarna och kärleken levande gott folk!

tisdag 4 juni 2013

Du är en häxa, mamma!

Jo, men tack. Höll på att börja gråta när sonen använde dotterns ord igår. De hade betett sig som vilddjur hela dagen igår. De slogs, retades, skrek 2 cm från sin sovande lillasysters huvud, sparkade på varandra osv. Efter försök med att styra om, distrahera, locka och HOTA tog mitt tålamod slut. Jag sa till dem att gå upp på andra våningen och stanna där tills de lugnat sig, men kaoset fortsatte. Jag rusar upp och skäller som aldrig förr. Skäller så som man bara kan om bägaren runnit över, tröttheten tagit över och barnen bråkat oavbrutet en hel dag.

Efter en stund kommer barnen ner och säger förlåt, varav 3-åringen säger "Mamma är en häxa, pappa är snäll". Jag håller in tårarna, tittar på 6-åringen, som vänder bort huvudet. Jag behöver egentligen inte fråga henne om det är hon som sagt så. Lite motigt erkänner hon att det är hon som alltså planterat detta i lillebrors mun. Varför jag håller inne tårarna, det kan jag inte svara på. 

När maken kommer hem berättar jag vad som hänt och sagts och dottern skäms ögonen ur sig. Inte för att hon betett sig som ett vilddjur hela dagen, men för vad hon sagt. Resten av kvällen är barnen lugna som lamm.

Så med andra ord är jag en respektingivande häxa som borde ta ton lite då och då...

onsdag 15 maj 2013

Carpe fucking diem!

Jag vill sååå mycket. Det som är mest vitalt av alla viljor är att kunna jobba med det jag trivs med MEN att göra det i den staden jag bor i så att jag slipper lägga tre timmar på att pendla varje dag. Därför är tankarna på att studera igen starkare än någonsin nu när vi berikats med ännu en familjemedlem.

Men jag har ju krav på mina studier. Jag vill kunna plugga på distans så att jag kan planera in studietiden själv. Så att jag kan jobba också och slippa ta mer studielån. 

Socionom - nog den utbildning som lockar mest men finns inte på distans.

Sjuksköterska - finns på distans och öppnar upp möjligheter men jag oroar mig så mycket för hur jag ska klara en del tunga moment inom yrket.

Sjukgymnast - finns inte på distans men skulle ju vara superspännande eftersom jag då kunde jobbat med bland annat idrottsskador som ju ligger mig varmt om hjärtat. Ja, inte själva skadorna. Men idrotten.

Men jag måste snart bestämma mig. Innan barnen är tonåringar liksom. Det är ju nu under småbarnsåren som jag känner att det är så oerhört viktigt för mig att finnas nära till hands för mina barn!

Dock finns många fördelar med jobbet jag har idag: lönen, fria arbetstider (kan ta jobbet med mig hem och avsluta), kan jobba hemifrån ibland. Så de positiva egenskaperna är många men känner inte att jag kan se mig som kommunikatör om 20 år. Inte ens om tio är om jag inte hittar nya utmaningar inom yrket. Dessutom har jag alltid velat jobba med människor.

Att det ska vara så svårt att veta?!

Hilfe, bitte!

torsdag 9 maj 2013

Så var de där jobbiga tankarna tillbaka!

Jag har länge funderat på en mängd jobb inom vårdområdet. Socionom, sjukgymnast ich arbetsterapeut är de jag snackat mest om. Under tiden har jag fött tre barn och insett hur mycket jag ÄLSKAR att föda! Skulle kunna föda barn varje vecka om det gick. Inte vara gravid, inte ha fler barn utan bara själva förlossningsbiten. Nu har jag ju haft tre relativt enkla förlossningar utan några vidare komplikationer. Ingen förlossning är den andra lik. fascinerande är de alla! Men det handlar nog för mig ändå om det här med att föda fram ett nytt liv, om kvinnan och hennes kropps enorma kraft, om det mirakel som skapats kommer ut ur en (vad man kan tycka) minimalt utrymme. Ja, allt det där häftiga som har med en förlossning att göra. 

Efter barn nummer tvås födelse kom tanken första gången. Maken ville ju inte ha fler barn. Jag ville. Att få föda barn igen, att få uppleva ett mirakel igen. En person till att älska ändlöst... Men så kan man ju säga och känna oavsett hur många barn man får. Då, DÅ! Jag ska bli barnmorska. Men tanken la sig. Att studera till sjuksköterska i tre år, att behöva plåstra om blodiga och hemska sår, att få se döda eller väldigt sjuka människor, att gå ner massor i lön, att leva på minimal inkomst under studieåren... Ja, ni hör själva. För många negativa tankar.

Så kom barn nummer tre till världen. Träffade två fantastiska människor i samband med förlossningen. Cecilia, som nyss var färdig barnmorska och Anna, barnmorskestudent. Vilka härliga människor! Pratade med båda helt zonica om min inställning till förlossningar och båda, oberoende av varandra sa att jag skulle passa utmärkt som barnmorska. På min efterkontroll här i veckan kom det även på tal med min barnmorska på mödravården som även hon tyckte att det var ett yrke för mig. 

Jaha. Är det kanske mitt kall?! Att få fortsätta vara med när barn föds, trots att jag själv inte ska vara gravid fler gånger. Tanken är oerhört lockande. Nu måste jag bara bestämma mig och skrida till verket. För inte kan jag väl gå och fundera resten av livet och ångra mig sen!

Ja! Nu får jag ta och bestämma mig innan jag blir en gammal tanta.

fredag 5 april 2013

Trots

Ja, jag håller på att bli knäpp på min 3-åring. Och då har ändå trotsen "lagt sig". Ge mig styrka! Och en gnutta mer tålamod hade inte skadat... Grrrrr!!!

torsdag 21 mars 2013

130313

Nu är hon här! Klockan 8:11 den 13/3, tre dagar över tiden kom vår andra prinsessa till oss. Med en vikt på 4320 g och en längd på 51 cm är hon var rultigaste bebis. Förlossningen tog 4,5 timme från vattenavgång klockan 3:38. Alldeles lagom!

Nu njuter jag och maken tillsammans på dagarna medan våra två "stora" fortfarande går hela dagar på dagis. Att få lära känna lillan i lugn och ro och njuta på det här sättet är så mycket värt.



tisdag 12 mars 2013

Men lägg av, va!

Varje dag, sedan kanske en sisådär två veckor tillbaka ringer och smsar släkt och vänner och frågar hur det går, om jag känner något, om det är på gång och så vidare. Jättegulligt. Men nu börjar mitt tålamod tryta. Det är inte jättegulligt längre. VI HÖR AV OSS! Vill det sig riktigt "illa" kan jag ju vara gravid i ett par veckor till även om jag redan passerat det beräknade datumet. Och då vill jag verkligen inte få alla dessa samtal och sms varje dag. Tror ni, helt ärligt, inte att det är jobbigt som det är?

Ni som varit i samma sits, hur hanterar ni detta? Jag är ju bevisligen, inte speciellt bra på det.

Just nu vill jag inte ens ringa släkten när det väl drar igång för att få hjälp med de andra två barnen och hoppas därför innerligt att det sätter igång på dagen när barnen ändå är på dagis. Den här stressen som släkten har... Alltså!

Snälla, ge mig alla era tips!!!

söndag 10 mars 2013

Jaha

Bf idag. Så länge som jag varit gravid denna gången har jag ju aldrig varit innan. Eller jo. Fast sonen föddes ju på beräknat förlossningsdatum. Dottern föddes i v 39 +1. Så om någon timme är det allra första gången jag går på övertid.

Har haft en del förvärkar. Väckte till och med maken natten till i fredags eftersom värkarna höll i sig i mer än 1 minut och kom med 2-5 minuters mellanrum. Men. Ja, de avtog efter två timmar. Antiklimax! Men många säger att just tredje barnet är lite lurigt. Eller ja, inte barnet men förlossningen. Och jag kan inget annat än instämma. Hoppas bara så att slippa gå alldeles för länge så att jag måste bli igångsatt. Mardröm!

Så. Ge mig lite hopp så här i väntans tider!!! När tror du att vår guldklimp kommer?

måndag 4 mars 2013

Deppigt värre

Idag är jag i det där läget, som ni som varit gravida säkert känner igen. Det känns som att bebisen aldrig kommer att komma ut, att jag för evigt kommer att vara gravid. Ger liksom nästan upp.

Peppa mig!

torsdag 28 februari 2013

Om 3 -åringar

Måste bara dela med mig! Klicka på länken nedan.

- 46 reasons my 3-year old might be freaking out

Det här med dagis, alltså!

Jo, jag säger dagis till det som idag kallas för förskola. Men det är inte terminologin kring dagisets vara eller icke vara detta inlägg ska handla om. Utan det det ska handla om är det dagis mina barn går på. Dottern går på uteverksamheten som består av en buss som åker omkring till olika platser där barnen får vistas ute och dagarna präglas av utepedagogik. En fantastisk möjlighet och upplevelse som både vi, "bussbarnen" och personalen trivs med! Och det märks att personalen är nöjd, då de har en trygg och härlig grupp med barn som upptäcker nya saker och utvecklas varje dag!

Men det är inte heller det inlägget riktigt ska handla om.

Det dagis som barnen går på,valde vi aktivt 2008 då det var dags för dottern att börja dagis. Vi hade en del kriterier och detta dagis var det som uppfyllde i stort sett alla. Första tiden där var vi såååå nöjda. Men efter en stor rokad bland barnen och personalen har det tyvärr bara gått utför. Det har varit ett ständigt byte av rektor också, vilket tyvärr har märkts alldeles för tydligt.

Så nu när vi väntar en liten till tog vi ett beslut. Sonen ska INTE gå kvar. Han är bara tre år och tillsammans med bebisen är det viktigt att de får en vistelse på sitt dagis som är så bra som det bara går! Jag tog därför kontakt med en tidigare pedagog som dottern haft och besökte hennes nya arbetsplats. Jag har även pratat med andra föräldrar som bytt dagis, av samma anledningar som vi vill byta. Och efter detta så känns det oerhört naturligt att ta detta steg.

Sagt och gjort så bestämde vi oss i början av veckan att sätta sonen i kö till ett nytt ställe, men då. Ja, då var det som att någon högre makt hade hört oss. Vi behöver inte ställa sonen i den "vanliga" kön, eftersom det finns en del oklarheter dit vi vill flytta honom. Rektorn för bussen har istället satt honom i kö till bussen, som ska flyttas till en annan förskola. Han kommer förhoppningsvis bli erbjuden en plats på den redan efter sommaren och alla våra bekymmer med dagis är lösta! Bara så där!

Och det jag vill ha sagt med det här långa inlägget är att man ibland måste våga för att vinna. Vi är övertygade om att denna "lilla" förändring kommer att göra vår sons dagar på dagis, våra själar och hjärtan lugnare, samt att det banar väg för nya utvecklingsmöjligheter för vår lille sötnöt!

tisdag 26 februari 2013

vecka 37

Idag är jag i vecka 38 +1 och magen växer fortfarande så att det knakar. Bebisen är väldigt aktiv i magen och jag älskar att känna den i mig. Har fått världens rethosta så jag sover inte på grund av den och foglossningen. Men ändå så njuter jag av att vara gravid. Jag ska ju inte vara det fler gånger.

I vecka 37 tog en vän till oss lite bilder på mig, barnen, maken och magen. Resultatet blev ju bara så underbart och därför vill jag dela med mig av en av bilderna.

onsdag 20 februari 2013

Ojojojojoj

Tiden rinner iväg. Skötbordet och alla kläder är färdigt. Lampan på bebisens rum är uppsatt. Min säng är bäddad. Bebisens säng ska skruvas upp i helgen. BB-väskan är packad.

Håret är färgat och klippt, ansiktsbehandlingen bokad, restaurangbesöket med maken gjort, biobesök med dottern färdigt, tågresa med sonen avklarad. Det enda som är kvar egentligen från min tidigare lista är att boka in hotellfrukosten. Blir förhoppningsvis i nästa vecka!

Men trots allt detta så har jag sååå mycket mer att göra på min lista än allt det ovan. Vill få upp gardiner, sy ett draperi, fixa en grej till dotterns cykel som hon ska få i maj och så vidare. Saker som egentligen inte är viktiga. Så ja, jag skjuter upp dem. Sover nästan dagarna i ända. Sömnen är ju inte min bästa vän nu på grund av min jobbiga foglossning. Så jag tar mina sömnpauser oftare istället. Vilar upp mig liksom.

2,5 vecka kvar till beräknad nedkomst. Första barnet kom på bf -5, andra barnet kom på bf. Undrar så när nummer tre behagar att titta ut. Vad tror du?

söndag 17 februari 2013

Mirakelkur mot torra och spruckna fötter

Har ju bloggat innan om det här med att investera i sig själv. Slår ett slag för det igen.

Ska boka ansiktsbehandling imorgon. Har varit och köpt hårfärg och ska boka klipptid. Imorgon står sista gravidmassagen innan förlossningen på schemat. Men det allra bästa av allt detta! Jag har hittat en mirakelkräm mot torra, nariga och spruckna hälar. Efter tre dagars behandling är mina bebisfötter nästan tillbaka. Sååå lena och fina! Och krämen jag pratar om är billig i inköp och oerhört enkelt att använda. Scholl Cracked Heel Repair Cream heter den! Bara så att ni vet. Fila först och sen är det bara att smörja på i dagarna sju. Lätt som en plätt. Dessutom kan ens bättre hälft, om man har en sådan, tvingas in i en massageorgie under dessa sju dagar. Eller ja, kanske inte en orgie, men att få fotmassage varje dag i en vecka är ju inte fy och skam.

Scholl Cracked Heel Repair Cream K+ 60ml
                                           Bilden hämtad från www.scholl.com

fredag 15 februari 2013

Enklare att kommentera

Det är så kul att många läser min blogg. Ännu kuligare blir det om ni lämnar en  kommentar. Nu har jag dessutom gjort det enklare för er att kommentera. Så testa och hör av er!


måndag 11 februari 2013

Orange

Jag har fått dille på orange. Allt som har med inredning som vi pratar om nu här hemma föreslår jag ska vara orange. Tycker färgen är varm, strålande och alldeles, alldeles underbar!

Vilken är din favoritfärg att inreda med nu?

onsdag 6 februari 2013

Att bara vara

Är du duktig på att bara vara? Att liksom bara ta dagen som den kommer, att njuta av att inte göra något, att lägga alla måsten till sidan?

I så fall är jag väldigt intresserad av att veta hur du gör, hur ofta du klarar detta, när du gör alla måsten och så vidare.

tisdag 29 januari 2013

Investera i dig själv!

Jag är lite dålig på att ta hand om mig själv. Men har nu köpt ett massagekort på 5x60 min. Har redan förbrukat två av gångerna och njuter så av massagen! Dessutom har jag löst ett träningskort så att jag kan komma iväg lite själv och göra något som jag verkligen gillar.

Innan bebis kommer, 40 dagar kvar idag, så har jag tänkt:

  • Klippa och färga håret
  • Göra någon form av kroppsbehandling (ansikte, fötter, eller naglar)
  • Äta hotellfrukost med väninnor
  • Gå ut och äta med maken
  • Gå på bio med stora tjejen
  • Åka tåg med lillkillen
Vad gör du när du investerar i dig själv?

onsdag 23 januari 2013

Snorjobbigt med godisbegär

Alltså, jag är nogen av världens största godisråtta! Samtidigt försöker jag värna om miljön och inte köpa saker i onödan. Godis är sjukt onödigt.

Handlade godis för 31 kr sist. De pengarna kunde jag handlat något ekologiskt livsmedel för istället. Grrr! Blir så arg på mig själv. Men jag kämpar med mitt begär. Vet att det blir lättare för mig att hålla mig borta från godiset när jag väl kommer igång med träningen.

Tills dess kanske jag bara ska acceptera min svaghet?!

onsdag 16 januari 2013

Mögtåg!

Att det ska vara så svårt för tågen att passa tider?! Innebär att jag oftast missar eller får springa från tåget till stadsbussen. Och hur lyckat är det? Kraftig foglossning och höggravid... Att de som driftar tåg- och busstrafiken inte kan lägga tiderna med lite med marginal är obegripligt! Stadsbussarna i min lilla hålla går ju liksom inte särskilt ofta. IRRITERANDE!

- Att ringa och klaga leder ju dessvärre ingenstans
- Att cykla går inte i mitt tillstånd
- Att låta barnen vara längre på dagis för att kollektivtrafiken inte fungerar är inte ett alternativ
- Att köra fram och tillbaka varje dag är inte ett alternativ, av många anledningar

Så! Vad göra??

onsdag 9 januari 2013

Jag är visst inte jag längre!

Tuttsyndromet. Gravidsyndromet. "En-blinkande-finne-mitt-på-näsan"-syndromet. Kärt barn har många namn. Men snälla, rara medmänniskor. Se mig i ögonen och inte någon annanstans. Ja, jag är gravid i vecka 32. Men jag ÄR fortfarande jag för det. Jag uppskattar fortfarande när ni ser mig i ögonen istället för att bara stirra på min mage och bara prata om min graviditet!

Självklart pratar jag gärna om min graviditet och förstår att ni vill titta på världens snyggaste gravidmage. Glöm bara inte att jag är en person också. Inte en apa i em bur som man kan stirra på hur som helst!

tisdag 8 januari 2013

Jag har vunnit på lotto!

Att gå från 15 timmar till 18 timmars barnomsorg under den första tiden då jag är föräldraledig könns som en storvinst! Barnen får äta mellanmål med sina kompisar på dagis vilket är en vinst. 3x6 timmar i veckan kommer de att få gå fram tills midsommar. Därefter tar vi sommarlov och sen börjar föräldraledigheten på riktigt. Stora dottern börjar skolan och ska vara där 8-13 varje dag. Lillebror får då "bara" vara på dagis tisdag-torsdag mellan kl 9-14. Så det blir ju ett rejält traskande fram och tillbaka.

Så tidsvinsten på tre timmar är något att njuta av under spädbarnstiden!

måndag 7 januari 2013

Är så ARG!

Börjar mitt arbetsår 2013 med att vabba. Dottern har fått krupp. Men det är inte det inlägget ska handla om.

Loggade precis in på jobbdatorn för att kolla läget. Har blivit kallad till möten som inte är relevanta förrän jag haft möte med min gamla och min nya chef. De LOVADE ett möte innan jag gick på julledighet men det verkar vara bortglömt.

Är fortfarande så oerhört besviken över den tjänst jag fått. Jag vill inte, JAG VILL INTE!!! Ett möte med cheferna skulle förtydliga vad min nya tjänst innebär. Undrar när det mötet blir av?!

Blir till att kontakta facket. Igen.

lördag 5 januari 2013

Smärtskala 1-10

Alltså foglossning. Trodde jag skulle klara mig hyffsat den här graviditeten. Men icke. De sista dagarna har jag gått från kanske 6-7, på en smärtskala där 1 är minst och 10 är max, till en sisådär 9. Sover dåligt på grund av smärtan och under dagtid vet jag inte hur jag ska röra mig för att det ska kännas så lite som möjligt.

SÅ!

Nästa vecka ska jag boka tid på samma ställe som jag gick under förra graviditeten. Går då till en sjukgymnast och får nålbehandling med IMS, intermuskulär stimulans, plus att jag får ett anpassat träningsprogram. För inte för något i hela detta universum ska jag upp till sista snäppet på smärtskalan.

Nu är det bara nio veckor kvar till beräknad förlossningsdag och jag vill njuta, med eller utan smärta. För det är inte bara nio veckor kvar utan de sista veckorna som jag någonsin kommmer att vara gravid.