lördag 29 december 2012

Gravidnojja

Jag håller på att bli tokig. Tänker så mycket katastroftankar just nu. Troligtvis är det hormoner som spökar men ni får väldigt gärna lugna mig!

Min barnmorska sa vid inskrivningen att det var ok att äta fisksushi vilket jag har gjort ett par gånger under graviditeten. Jag minns från de två tidigare graviditeterna att man ska undvika vakuumförpackade smörgåspålägg. Denna gången har jag inte varit så noga med det. Tror dock att jag har fryst in skinkan ett par dygn innan jag ätit den, men minns ju liksom inte nu vad jag gjorde för 15 veckor sedan.

Så nu nojjar jag över att jag ätit något olämpligt som gett bebis en listeria- eller toxoplasmainfektion.

Jag nojjar också över att bebis ska dö av psd sent i magen. Jag nojjar över att bebis ska vara sjuk på något annat sätt. Jag nojjar hela tiden, dag som natt. Drömmer dessutom att min älskling lämnar mig. Det är ju i och för sig inget jag nojjar över eftersom jag vet att han är upp över öronen förälskad i mig. Men ja, jag är i den där jobbiga fasen av graviditeten när jag nojjar.

Hur har du ätit under dina graviditeter? Hur mycket ska man oroa sig och hur mycket ska man följa råden från slv?

torsdag 20 december 2012

Fan vad fega vi är!

Min syster är nu på väg att flytta från ett land till ett annat, tillsammans med sin man och deras två barn. Det är inte första gången. Min syster har på åtta år bott på tre olika platser i världen. Visst, det är inte utan att tårar har fälts och ångesten tagit över men de har genomfört det!

Min familj då. Vi vågade oss från en liten håla i Småland till en liten håla i Skåne för snart fyra år sedan. Efter det har vi vid flertalet tillfällen pratat om att flytta till olika ställen i Skåne men även utomlands. Men vi är för bekväma. Vågar inte. Tänker på hur barnen skulle må.

Ja, tjena så olika det kan vara.

Hur långt hade du vågat flytta?

onsdag 19 december 2012

Tårarna fullkomligt sprutade

I måndags fick jag reda på att jag har mitt jobb kvar. Jag fick också reda på att jag inte fått någon av de två tjänster jag sökt i denna omorganisation. Jag blev placerad på en tjänst som jag aktivt och medvetet valt bort.

Känner mig så ledsen och besviken. Givetvis är jag tacksam över att ha jobbet kvar då andra kollegor blivit uppsagda. Men var hittar jag min morot, min sporre, i en roll som jag inte intresserar och utvecklar mig i närheten så mycket som de jag sökte gör?! Dessutom är den rollen jag helst ville ha, och har kompetens för, vakant. JAG VILL HA DEN! Men icke. Får inte.

Så ikväll bröt jag ihop. Har gråtit som aldrig förr. Är så väldigt ledsen.

Vad hade du gjort?!

onsdag 12 december 2012

Kocker

Läkaren som jag träffade på förlossningen i helgen ringde precis. Jag har två olika bakterier i underlivet. De kan ha varit orsaken till de sammandragningar jag fick. Ska nu käka medicin - igen - och hoppas att det är sista kuren denna graviditet. Frågan är bara vad min läkare på specialistmödravården kommer att säga angående att jag ska äta penicillin. Alla läkare tycker nämligen så olika. Himla märkligt det där... Olika skolor antar jag!

Någon som har erfarenhet av olika typer av bakterietillväxter som orsakar sammandragningar under sin graviditet?

söndag 9 december 2012

Ska bebis komma nu, eller?!

Igår fick jag kraftiga smärtor i magen. Maken fick snabbt klä på barnen, lämnade den ene hos vänner och den andra på kalas. Sen åkte vi till förlossningen. Jag hade sammandragningar som kom i ett jämnt tempo. Efter undersökning visade det sig att jag hade börjat öppna mig. Fick en dos med Bricanyl insprutad i låret och efter ett tag lugnade sig sammandragningarna. Har fått med mig piller hem och ska äta dem i en veckas tid. Sedan blir det uppföljning. Så förhoppningarna om att jag i fredags hade mitt sista besök på specialistmödravården raderades.

Så många tankar hann flyga igenom huvudet under de timmar vi vår på sjukhuset igår. Var bebis på väg? Skulle de lyckas stoppa sammandragningarna? Hur mår bebis? Vad händer om bebis kommer 13 veckor för tidigt? Och så vidare, och så vidare.

Nu gick allt bra och jag tar det så lugnt som jag bara kan. Imorgon väntar samtal till specialistmödravården och en förhoppningsvis lugn dag på jobbet.

fredag 7 december 2012

26 +4

Har varit hos min läkare på specialistmödravården idag. Troligtvis det sista besöket den här graviditeten. Eller förhoppningsvis, ska det nog heta.

Jag är GBS-bärare (Grupp B Streptokocker) och har haft blödningar från vecka 7 fram till vecka 25. Men nu verkar blödningarna ha stabiliserats. GBS är inte så mycket att göra något åt så länge jag inte har några symptom på exempelvis urinvägsinfektion eller att jag får mycket sammandragningar. Jag måste dock, som alla GBS-bärare, behandlas intravenöst med antibiotka under förlossningen för att bebis inte ska bli sjuk. Bebis kan nämligen bli riktigt, riktigt sjuk annars.

Men. Läkaren kollade bebis idag och allt såg så fint ut. Han kollade också ungefärlig vikt på bebis just nu som låg på lite drygt 900 g. Så bebis blir ingen stor bebis, utan en nätt och lagom liten godbit.

Efter ultraljudet berättade läkaren att jag inte behöver göra fler extrakontroller! Jag har nämligen varit på kontroll med 2-3 veckors mellanrum sedan v 7. När jag lämnade sjukhuset idag greps jag av sådan enorm glädje och kärlek. Längtar något enormt efter att få se vår bebis och få hålla bebis i min famn. Det tickar på nu och det är bara lite mer än 13 veckor kvar tills bebis är beräknad!

måndag 3 december 2012

När jag blev gravid igen

Ni som har följt min blogg har ju vetat om min längtan efter ett tredje barn. Ni har också vetat att min man absolut inte längtat efter tre barn. Men så blev jag gravid. Bara sådär. Och nu är jag i vecka 27. Många har frågat lite försiktigt om hur jag gjorde för att övertala maken. Men eftersom det blev som det blev så sattes vi båda i chock.

För att reda ut hur vi skulle göra med graviditeten gick vi på ett så kallat "abortsamtal". Under det samtalet fick vi tillsammans med en kurator prata igenom för- och nackdelar, beroende på vilket val vi skulle göra. Det var inte självklart för någon av oss hur vi skulle göra, inte ens för mig som hade min enorma längtan. För att ta ett barn till världen när pappan absolut inte vill, det var inte något jag ville. Och ja, vi vara båda där när barnet blev till. Därför skulle vi också ta ett gemensamt beslut. Under den kvällen, efter att vi varit hos kuratorn, föll alla pusselbitar på plats. Maken hade funderat, jag visste fortfarande varken in eller ut. Han ville att vi skulle behålla! En av sakerna han sa den kvällen till mig var "Det blir inte alltid som man har tänkt sig, men det kan bli bra ändå!". Jag tjöt så att tårarna sprutade! Men än kunde jag inte andas ut och glädjas. Idag kan jag det. Under flera, flera veckors tid har jag kunnat göra det. Men det har tagit tid. Nu gläds hela familjen åt bebisen som är beräknad till den 10 mars.

Och som vi längtar!

tisdag 27 november 2012

Face the truth

I dagarna kom rapport från Världsbanken om att 2-gradersmålet inte kommer att klaras. Det kommer troligtvis att bli minst 4 grader varmare på vår jord, om vi går femtio år framåt i tiden, om inget görs.

Men vad innebär det?
En så här kraftig uppvärmning har inte skett på jorden de senaste 20 miljoner åren och enligt miljöprofessorn Johan Rockström kan det bli katastrofalt för mänskligheten.

Världsbankens chef, amerikanen Jim Yong Kim, sa nyligen att klimatet är mänsklighetens största utmaning. Hans uttalande inger hopp, eftersom Världsbanken tidigare lånat ut enorma belopp för gas- och oljeutvinning t. ex. i Afrika, vilka inte direkt varit till det positiva för vår miljö och klimatet. Jim Yong Kim, menar att det är mycket, mycket ont om tid. Världen måste börja hantera klimatförändringarna mer aggressivt. Enligt honom, så kommer vi aldrig att råda bot på världsfattigdomen om vi inte först hanterar klimatförändringarna. Klimatet är en av de enskilt största utmaningarna för social rättvisa i dag.

Världsbanken varnar för att framför allt fattiga samt invånare i världens kuststäder (vilket innebär att samhällen och städer längs skånska kuster också berörs) står inför en katastrof om inte omedelbara åtgärder vidtas för att rädda klimatet.
Den fyrgradiga temperaturökningen kan vara fullbordad så tidigt som på 2060-talet om världsledarnas löften om klimatåtaganden inte uppfylls, enligt rapporten.

Temperaturökningen är ett uträknat globalt medelvärde som fördelas olika, med olika effekt på olika platser. På kort sikt kan temperaturhöjningen gynna oss här i norr med att vi får större skördar i jordbruket när vintrarna blir mildare och blötare.
Globalt sett är situationen mindre gynnsam, livsmedelsproduktionen lär sjunka när grödor drabbas av värme och torka och värmeböljor med höga dödstal kommer att bli allt vanligare, bl.a. i Sydeuropa.

Enligt miljöminister Lena Ek, ska den svenska klimatpolitiken revideras med en "Klimatplan 2050". Hon menar också att samhällsinvesteringar i framtiden måste ta hänsyn till klimataspekter.

Vårt land, som är så kallt och ogästvänligt delar av året, kanske kan bli behagligare med en medeltemperatur, vilken är lite högre än idag, men andra delar av världen kan bli obeboeliga. Det har gjorts olika scenarier om vad som kommer att ske, i ett scenario för 2200-talet, får en fjärdedel av jordens landytor så hög temperatur att vi människor kommer att drabbas av fysiologisk värmestress, dvs. kroppens transpiration räcker inte till för att hålla rätt kroppstemperatur. Risken för detta är mycket stor i exempelvis i Sydasien, Medelhavsområdet och mellersta USA.

Det finns dock också positiva framtidsscenarion!
- om vi lyckas göra väldigt kraftiga nedskärningar av dagens utsläpp
- och ställer om till annan förnybar energi och energieffektiviserar
- och drar ner på dagens höga konsumtionsnivåer
Då kan vi tekniskt sett klara att förhindra att jordens temperatur höjs. Frågan är bara om den politiska viljan och förmågan finns.

Omställningen borde ha börjat för 20 år sedan. Nu kommer det att bli mer smärtsamt, för det vet ju alla, att det är lätt att ta till sig positiva förändringar, medan åtstramning och neddragning är desto svårare. Dock är vi människor fantastiskt flexibla... men vi är helt klart den första varelsen på jorden, som satt mänskligheten på spel...

onsdag 21 november 2012

Bröstförstoring!

Har länge funderat, vänt och vridit på tankar om min kropp. Jag var väldigt vältränad innan barnen kom och hade så snygga bröst. Tankarna om att fixa till brösten efter alla amningar har funnits i mitt huvud många gånger. Men så för ett tag sedan så var vi på en simhall. Och i duschen stog det en kvinna som var smal men ganska skrynklig i kroppen men tuttarna... ja, de var så fasta och runda. Såg ju helknäppt ut! Pratade med goda vänner om det här också där mannen i familjen sa vad han tänkte och tyckte. Idag såg jag ett erbjudande på Groupon om att fixa tuttarna till halva priset. Det var droppen! Blev i och för sig glad när jag såg att ingen bokat denna deal. För jag menar. Hur mycket man än vill fixa sig så gör man väl ändå inte det via en deal på nätet?! Galet!

Vad tycker ni om det här med skönhetsoperationer?

måndag 12 november 2012

Orkeslös!

Går idag in i vecka 24. Är totalt orkeslös. Äter järntabletter och försöker sova så mycket jag kan. Tänker på kost och motion. Men inget hjälper!

Någon som har något superbra tips?!

fredag 9 november 2012

Snart 23 fullgångna

Tiden går ju rätt så snabbt. Jobbar heltid sedan efter sommaren och det bidrar till att tiden rullar på!

Men samtidigt njuter jag. Barnen trivs på dagis, maken och jag trivs på våra jobb och kärlekslivet blomstrar. Bebisen i magen är aktiv och gör sig påmind flera gånger om dagen med små sparkar, hicka och buffande. Riktigt härligt är det!

Snart är jag 23 hela veckor gången och just nu märks det att bebis växer mycket, för det gör magen med!

torsdag 8 november 2012

Second hand

Hur mycket begagnat/second hand handlar du egentligen? Det är, enligt mig, så oerhört viktigt att tänka igenom sina inköp. Att shoppa för shoppandets skull är något som inte existerar på samma sätt hemma hos oss längre. Att tänka en gång extra på om man verkligen behöver den där saken/plagget/prylen genomsyrar våra inköp. Dessutom försöker vi i största möjligaste mån att köpa second hand. Det borde fler göra! Finns till och med nya prylar man kan få tag i second hand. Någon annan handlar på sig och vi köper av dem istället för att det ska kastas. Testa!

Tänk på framtiden, tänk på hållbarhet, tänk en extra gång!

tisdag 6 november 2012

Det här med självbilden

Att se på sig själv utan att vara kritisk är SVÅRT! Jag tycket det i alla fall. Speciellt om jag tittar mig själv i spegeln. MEN! Ser jag mig själv på ett foto kan bilden ofta bli annorlunda. Är kanske fotogenisk, men jag tycker inte det är lika illa när jag ser mig på foto som när jag möter min spegelbild.

måndag 5 november 2012

Omorganisation i kvadrat

Det är stora förändringar på gång på min arbetsplats. På min avdelning ska alla söka nya roller. Av mängder med roller får vi max söka två roller. Hur väljer man? Är minst fem roller jag är intresserad av. Någon känns mer "bekväm" att söka, någon känns mer som en utmaning.

Med tanke på vad som komma skall med ännu en familjemedlem kanske det bekväma är det mest strategiska. Men kanske borde den tjänsten som utmanar och utvecklar vara det rätta i ett längre perspektiv.

Men vilken tjänst får jag? Ska jag tänka strategiskt och välja en roll som jag tror är mer säker att jag får eller ska jag tänka mer med hjärtat?!

Åååå förvirrande!!!

söndag 4 november 2012

Om män - Preventivmedel

För ett bra tag sedan, då när jag tänkte låsa bloggen, tänkte jag skriva om män och preventivmedel. Nu känns det som att det snart är läge att ta upp den här serien om män. Men för att skriva om det vill jag veta om ni läser min blogg. Jag ser ju på statistiken att det är många som läser min blogg, men det är ytterst få som lämnar en kommentar. Så är du sugen på att läsa om min syn på män och preventivmedel, lämna en kommentar!

lördag 3 november 2012

Bebiskläder

Egentligen så behöver vi nog inte köpa speciellt mycket till bebisen i magen. Men. Ja, det strider helt mot mitt ekotänk. Men. Kappahl har ett nytt (?) klädesmärke till bebisar som heter Newbie. Organiskt bomull. Supermjuka och praktiska kläder till den lilla bebisen. Ja. Det blir nog ett och annat plagg därifrån.

Just nu är jag på jakt efter en åkpåse från Newbie men hittar ju inte rätt storlek. Det är en sån där "måste ha"!

måndag 29 oktober 2012

14 arbetsveckor kvar

Denna veckan jobbar jag tre dagar, veckan därpå jobbar jag också tre dagar. Till jul och nyår ska jag försöka vara ledig i två veckor. Så förutom allt det har jag 14 veckor kvar att jobba innan vår familj växer från fyra till fem!

Går idag in i vecka 22! Min dröm ska förhoppningsvis bli sann i mars. En liten bebis växer i mig och hela familjen väntar förväntansfullt! Ja, även han som inte skulle ha fler barn. Vad exakt som fick honom att ändra sig vill jag inte gå in på. Det är dessutom inte viktigt längre.

Jag har svårt att greppa det med jämna mellanrum och försöker njuta så mycket jag kan!

Liggdel till vagnen och bilbarnstol är införskaffat. Spjälsäng har vi. Men funderar nu på om kanske in liggdel till syskonvagnen kan behövas. Ja, ni hör. Jag har redan börjat "boa".

14 arbetsveckor... Snabbt går det!

fredag 19 oktober 2012

Vardagslyx på jobbet

Jag har ett sånt där jobb som är flexibelt lite då och då. Ibland har jag möjlighet att göra det. Och då!! Ja, då köper jag ostfrallor till frukost och dricker Oboy. Varje gång. Lyx!

Jag hinner under dessa dagar jobba undan så mycket att jag dagen efter, när jag är tillbaka på kontoret igen, känner ett lugn. Lyx!

Jag kan dessa dagar lämna barnen lite senare OCH jag har inga tågtider att passa, vilket innebär ingen stress. Lyx!

Ja, mitt jobb är nog lite lyxigt faktiskt!

måndag 15 oktober 2012

Felix Baumgartner

Ja, men alltså. Såg ni Felix Baumgartners otroliga djupdyk från över 39000 m höjd igår?

Jag kan liksom inte släppa det. Att frivilligt hoppa från den höjden och dessutom ha som mål, och lyckas, att spränga ljudvallen! Galna människa!

Att se hans familj be, gråta, försöka fokusera, inse att de kanske får se Felix dö. Ja, vad säger man?! Det är ju så långt ifrån min och din verklighet. Kanske därför jag är så fascinerad och inte kan släppa det?!

Såg hoppet live igår och har idag varit tvungen att se det igen. Min hjärna vill liksom inte koppla att det har hänt på riktigt. Jag är ju liksom flygrädd, rädd för att krascha och dö. Men det kanske är så att jag ska tänka på Felix Baumgartners rekordhopp nästa gång jag flyger! Om inte han dog i sitt fria fall, där han snurrade runt och forcerade mot massor med g-krafter i ljudets hastighet. Ja, men då ska väl ändå jag klara av att vara passagerare på ett plan som flyger på en fjärdedel av höjden. Bara att ta tag i en filt eller liknande och hoppa om planet, mot förmodan, skulle gå av på mitten.

Felix Baumgartner, du är nog nästan min nya hjälte!

torsdag 4 oktober 2012

Tid vs pengar

Sedan efter semestern jobbar jag heltid igen. Det känns som att jag varken hinner med mig själv eller mina barn. Superjobbigt! Samtidigt så känner jag mig inte lika splittrad på jobbet, vilket gör mig mer harmonisk. Men när omorganisationen är färdig på jobbet siktar jag nog in mig på att gå ner i tid igen. Tiden är, i alla fall för mig, mycket mer dyrbar är pengarna.

Hur är det för dig?

onsdag 19 september 2012

En kärlekshyllning!

Min man är fantastiskt. Precis som alla andra har, har även han stunder som är mindre charmiga. Men just nu har en sån där underbart fantastisk period där jag upptäcker nya sidor hos honom och även får se hela hans fina spektra av egenskaper som jag älskar.

Han har sedan snart en månad varit föräldraledig med våra små. Under de veckorna har han utvecklats så mycket i sin papparoll. Han har gjort saker med barnet och i hemmet, samtidigt, som jag inte visste fanns inom honom. Mäktigt imponerad och stolt är jag!

Det bästa av allt är att han är min! Min, min, MIN! Tror att det kallas för oändlig kärlek.

torsdag 6 september 2012

Ond bråd död

Fan vad mycket skit som händer i världen. Våldtäkter, skottlossningar, terrorism, kidnappningar osv. You name it. Och en massa politiska krig på det.

Jag vill inte leva i en värld fylld av så mycket hat och ondska. Så vad är mitt val? Kan ju inte låsa in mig och mina kära och aldrig mer komma ut. Jag kan inte heller agera Stålkvinnan och rädda det goda från det onda. Att acceptera att det är så här världen ser ut. Nej!

Hur gör ni??

onsdag 29 augusti 2012

Det där med sömn - igen...

Liten har blivit förvisad till att sova mellan mig och maken på nätterna sedan en vecka tillbaka. Det har varit ett "big no no" från liten innan. Men nu funkar det SÅ bra! Han sover hela nätterna och jag vaknar utvilad innan klockan ens har hunnit ringa. Fantastisk känsla!

Pratade med en kollega om det där med barn och sömn och hon har vid flera tillfällen berättat hur dåligt hennes son sover. Han vaknar visst en gång på natten för att dricka men somnar sen om igen. Inte ens innan sonen kom till oss hade jag klagat över at vakna en gång per natt... Men men. Alla är vi olika och det är ju det som är så skoj!

lördag 25 augusti 2012

Avundsjuka eller "Gilla läget"?

Vill först kommentera förra inlägget. Allt inte helt klart och därför kan jag inte berätta än. Men när allt är klart berättar jag mer än gärna!

Maken berättade igår att en ytlig bekants föräldrar passar deras barn när helst de bekanta vill. Och du menar jag verkligen när som. Vaknar deras barn tidigt en morgon ringer de föräldrarna så att de får sova vidare. De nyttjar deras vänlighet för mer än så när det gäller barnen. Då kan jag ju undra... Är det bara vi som reagerar på detta? Är inte tidiga morgnar en del av "charmen" med småbarnstiden? Egentid för varandra ska ses som ett "hallelulja moment"? Eller är vi bara avundsjuka?!

Just nu sover maken för att han behövde sova mer när barnen vaknade. Jag sitter och bloggar, tittar på Barnkanalen och njuter av att vara med mina barn. Detta skulle jag INTE vilja byta ut mot något! Inte ens om mina föräldrar stod och knackade på och insisterade på att ta barnen. Det är mina (våra) barn och den här tiden med dem är något som är heligt!

onsdag 22 augusti 2012

Förändringar!

Just nu är det stora förändringar på gång för mig på jobbet OCH privat. Det är så spännande och kul att jag ibland tror att jag kommer att vakna en morgon och tro att det bara var en dröm! Låt medvinden hålla i sig nu!

lördag 11 augusti 2012

Som det kan gå!

För, snart, fem veckor sen påbörjade jag min semester. Det var riktigt stormigt då. Inget allvarligt men ändå något som rev upp tillvaron för mig och min älskade make. Fem veckor senare ser livet helt annorlunda ut. Det största ordet jag kan beskriva tillvaron med är HARMONI. Maken mår bra, jag mår bra, barnen mår bra. Vår lediga veckor tillsammans har med all sannolikhet varit de bästa lediga veckor vi haft sen vi träffades!

Jag vill lägga känslorna, som jag ( och maken), känner nu i en flaska för att bevara dem till stunder när det kanske inte känns likabra. Öppna den och insupa lite när det behövs. Men det går ju inte, så istället njuter jag ända ut i tåspetsarna och glider på kärlekens våg!

tisdag 7 augusti 2012

Njuter orkeslöst!

Är hemma med barnen själv nu en vecka. Maken började jobba igår efter 4,5 veckors semester. Världens bästa semester har vi haft. Massa kärlek och glädje med nära och kära runt omkring oss. Men efter andra natten med lite sömn behöver jag sova. Undrar hur jag ska orka med mina två vildingar idag efter att den yngsta vildingen roat sig med att hålla mig vaken i två timmar inatt?! Vad gör jag? När han vaknar på natten tar det så förbannat lång tid för honom att komma till ro igen. Har alltid varit så, men det är väl inte försent att försöka vända denna ovana?? Tips tack!

onsdag 25 juli 2012

Bajsfort

Sonen har ju, som sagt, haft en strulig mage sen födseln. Men på semestern har hans mage (och sömn) hållt sig i schack! Tredje dagen utan nr 2 idag, vilket är rekord. Men så rätt var det är så försvinner han in i en mur av kuddar, täcken och madrasser. Vi föräldrar säger bingo och ser fram en mer harmonisk och nybajjd liten grabb! Tänk vad lite (?!) bajja kan göra för humöret!

tisdag 24 juli 2012

Överklassmänniskor, bläää

Vi är ni på en veckas solsemester på Kreta. Lyckades boka ett superfint hotell till ett bra pris. Första dagen kände jag att vi var i paradiset och kunde skatta oss lyckliga som var här. Men nu efter fem dagar... Ja. Ungarna här springer runt i enbart dyra märkeskläder, gnäller om de inte får allt de pekar på och deras föräldrar pratar om pengar, pengar och åter PENGAR! Åååå! Fy, säger jag bara. Maken har också tröttnat och det är absolut sista gången vi gör den här typen av resa. Nästa gång tar vi tältet och stormköket. För våra barn ska INTE tro att livet ser ut så här.

Hotellet är verkligen jättefint, vädret fantastiskt, maten god, underhållningen bra. Så vi njuter av de sista dagarna här innan vi ska flyga hem igen och kan skatta oss lyckliga att vi gjort denna insikt!

torsdag 12 juli 2012

Segt värre

Många tankar och reflektioner ger avtryck var eviga dag i mitt liv. Den senaste är att jag vet precis varför jag ofta känner mig ensam och har svårt i sociala sammanhang. Inte för att mitt umgänge är litet och obegripligt, utan för att jag har troll som skumpar i min hjärna. Jag inbillar mig att folk inte tycker att jag är rolig. Att de inte kommer att sakna mig om jag inte är där. Att jag liksom inte behövs i deras liv. Fast egentligen så vet jag att det ju inte är så. Men det skapar hinder för mig. Att komma mig riktigt nära och för mig att komma någon riktigt nära är svårt. Allt på grund av de där trollen i mitt huvud.

Men jag älskar er mina vänner och uppskattar så att ni inte ger upp på mig och vår vänskap!

Jag är liksom den jag är, svårare än så är det inte. Svårt, jag vet!

tisdag 1 maj 2012

Nu händer det grejer!

Min make har sagt upp sig! Jag jublar. ÄNTLIGEN! Det har inte varit speciellt kul att ha honom på den tjänsten han har. Men snart så! Ja, vad mer kan jag säga? Livet kommer att gå på rätt håll snart igen. Som jag har längtat och väntat. Skit samma om han inte kommer att dra hem en endaste krona. Då förstår ni nog nivån på min glädje när han tagit sitt beslut?

torsdag 19 april 2012

Hur mycket kan man förhandla om i en sund relation?

Kan man förhandla så här:
  • Han får bestämma mat varannan fredag och varje lördag,  jag varannan fredag
  • Han diskar, jag tvättar OCH viker tvätten
  • Han tömmer blöjtunnan, jag tar alla blöjbyten INKLUSIVE alla bajsblöjor
Ja, det här är ju inte så mycket att hänga i julgranen och speglar i alla fall inte riktigt vårt liv. Men jag tänker så här. Kan man förhandla om karriär vs barn? Kan man det? Eller är det moraliskt fel? Korkat kanske? Barnsligt löjligt? Tyck till!

fredag 13 april 2012

Den (min) nya sociala värld(en)

Ja, jag har bojkottat Facebook. Nästan. Är inne ibland och kikar. Och skickar mejl från Facebook.

Har dessutom börjat Twittra. Jättekul! Och till det följer då Instagram. Också jättekul! Blev liksom att jag skaffade Pinterest också, men det har jag inte börjat med... än.

Och ja. Jag spelar också Rumble. Är ju nästintill besatt. Lite försiktigt beskrivet då alltså.

Wordfeud är inte hett längre. Så det spelar jag inte speciellt mycket längre.

Ja, jag är en social tekniknörd ända in i benmärgen.

Är det någon av er som pysslar med något av de ovannämnda? Hade varit trevligt att "träffa" på er i cybervärldens sociala sammanhang.

måndag 2 april 2012

Vem kan stoppa mig när jag bara rullar fram?!

Just nu:

  • Drömmer om att bli så vältränad att jag kan ställa upp som utmanare i Gladiatorerna
  • Har sjuk foglossning, trots att jag inte är gravid eller någonsin kommer att bli det igen
  • Är ledsen för att jag aldrig mer kommer att få uppleva livets mirakel
  • Vabbar väldigt mycket
  • Jobbar lite, pga punkten ovan
  • Längtar efter sommaren
  • Tror att allt här i livet här en mening

    Jepp. Sköt om er!

onsdag 7 mars 2012

Bara den som vågar vinner

Ah. Blir tokig på mig själv. Sitter och jämrar mig över livet men gör inget för att ändra på det. Visserligen kan jag ju inte ändra på min mans ovilja att få fler barn, men det finns andra saker här i livet som jag KAN ändra på själv. Jag kan studera igen om jag bara bestämmer mig för vad. Jag kan springa tre rundor i veckan om jag bara tar mig för det. Jag kan få i ordning hemmet så som jag vill om jag bara prioriterar det. Svårare än så är det inte. Måste liksom lära den här gamla hyndan att sitta!

Hur gör ni för att ta tag i de där drömmarna så att de blir till verklighet? Har ni en morot eller hur gör ni?!

torsdag 23 februari 2012

Vi ska få en pojke!

Ja, alltså det är ju inte helt hundra att det blir en pojke. Det vet man ju inte förrän efter barnet kommit ut. Och för att barnet ska komma ut måste det först planteras ett litet frö. Och för att plantera ett litet frö, så måste antingen:
  1. Mamman och pappan komma överens om att de ska ha barn (och lyckas bli med barn) eller
  2. Så måste en liten olyckshändelse i stundens hetta ske eller
  3. Så måste jag vara nästa Jungfru Maria
När då sannolikheten för att någon av de alternativen inte existerar så kan ju i alla fall jag ställa mig frågan: Vad har ödet i sina händer?

Anledningen till detta blogginlägg? Jo, igår träffade jag en mycket speciell och andlig kvinna som berättade att vi skulle få ett barn till, en pojke. Men det var "bara" 75 procents chans att det skulle bli så. Och ja, jag tror ju på sånt. Men just det här har jag en aningen svårt att ta till mig. Troligtvis eftersom jag önskar det så starkt. Det coola med den här kvinnan var att hon beskrev mig, min man och mina barn otroligt väl. Och hon gav mig lite hintar om hur framtiden skulle se ut. Och med framtiden så ska jag förtydliga att hon pratade om de kommande tre åren. Spännande va?! TÄNK LIKSOM. Så fortsättning följer på denna never ending story av enorm längtan och förundran av ödet och dess vägar.

måndag 13 februari 2012

En märklig dag som går till (mina) historieböcker

Idag har jag varit på begravning. Ännu en onödig begravning. Vännen min skulle blivit 32 år i år. Det är alldeles för tidigt att avsluta sitt liv när man bara är så ung. Begravningen var så fin och hjärtskärande som bara begravningar kan vara. Men det är inte den som gjort dagen märklig, utan insikterna kring bakgrunden till vår uppväxt. Vännen som dog är nämligen en klasskompis som jag gick med från årskurs 1-9. De åren är väl egentligen de åren som formar en på många sätt och vis. De lägger grunden på ett annat sätt än vad tiden innan dess gör. De lägger grunden för hur vuxenlivet blir. Inte för att dagistiden inte gör det. Men ni hajar kanske lite vad jag menar? I alla fall... Grundskoleåren var tuffa för många, på olika sätt. En del var extremt mobbade, andra sökte ständigt bekräftelse hos det motsatta könet, andra söp, några knarkade, några umgicks i sammansvetsade gäng där ingen annan kunde få en plats. Men vi var en helt vanlig klass som hade bra sammanhållning och gick ut med väldigt bra snittbetyg som la grunden för att många av oss skulle "lyckas". Fel! Idag fick jag ett uppvaknande som heter duga. Jag fick reda på att en av tjejerna i klassen hade disco hemma varje fredag. Men jag visste inte, för jag var aldrig bjuden. Jag fick reda på att samma tjej lovat att hjälpa en annan tjej att "bli snygg" och därför hjälpt henne med håret. När fixandet var klart hade hon och hennes vänner garvat så mycket för att det de hade hjälpt den andra tjejen med var ju inte att göra henne snygg. Men de hade lyckats övertala henne att hon var hur snygg som helst. Några av killarna i klassen bor idag väldigt nära varandra. Några har eftergymnasial utbildning, några hankar sig fram på småjobb. De håller ihop och är fortfarande bästa polare. Jag fick reda på en hel massa andra saker idag, mycket skit. I respekt för dessa personer tänker jag inte berätta mer. Men anledningen till att jag inte kände till något är att jag inte har kontakt med någon, i stort sett, från grundskoleåren. Den tiden har tyvärr satt sina spår hos mig och jag valde att klippa alla band. Det är så många år sen men ändå smärtar det fortfarande ibland. Att få höra att några av tjejerna i klassen gjort som de gjort gör att jag är glad att jag tog avstånd. Allt ont för något gott med sig, men jag är så otroligt ledsen att det skulle krävas en begravning för att få denna insikt.

Ta väl hand om varandra där ute. Att vara elak mot någon annan är en svaghet. Hjälp varandra istället för att stjälpa!

lördag 4 februari 2012

110

Ansvarar för kommunikation inom två projekt på min arbetsplats. Båda två är i sin peak nu och jag kämpar för att hålla mig flytande. Min lediga dag som jag har en dag i veckan är inte att tänka på nu. Igår satt jag och jobbade till 23:45... Med andra ord. Bloggen, barnen, livet, vänner, träning och allt annat som sätter guldkant på tillvaron blir lidande nu och ett tag framöver. Efter regn kommer sol. Det positiva i denna arbetsbelastning är att jag för första gången på år kan säga att jag trivs riktigt, riktigt bra på mitt jobb. Kors i taket, eller nåt.

Hur ser ditt liv ut nu?

fredag 13 januari 2012

MUMMs

Ikväll delar vi en flaska bubbel. Mumm för att vara exakt. "Vår" champagne. Sen blir det bubbelbad. Fredagsmys på hög nivå idag. Vad gör ni?

onsdag 11 januari 2012

I´m a VAGABOND woman

Köpte ett par nya skor idag. Vårskor! Det blev ett par halvkängor med snörning fram av märket Vagabond. Verkar vara det märket jag faller för nästan varje gång jag ska köpa skor. Dessutom var det det första paret jag provade. Köpte även ett par jeans idag. Också första paret jag provade. HELT otroligt! Jag som har mest köpångest i hela världen och brukar gå från affär till affär och ändå komma hem tomhänt. Känns fantastiskt. Ska nog shoppa bort min längtan efter det omöjliga. Ska även komma i form så att kroppen blir så lik min pre-mom period. Ändra fokus liksom! Heja på mig är ni snälla. Det är såååå svårt. Ska dessutom försöka lägga av med godis, men det fixar jag nog inte... Men heja på mig kan ni göra ändå! PLEASE!

fredag 6 januari 2012

Längtan har tagit fart igen

Usch. Känslan är malande igen. Vill bara få bort den omedelbart. Lägga den i en liten låda och kasta bort den för alltid. Känslan blir inte lättare av att jag vid två mediala sittningar fått reda på att vi under 2012 ska bli en medlem till i familjen. Förstår inte hur det ska gå till. Så bort med tankarna. Men så svårt det är när längtan är så stor.