När jag blev gravid igen

Ni som har följt min blogg har ju vetat om min längtan efter ett tredje barn. Ni har också vetat att min man absolut inte längtat efter tre barn. Men så blev jag gravid. Bara sådär. Och nu är jag i vecka 27. Många har frågat lite försiktigt om hur jag gjorde för att övertala maken. Men eftersom det blev som det blev så sattes vi båda i chock.

För att reda ut hur vi skulle göra med graviditeten gick vi på ett så kallat "abortsamtal". Under det samtalet fick vi tillsammans med en kurator prata igenom för- och nackdelar, beroende på vilket val vi skulle göra. Det var inte självklart för någon av oss hur vi skulle göra, inte ens för mig som hade min enorma längtan. För att ta ett barn till världen när pappan absolut inte vill, det var inte något jag ville. Och ja, vi vara båda där när barnet blev till. Därför skulle vi också ta ett gemensamt beslut. Under den kvällen, efter att vi varit hos kuratorn, föll alla pusselbitar på plats. Maken hade funderat, jag visste fortfarande varken in eller ut. Han ville att vi skulle behålla! En av sakerna han sa den kvällen till mig var "Det blir inte alltid som man har tänkt sig, men det kan bli bra ändå!". Jag tjöt så att tårarna sprutade! Men än kunde jag inte andas ut och glädjas. Idag kan jag det. Under flera, flera veckors tid har jag kunnat göra det. Men det har tagit tid. Nu gläds hela familjen åt bebisen som är beräknad till den 10 mars.

Och som vi längtar!