Ja, men alltså. Såg ni Felix Baumgartners otroliga djupdyk från över 39000 m höjd igår?
Jag kan liksom inte släppa det. Att frivilligt hoppa från den höjden och dessutom ha som mål, och lyckas, att spränga ljudvallen! Galna människa!
Att se hans familj be, gråta, försöka fokusera, inse att de kanske får se Felix dö. Ja, vad säger man?! Det är ju så långt ifrån min och din verklighet. Kanske därför jag är så fascinerad och inte kan släppa det?!
Såg hoppet live igår och har idag varit tvungen att se det igen. Min hjärna vill liksom inte koppla att det har hänt på riktigt. Jag är ju liksom flygrädd, rädd för att krascha och dö. Men det kanske är så att jag ska tänka på Felix Baumgartners rekordhopp nästa gång jag flyger! Om inte han dog i sitt fria fall, där han snurrade runt och forcerade mot massor med g-krafter i ljudets hastighet. Ja, men då ska väl ändå jag klara av att vara passagerare på ett plan som flyger på en fjärdedel av höjden. Bara att ta tag i en filt eller liknande och hoppa om planet, mot förmodan, skulle gå av på mitten.
Felix Baumgartner, du är nog nästan min nya hjälte!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar