Eftersom jag är begränsad i hur mycket jag kan göra rent fysiskt, så blir det ju självklart en psykisk belastning. Mannen min måste rehabilitera sitt knä X antal gånger i veckan vilket gör att mycket tid försvinner till det. I lilla stan där vi bor stänger affärerna kl 18, vilket innebär att jag inte riktigt hinner med mina bestyr. Dessutom är utbudet här i många fall ynkligt. Då får man ta sig in till storstan. Men det är ju inget man gör en vardag si så där. Nä, så då har jag helgerna till att fixa allt praktiskt som måste fixas. MEN, min kropp säger stopp. Den fixar liksom inte att utföra alla dessa ärenden under en dag. Och inte orkar jag ju vara inne i storstan varje helg. Mycket behöver ju fixas i hemmet också på helgerna. Antar att livet som husägare är så. OCH inte gör det saken bättre att min kropp säger stopp.
Ja, det är en sån dag idag. Har haft ett par såna denna veckan. What to do, what to do liksom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar