2010 har varit ett händelserikt år. Både bra och mindre bra.
I början av året kämpade jag på med slutet av min graviditet. Jag blev sjukskriven och kunde invänta bebis ankomst en aningen lugnare. Men oj, oj, OJ vad ont jag hade. Liten föddes på beräknat datum den 3 mars. Jag var kanonförkyld. Efter två veckor blev lilleman också sjuk och så höll han och jag på tillsammans i fyra veckor. Sex veckors kanonersförkylning gav oss inte den bästa starten. Kolik, utslag, mjölköverkänslighet, astma, sömnlösa nätter och dagar, reflux och en utsliten mamma var inte den bästa fortsättningen. Sommarsemestern i Småland blev ändå väldigt lyckad. Loppan var hemma med mig och liten i 12 veckor under sommaren och med facit i hand vet jag inte riktigt hur det gick till. Hösten kom och vi hoppades på bättre sömn, men nej. Mjölk introducerades igen och det gick bra. MEN! Helt plötsligt blev våra problem inga problem längre. Inom loppet av väldigt kort tid dog två små fina bebisar, döttrar till två fina vänner till mig. Och som om inte det var nog så dog även en liten gosse, en av min kusins bästa vänners son. Jag kände mig helt tom och förvirrad efter allt detta. Att inse att det som är jobbigt i ens liv egentligen inte alls är jobbigt, att vår efterlängtade son som ställt upp och ner på vår tillvaro faktiskt är det mest underbara (tillsammans med vår dotter) som vi kunnat få. Detta året har fått mig att värdesätta sömnlösa nätter, gallskrikande barn, diskberg stora som Kebenekaise, dammråttor under sängen och den eviga stressen med att ha ytterligt lite egentid. Att uppskatta det man har är faktiskt inte en självklarhet har jag förstått. Vi måste alla bli bättre på att uppskatta det vi har och njuta av vårt liv. Livet är inte en självklarhet.
Under 2011 väntar stora saker oss. Eller ja, spännande saker kanske är mer passande att kalla det för. Vi ska spendera en månad i USA. Jag ska börja jobba igen. Liten ska börja på dagis. Vi ska ta ett stort beslut om 2012. Jag ska bestämma mig för om jag ska starta upp ett eget företag. Jag ska försöka bli av med min längtan efter fler barn. Mina mål för maken min är att han ska sluta stressa och pussa mer på mig. Det är väl bra mål för sin man?! 2011 ska bli spännande.
man ska veta hur bra man har det. man ska känna hur lyckligt lottad man är som har hälsan, kärlek, mat i överflöd, tak över huvudet och till och med en massa saker som man inte ens behöver bara för att det roar oss.
SvaraRaderasitt och njut en stund över ditt fantastiska liv.
det kunde varit värre tänker jag alltid och jag tror det hjälper för nästan allt
Vilken fin sammanfattning du gjort. Jag ska nog också försöka mig på något liknande.
SvaraRaderaDu är en fin vän Sussie, jag saknar dig här nu väldigt mycket!! Har en liten jobbig period, kände av det för några dagar sedan, men det känns som en nedåtgående spiral just nu. Hoppas att det vänder snart igen, har ju trots omständigheterna gått så bra nu i några veckor, men det är väl bara att förbereda sig på att livet kommer vara mycket upp och ner de närmaste månaderna och kanske till och med åren! Kram