Kanske en konstig rubrik, men det känns så orättvist att vi kvinnor inte tillåts ha ont eller ha andra krämpor samtidigt eller på grund av en graviditet och få detta godkänt som sjukdom av olika instanser. Samhället har en hög förståelse och det är samhället, vi skattebetalare, som betalar skatt för att att skyddas från diverse otympligheter i livet. Men ändå så får vissa kämpa i motvind. Dagens artikel i Sydsvenskan är skrämmande:
Nu jobbar jag ju som tjänsteman på ett ibland stillasittande kontor. Det är ju inte så farligt. Eller? Eftersom jag sover dåligt har jag svårt att fokusera. Eftersom jag har bäckenuppluckring och ischias har jag värk hela tiden. Den första "krämpan" har inget med graviditeten att göra, indirekt. Men den andra är, enligt artikeln ovan, en normal och hormonstyrd process vid graviditet. I artikeln står det "Om en man med samma kraftiga ryggsymtom som någon av kvinnorna sökt sjukpenning hade han haft större chans att få den beviljad". Och precis så känns det för mig. Nu har jag inte fått iväg mina papper än, men är väldigt orolig för att få avslag. Men det enda jag kan göra nu är ju faktiskt att få iväg mina papper och hoppas att jag kan bli godkänd utan att fajtas.
Jag behöver ju inte arbetstränas in i arbetslivet igen. Jag är aldrig sjuk annars. Jag är snarare väldigt ambitiös, tar bara smärtlindring när jag verkligen måste, och lyssnar på andras deppigheter. Jag är ju inte någon som försöker utnyttja systemet. Vill bara, precis som läkaren sa, att bebisen ska födas när det är dags och inte i förtid för att kroppen slår bakut.
Om någon av er som läser det här har tips på hur jag ska tackla det här systemet så tar jag tacksamt emot dem!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar