Då och nu

Vi valde med omsorg vilket dagis dottern skulle gå på. Efter lite drygt ett år på dagis förflyttas halva hennes avdelning till en annan avdelning, med barn födda året efter henne. Vi föräldrar får inte veta anledningen till flytten och ryktena florerar. Rektorn är på inget sätt ödmjuk inför denna förändring. Dottern är en människa som är väldigt känslig av sig och reagerar väldigt starkt på förändringarna. Nu, nästan 2 månader senare trivs hon MEN vi som föräldrar är ändå inte nöjda. Om 2 veckor är det föräldramöte med gamla och nya avdelningen. Rektorn kommer också. Jag och ett par andra mammor ska träffas innan mötet för att samla våra tankar och synpunkter. Det är vansinnigt att 2,5-åringar ska komma vara de som förlorar på att ledningen inte lyckas förmedla varför en förändring måste göras mitt i ett läsår. Ryktena vi har hört måste vi få svar på. Barnen ska inte lida, vilket några fortfarande gör. Deras vardag på dagis ska inte få sämre kvalité, vilket den har fått. Det ska bli mycket, mycket intressant att få höra rektorns resonemang. Hon ska ju ändå vara den som har bäst koll på barnens behov och rättigheter. Eller?!