Jo, jag säger dagis till det som idag kallas för förskola. Men det är inte terminologin kring dagisets vara eller icke vara detta inlägg ska handla om. Utan det det ska handla om är det dagis mina barn går på. Dottern går på uteverksamheten som består av en buss som åker omkring till olika platser där barnen får vistas ute och dagarna präglas av utepedagogik. En fantastisk möjlighet och upplevelse som både vi, "bussbarnen" och personalen trivs med! Och det märks att personalen är nöjd, då de har en trygg och härlig grupp med barn som upptäcker nya saker och utvecklas varje dag!
Men det är inte heller det inlägget riktigt ska handla om.
Det dagis som barnen går på,valde vi aktivt 2008 då det var dags för dottern att börja dagis. Vi hade en del kriterier och detta dagis var det som uppfyllde i stort sett alla. Första tiden där var vi såååå nöjda. Men efter en stor rokad bland barnen och personalen har det tyvärr bara gått utför. Det har varit ett ständigt byte av rektor också, vilket tyvärr har märkts alldeles för tydligt.
Så nu när vi väntar en liten till tog vi ett beslut. Sonen ska INTE gå kvar. Han är bara tre år och tillsammans med bebisen är det viktigt att de får en vistelse på sitt dagis som är så bra som det bara går! Jag tog därför kontakt med en tidigare pedagog som dottern haft och besökte hennes nya arbetsplats. Jag har även pratat med andra föräldrar som bytt dagis, av samma anledningar som vi vill byta. Och efter detta så känns det oerhört naturligt att ta detta steg.
Sagt och gjort så bestämde vi oss i början av veckan att sätta sonen i kö till ett nytt ställe, men då. Ja, då var det som att någon högre makt hade hört oss. Vi behöver inte ställa sonen i den "vanliga" kön, eftersom det finns en del oklarheter dit vi vill flytta honom. Rektorn för bussen har istället satt honom i kö till bussen, som ska flyttas till en annan förskola. Han kommer förhoppningsvis bli erbjuden en plats på den redan efter sommaren och alla våra bekymmer med dagis är lösta! Bara så där!
Och det jag vill ha sagt med det här långa inlägget är att man ibland måste våga för att vinna. Vi är övertygade om att denna "lilla" förändring kommer att göra vår sons dagar på dagis, våra själar och hjärtan lugnare, samt att det banar väg för nya utvecklingsmöjligheter för vår lille sötnöt!
