torsdag 9 maj 2013

Så var de där jobbiga tankarna tillbaka!

Jag har länge funderat på en mängd jobb inom vårdområdet. Socionom, sjukgymnast ich arbetsterapeut är de jag snackat mest om. Under tiden har jag fött tre barn och insett hur mycket jag ÄLSKAR att föda! Skulle kunna föda barn varje vecka om det gick. Inte vara gravid, inte ha fler barn utan bara själva förlossningsbiten. Nu har jag ju haft tre relativt enkla förlossningar utan några vidare komplikationer. Ingen förlossning är den andra lik. fascinerande är de alla! Men det handlar nog för mig ändå om det här med att föda fram ett nytt liv, om kvinnan och hennes kropps enorma kraft, om det mirakel som skapats kommer ut ur en (vad man kan tycka) minimalt utrymme. Ja, allt det där häftiga som har med en förlossning att göra. 

Efter barn nummer tvås födelse kom tanken första gången. Maken ville ju inte ha fler barn. Jag ville. Att få föda barn igen, att få uppleva ett mirakel igen. En person till att älska ändlöst... Men så kan man ju säga och känna oavsett hur många barn man får. Då, DÅ! Jag ska bli barnmorska. Men tanken la sig. Att studera till sjuksköterska i tre år, att behöva plåstra om blodiga och hemska sår, att få se döda eller väldigt sjuka människor, att gå ner massor i lön, att leva på minimal inkomst under studieåren... Ja, ni hör själva. För många negativa tankar.

Så kom barn nummer tre till världen. Träffade två fantastiska människor i samband med förlossningen. Cecilia, som nyss var färdig barnmorska och Anna, barnmorskestudent. Vilka härliga människor! Pratade med båda helt zonica om min inställning till förlossningar och båda, oberoende av varandra sa att jag skulle passa utmärkt som barnmorska. På min efterkontroll här i veckan kom det även på tal med min barnmorska på mödravården som även hon tyckte att det var ett yrke för mig. 

Jaha. Är det kanske mitt kall?! Att få fortsätta vara med när barn föds, trots att jag själv inte ska vara gravid fler gånger. Tanken är oerhört lockande. Nu måste jag bara bestämma mig och skrida till verket. För inte kan jag väl gå och fundera resten av livet och ångra mig sen!

Ja! Nu får jag ta och bestämma mig innan jag blir en gammal tanta.

7 kommentarer:

  1. Du har ju funderat på det rätt länge nu och det låter verkligen som att det skulle passa dig! Sen är det ju absolut jobbiga nackdelar som du räknar upp, men det kanske är värt det iaf?

    Förresten så har jag ju glömt att berätta att det gick bra på min intervju och i slutet sa de att jag fick jobbet, hurra!!

    SvaraRadera
  2. Tycker det vore skittufft om du sadlade om såhär på "äldre" dar. Modigt! Och tror absolut det vore något för dig, do it! pepp-kram!

    SvaraRadera
  3. Du skulle kunna bli doula ( vet inte om stavningen är rätt)

    SvaraRadera
  4. Wow. Häftigt att kunna känna så. Om jag någon gång får barn vill jag ha dig där..!

    Jag tycker det vore jättemodigt och fint om du satsade. Tänkte också på doula, som anonym skriver

    SvaraRadera
  5. läskigt... OCH modigt

    SvaraRadera
  6. läskigt... OCH modigt

    SvaraRadera
  7. Säger bara JAAA! Såklart du ska göra det!

    (tror att de kan bli doula om du inte vill plugga flera år heller)

    SvaraRadera