Idag föddes Pia och Markus dotter. För tre veckor sedan föddes Emmy. Det är en underdrift att säga att jag längtar alldeles sjukt mycket tills vår Pärla kommer. När jag har gosat med Emmy i helgen kommer jag bara att längta ännu mer!
Grattis till flickorna mina vänner!!
torsdag 29 oktober 2009
Jag är också trött idag
Eller, jag är trött idag också. Men på mycket bättre humör än när jag skrev mitt inlägg igår. Snart är det helg och det ser jag verkligen fram emot. Göteborg med familjen för att hälsa på bästa Isa, Anders och lilla Emmy. En sväng om Universeum och förhoppningsvis Ullared piggar ju upp vem som helst. Två arbetspass kvar till en riktig myshelg!
onsdag 28 oktober 2009
Är jag så ointressant?!
Ibland känns det som att det kvittar liksom. Hur jag än anstränger mig så får jag inte fler vänner, inte fler som tycker att jag och mitt liv är intressant. Är väl kanske inte den mest roliga människa som finns på denna jord, men långt ifrån den tråkigaste. Jag är nog en sån som man måste träffa ett par gånger innan jag börjar att öppna upp mig. Fast känner jag mig riktigt bekväm kan jag blotta mig riktigt snabbt. Men oftast tar det nog lite tid och många hinner att trilla av på vägen. Synd. För jag är ju en människa som har ett stort socialt behov, men bara har lite dåligt självförtroende. Det ligger i min så kallade ryggsäck. Har blivit sviken alltför många gånger och har än idag svårt att ta för mig och lägga det gamla bakom mig.
Tacka vet jag er som jag har vid min sida! Ni är bara så bäst och får mig att känna mig som världens starkaste, roligaste och omtyckta människa.
Tacka vet jag er som jag har vid min sida! Ni är bara så bäst och får mig att känna mig som världens starkaste, roligaste och omtyckta människa.
Bebisshopping, är det verkligen nödvändigt?
Jo, men självklart. Pärla måste ju få en egen identitet. Första inhandlade plagget blev en drakdräkt.
v 21+6
Är i vecka 21+6. Men det beror på vilken graviditetskalender jag kollar. Oavsett så går det snabbt nu!
tisdag 27 oktober 2009
Ego
På måndag ska jag till min barnmorska för rutinkontroll. Ska vägas, kolla blodvärde, lyssna på bebbens hjärta och kanske något mer som jag glömt bort. Funderar mycket på min viktuppgång. Har ingen aning om jag gått upp lite eller mycket. Tror och hoppas att det är lite. Men äter mycket mer under denna graviditeten än när Mika låg i min mage. Tror det i alla fall. Men minns ju inte riktigt säkert.
Tuttarna har blivit två rejäla bomber, magen är fortfarande ganska liten (enligt mig), rumpan har jag ingen aning om. Känns lite som att fingrarna blivit lite tjockare. Men vad vet jag. Maken tycker att jag är så sexig nu med alla mina gravidformer, vilket ju gör att jag känner mig finare än vad jag skulle gjort med en make som tyckte något annat. Så klart. Jag har en bra man jag.
Har en känsla av att det är en pojke där inne. Men drömmer bara om en flickbebis. Ska ju inte överanalysera, men ja. Mika vill ha en lillasyster. Fredde har nog en hemlig dröm om att det blir en pojke. Vi är ju trots allt fyra donnor i detta hushåll. Jag, Cactus, Lilja och Mika - och så en tupp i hönsagården. Mja, vi får se om bebisen i magen jämnar ut detta eller om Fredde ska fortsätta kuvas av oss envisa damer. Den som väntar får se.
Tuttarna har blivit två rejäla bomber, magen är fortfarande ganska liten (enligt mig), rumpan har jag ingen aning om. Känns lite som att fingrarna blivit lite tjockare. Men vad vet jag. Maken tycker att jag är så sexig nu med alla mina gravidformer, vilket ju gör att jag känner mig finare än vad jag skulle gjort med en make som tyckte något annat. Så klart. Jag har en bra man jag.
Har en känsla av att det är en pojke där inne. Men drömmer bara om en flickbebis. Ska ju inte överanalysera, men ja. Mika vill ha en lillasyster. Fredde har nog en hemlig dröm om att det blir en pojke. Vi är ju trots allt fyra donnor i detta hushåll. Jag, Cactus, Lilja och Mika - och så en tupp i hönsagården. Mja, vi får se om bebisen i magen jämnar ut detta eller om Fredde ska fortsätta kuvas av oss envisa damer. Den som väntar får se.
måndag 26 oktober 2009
Äntligen!
Vill knappt erkänna det, men vårdcentralen jag är ansluten till har än så länge inte imponerat. Men när jag ringde för att få tag på en ny sjukgymnast ringdes jag upp av den trevligaste telefonisten någonsin. Hon föreslog direkt en tjej som är duktig på graviditetsont och frågade om jag hört talas om akupunktur. Jo, visst har jag det. Men det var verkligen inte min förra sjukgymnast som nämnt att det kan göra så att de kvarstående 18 veckorna kan bli betydligt lättare. Störigt!
Den 17 november blir den stora dagen. Tänk om jag kan bli av med min smärta?! Idag trodde jag att jag skulle kräkas så ont som jag hade. Gick från en av byggnaderna på jobbet till den andra. Det räckte. Siktar in mig på den 17de nu.
lördag 24 oktober 2009
Shoppoholic
I perioder så får jag för mig att jag måste uppdatera min garderob. Inget konstigt med det. Väldigt naturligt och troligtvis väldigt kvinnligt också.
Är dessutom galen i att handla med kuponger. Det gör shoppandet ännu roligare på något sätt. 25 procent på ett helt inköp... Ja, tack! Blev en sån runda igår. Köpte bebiskläder till lilla Emmy som vi ska träffa för första gången nästa helg. Passade ju då på att köpa en tröja, strumpbyxor, en bikiniunderdel och knälånga strumpor till mig. Hade ångest sen när jag kom hem. Inte för att jag inte borde handlat, eftersom jag misstänker att jag inte kommer att få ersättning för mina graviditetskrämpor. Nej, anledningen att jag fick ångest var att jag inte hade handlar tillräckligt. Fick inte med mig en kofta hem som jag ett bra tag nu tänkt att köpa, eftersom jag GLÖMDE bort den i mitt stirr. Men så kom räddningen. Mor min, hon som jag ärvt mitt kupong- och shoppingberoende av, hade ju så klart en extra rabattkupong så på måndag bär det av till affären igen. Tänk nu om den där koftan jag så gärna vill ha inte finns just i den här affären. Skulle ju vara min bondtur.
Enligt ett test på Facebook är jag mest lik Anna Anka av Hollywoodfruarna. Om jag verkligen hade varit lik henne hade jag inte behövt använda mina kuponger, utan spenderat 7000 dollar i veckan eller vad det nu är hon mumlade om i ett av avsnitten. Men nu är jag bara en vanlig Andersson med ett sug att se bra ut till en något mindre peng.
Är dessutom galen i att handla med kuponger. Det gör shoppandet ännu roligare på något sätt. 25 procent på ett helt inköp... Ja, tack! Blev en sån runda igår. Köpte bebiskläder till lilla Emmy som vi ska träffa för första gången nästa helg. Passade ju då på att köpa en tröja, strumpbyxor, en bikiniunderdel och knälånga strumpor till mig. Hade ångest sen när jag kom hem. Inte för att jag inte borde handlat, eftersom jag misstänker att jag inte kommer att få ersättning för mina graviditetskrämpor. Nej, anledningen att jag fick ångest var att jag inte hade handlar tillräckligt. Fick inte med mig en kofta hem som jag ett bra tag nu tänkt att köpa, eftersom jag GLÖMDE bort den i mitt stirr. Men så kom räddningen. Mor min, hon som jag ärvt mitt kupong- och shoppingberoende av, hade ju så klart en extra rabattkupong så på måndag bär det av till affären igen. Tänk nu om den där koftan jag så gärna vill ha inte finns just i den här affären. Skulle ju vara min bondtur.
Enligt ett test på Facebook är jag mest lik Anna Anka av Hollywoodfruarna. Om jag verkligen hade varit lik henne hade jag inte behövt använda mina kuponger, utan spenderat 7000 dollar i veckan eller vad det nu är hon mumlade om i ett av avsnitten. Men nu är jag bara en vanlig Andersson med ett sug att se bra ut till en något mindre peng.
onsdag 21 oktober 2009
En saknad
Saknar Oskarshamntiden
Saknar min syster
Saknar min man som fortfarande är på jobbet
Saknar mina vänner från skolan som frös ut mig ur gänget (ja, jag vet att jag inte borde sakna dem)
Saknar mina vänner som är gravida eller precis fått barn
Saknar utekvällar med alldeles för mycket vin
Saknar det enkla livet som student
Saknar skidåkning
Saknar min platta och vältränade mage
Men fan vad jag är tacksam för allt jag har i mitt liv!
Saknar min syster
Saknar min man som fortfarande är på jobbet
Saknar mina vänner från skolan som frös ut mig ur gänget (ja, jag vet att jag inte borde sakna dem)
Saknar mina vänner som är gravida eller precis fått barn
Saknar utekvällar med alldeles för mycket vin
Saknar det enkla livet som student
Saknar skidåkning
Saknar min platta och vältränade mage
Men fan vad jag är tacksam för allt jag har i mitt liv!
fredag 16 oktober 2009
Diskriminerande att vara gravid?
Kanske en konstig rubrik, men det känns så orättvist att vi kvinnor inte tillåts ha ont eller ha andra krämpor samtidigt eller på grund av en graviditet och få detta godkänt som sjukdom av olika instanser. Samhället har en hög förståelse och det är samhället, vi skattebetalare, som betalar skatt för att att skyddas från diverse otympligheter i livet. Men ändå så får vissa kämpa i motvind. Dagens artikel i Sydsvenskan är skrämmande:
Nu jobbar jag ju som tjänsteman på ett ibland stillasittande kontor. Det är ju inte så farligt. Eller? Eftersom jag sover dåligt har jag svårt att fokusera. Eftersom jag har bäckenuppluckring och ischias har jag värk hela tiden. Den första "krämpan" har inget med graviditeten att göra, indirekt. Men den andra är, enligt artikeln ovan, en normal och hormonstyrd process vid graviditet. I artikeln står det "Om en man med samma kraftiga ryggsymtom som någon av kvinnorna sökt sjukpenning hade han haft större chans att få den beviljad". Och precis så känns det för mig. Nu har jag inte fått iväg mina papper än, men är väldigt orolig för att få avslag. Men det enda jag kan göra nu är ju faktiskt att få iväg mina papper och hoppas att jag kan bli godkänd utan att fajtas.
Jag behöver ju inte arbetstränas in i arbetslivet igen. Jag är aldrig sjuk annars. Jag är snarare väldigt ambitiös, tar bara smärtlindring när jag verkligen måste, och lyssnar på andras deppigheter. Jag är ju inte någon som försöker utnyttja systemet. Vill bara, precis som läkaren sa, att bebisen ska födas när det är dags och inte i förtid för att kroppen slår bakut.
Om någon av er som läser det här har tips på hur jag ska tackla det här systemet så tar jag tacksamt emot dem!
Nu jobbar jag ju som tjänsteman på ett ibland stillasittande kontor. Det är ju inte så farligt. Eller? Eftersom jag sover dåligt har jag svårt att fokusera. Eftersom jag har bäckenuppluckring och ischias har jag värk hela tiden. Den första "krämpan" har inget med graviditeten att göra, indirekt. Men den andra är, enligt artikeln ovan, en normal och hormonstyrd process vid graviditet. I artikeln står det "Om en man med samma kraftiga ryggsymtom som någon av kvinnorna sökt sjukpenning hade han haft större chans att få den beviljad". Och precis så känns det för mig. Nu har jag inte fått iväg mina papper än, men är väldigt orolig för att få avslag. Men det enda jag kan göra nu är ju faktiskt att få iväg mina papper och hoppas att jag kan bli godkänd utan att fajtas.
Jag behöver ju inte arbetstränas in i arbetslivet igen. Jag är aldrig sjuk annars. Jag är snarare väldigt ambitiös, tar bara smärtlindring när jag verkligen måste, och lyssnar på andras deppigheter. Jag är ju inte någon som försöker utnyttja systemet. Vill bara, precis som läkaren sa, att bebisen ska födas när det är dags och inte i förtid för att kroppen slår bakut.
Om någon av er som läser det här har tips på hur jag ska tackla det här systemet så tar jag tacksamt emot dem!
torsdag 15 oktober 2009
Ingen överdrift
Sjukgymnasten idag konstaterade att mina fogar är väldigt uppluckrade OCH att jag har ischias. Gött. Så nu kan jag liksom inte skylla på att jag är gnällig utan har verkliga smärtor. Blev tyvärr inte klok på hur jag ska behandla detta, men antar att det försvinner om si sådär en 20 veckor.
Måste bara nämna en annan sak. Jag har världens bästa man. Han lyssnade på matchen igår så att jag kunde få se Grey´s Anatomy. Ännu göttare. Det är liksom de små sakerna som gör det.
Måste bara nämna en annan sak. Jag har världens bästa man. Han lyssnade på matchen igår så att jag kunde få se Grey´s Anatomy. Ännu göttare. Det är liksom de små sakerna som gör det.
onsdag 14 oktober 2009
Ännu mer gravid
Har gått in i v 20 idag. Magen växer.
Har idag bokat in en tid till en sjukgymnast för att ta reda på om det är foglossning eller något annat som gör att jag har ont i mina höfter. På fredag är det återbesök till läkaren. Får se om jag blir fortsatt sjukskriven på deltid eller om kroppen är redo att börja jobba i ett högre tempo igen. Känns nervöst. Hoppas att jag får se bebisen.
söndag 11 oktober 2009
En mysig söndag
Idag väckte vi Mika och inte tvärtom. Efter att ha myst i sängen en bra stund gick vi upp och åt frukost. En sån där frukost som man äter med en 2,5-åring som inte är så intresserad av mat. Mika äter men har så mycket myror i brallan så att jag och Fredde får en frukost på tu man hand. Efter frukosten hoppar jag och Mika ner i badet och plaskar omkring en stund innan Fredde kommer inrusandes och säger att klockan är mycket. Blir att lägga om taktpinnen.
Till återvinningsstationen, sen tillbaka hem eftersom vi glömde kakan vi ska ha med oss till svärfar och Mona. Till bensinstationen för att pumpa däcken och inhandla snuskigt snus till mr F. Därefter till Norreportsskolan där Fredde ska visa att ha visst inte kan döma en basketmatch eftersom han fortfarande struttar runt på kryckor. På parkeringsplatsen passar Mika på att hoppa i alla vattenpölar hon hittar.
Innan resan till Höör påbörjas på riktigt blir det tankning av vår bästaste bil. Fortfarande påminns vi om hur bensinsnål vår hybrid är. Coolt faktiskt och ännu coolare hybrider kommer att komma. Och tänk när övergången är klar och vi aldrig mer kommer att behöva köra för att tanka bensin. Bara att plugga in och köra.
På väg till Höör åker vi förbi en möbelaffär i Vollsjö där jag hittar det fiiiiinaste soffbordet ever. Men eftersom Mika sover i bilen och Fredde inte sett bordet får vi helt enkelt vänta tills nästa gång vi har vägarna förbi Vollsjö. På väg igen mot Höör kan jag konstatera att bebis gillar att åka bil. Spark, volt, spark och så vidare. Mysigt. Jag sitter och njuter och minns hur det var när Mika sparkade i min mage. Mest minns jag hur hon hickade och sparkade mot mina revben så fort jag åt.
I Höör står maten serverad när vi kommer fram. Gott. Efter maten tittar vi alla på Mora Träsk, alla utom Mika egentligen. Hon har ju så klart inte tid. Hon är ju trots allt en trotsig 2,5-åring med mycket spring i benen. Mona serverar äppelkaka och vaniljsås. Sååå gott! Mika deklarerar att hon vill åka hem och ser riktigt trött ut. Lite mat, mycket spring... jo, men det kan nog stämma att hon känner sig lite seg.
Nu - Fredde tränar i träningsrummet. Jag sitter vid datorn. Mika sover. I köket puttrar storkoket inför veckan. Åååå, känner på mig att det blir en bra och balanserad vecka. Det ska jag se till att det blir!
Till återvinningsstationen, sen tillbaka hem eftersom vi glömde kakan vi ska ha med oss till svärfar och Mona. Till bensinstationen för att pumpa däcken och inhandla snuskigt snus till mr F. Därefter till Norreportsskolan där Fredde ska visa att ha visst inte kan döma en basketmatch eftersom han fortfarande struttar runt på kryckor. På parkeringsplatsen passar Mika på att hoppa i alla vattenpölar hon hittar.
Innan resan till Höör påbörjas på riktigt blir det tankning av vår bästaste bil. Fortfarande påminns vi om hur bensinsnål vår hybrid är. Coolt faktiskt och ännu coolare hybrider kommer att komma. Och tänk när övergången är klar och vi aldrig mer kommer att behöva köra för att tanka bensin. Bara att plugga in och köra.
På väg till Höör åker vi förbi en möbelaffär i Vollsjö där jag hittar det fiiiiinaste soffbordet ever. Men eftersom Mika sover i bilen och Fredde inte sett bordet får vi helt enkelt vänta tills nästa gång vi har vägarna förbi Vollsjö. På väg igen mot Höör kan jag konstatera att bebis gillar att åka bil. Spark, volt, spark och så vidare. Mysigt. Jag sitter och njuter och minns hur det var när Mika sparkade i min mage. Mest minns jag hur hon hickade och sparkade mot mina revben så fort jag åt.
I Höör står maten serverad när vi kommer fram. Gott. Efter maten tittar vi alla på Mora Träsk, alla utom Mika egentligen. Hon har ju så klart inte tid. Hon är ju trots allt en trotsig 2,5-åring med mycket spring i benen. Mona serverar äppelkaka och vaniljsås. Sååå gott! Mika deklarerar att hon vill åka hem och ser riktigt trött ut. Lite mat, mycket spring... jo, men det kan nog stämma att hon känner sig lite seg.
Nu - Fredde tränar i träningsrummet. Jag sitter vid datorn. Mika sover. I köket puttrar storkoket inför veckan. Åååå, känner på mig att det blir en bra och balanserad vecka. Det ska jag se till att det blir!
lördag 10 oktober 2009
Inte min dag idag
Ska egentligen inte klaga, men så här har min dag varit hittills. Sitter i köket själv för att inte bråka med någon av mina kära familjemedlemmar...
Fredde var på fest igår och kom hem sent. Givetvis somnar ju inte kycklingmamman Sussie förrän hon hör att dörren öppnas. Strax efter kl 7 på morgonen går Fredde upp för att gå på toaletten, när han kommer in i sovrummet igen snörvlar han så högt att jag självklart inte kan somna om, trots att jag lagt kudden över huvudet på mig. Tilläggas ska att jag hållit Mika vaken lite längre för att hon ska sova längre denna morgon. Hon sussar mellan oss, men vaknar även hon till av morgonens "oljud". Trött men ändå glad cyklar jag och Mika en stund senare iväg till Café Diana för att köpa frallor till frukost. Nästan alla frallsorter är slut när vi kommer dit och de vi lyckas få med oss hem är ju inte alls det jag hade tänkt mig. Men men, inte jordens undergång.
Efter frukosten bestämmer vi oss att åka ner till loppiset på Wallander studios. Fredde tar sig ner till duschen och Mika... ja, hon trotsar som aldrig förr. En riktig liten trotsunge som trötta jag bara inte har tålamod en sån här dag. Eller ja, såna dagar som jag har jämt nu för tiden med kronisk trötthet. Efter en mängd, "Nej Mika", "Sluta Mika" osv är Fredde klar i duschen och funderar lite ovetandes varför Mika springer omkring naken och är alldeles blöt och stirrig. Tja...
Väl på loppiset går faktiskt allt som det ska och vi funderar lite bra saker till vårt nya och STORA hus. Det ekar fortfarande och kommer att göra det ett bra tag till. Om det nu inte är så att någon plötsligt får för sig att bjuda oss på en shoppingtur. Men jaja, åter till denna dag.
Efter loppiset åker vi till MackeDonkan för att äta lunch. Varken Fredde eller kassakillen förstår att vi ska ha en vatten extra förutom läsken som ingår. Så vi betalar 16 kronor för en mugg med kranvatten och den förbaskade killen i kassan fattar inte att det alltid är kunden som har rätt. Fredde har givetvis också missuppfattat det hela och stöttar inte mig alls i min fajt med kassakillen, som givetvis vinner. När vi sitter och äter inbillar jag mig hela tiden att han ska komma med en läsk, eftersom han insett att han gjort fel. Men icke. Ilskan inom mig får mig att vilja 1. Låta brickan stå kvar på bordet så att han får ta den när vi ätit klart 2. Kasta våra pommes på golvet så att han får svabba upp dem efter oss. Men givetvis så lägger jag allt där det ska vara och går muttrande därifrån när vi ätit klart.
Utanför McD finns den obligatoriska lekplatsen för barn. En pappa har släppt sina vildar lösa där och Mika som så gärna vill åka rutschkanan vågar sig inte upp eftersom vildarna vägrar lugna sig när denna, för dagen, lugna tjej vill åka. Fredde försöker hjälpa Mika upp ett par gånger, men efter en stund får jag ta över. Det kokar inom mig, men med lugn röst ber ja de små liven att lugna ner sig så att "flickan", dvs Mika, får gå förbi dem. De lugnar sig och Mika åker två gånger.
Det kanske inte låter som så jobbigt, men testa att sova i snitt fem timmar per natt under 1,5 månad och kom sen och berätta hur ditt tålamod är.
Fredde var på fest igår och kom hem sent. Givetvis somnar ju inte kycklingmamman Sussie förrän hon hör att dörren öppnas. Strax efter kl 7 på morgonen går Fredde upp för att gå på toaletten, när han kommer in i sovrummet igen snörvlar han så högt att jag självklart inte kan somna om, trots att jag lagt kudden över huvudet på mig. Tilläggas ska att jag hållit Mika vaken lite längre för att hon ska sova längre denna morgon. Hon sussar mellan oss, men vaknar även hon till av morgonens "oljud". Trött men ändå glad cyklar jag och Mika en stund senare iväg till Café Diana för att köpa frallor till frukost. Nästan alla frallsorter är slut när vi kommer dit och de vi lyckas få med oss hem är ju inte alls det jag hade tänkt mig. Men men, inte jordens undergång.
Efter frukosten bestämmer vi oss att åka ner till loppiset på Wallander studios. Fredde tar sig ner till duschen och Mika... ja, hon trotsar som aldrig förr. En riktig liten trotsunge som trötta jag bara inte har tålamod en sån här dag. Eller ja, såna dagar som jag har jämt nu för tiden med kronisk trötthet. Efter en mängd, "Nej Mika", "Sluta Mika" osv är Fredde klar i duschen och funderar lite ovetandes varför Mika springer omkring naken och är alldeles blöt och stirrig. Tja...
Väl på loppiset går faktiskt allt som det ska och vi funderar lite bra saker till vårt nya och STORA hus. Det ekar fortfarande och kommer att göra det ett bra tag till. Om det nu inte är så att någon plötsligt får för sig att bjuda oss på en shoppingtur. Men jaja, åter till denna dag.
Efter loppiset åker vi till MackeDonkan för att äta lunch. Varken Fredde eller kassakillen förstår att vi ska ha en vatten extra förutom läsken som ingår. Så vi betalar 16 kronor för en mugg med kranvatten och den förbaskade killen i kassan fattar inte att det alltid är kunden som har rätt. Fredde har givetvis också missuppfattat det hela och stöttar inte mig alls i min fajt med kassakillen, som givetvis vinner. När vi sitter och äter inbillar jag mig hela tiden att han ska komma med en läsk, eftersom han insett att han gjort fel. Men icke. Ilskan inom mig får mig att vilja 1. Låta brickan stå kvar på bordet så att han får ta den när vi ätit klart 2. Kasta våra pommes på golvet så att han får svabba upp dem efter oss. Men givetvis så lägger jag allt där det ska vara och går muttrande därifrån när vi ätit klart.
Utanför McD finns den obligatoriska lekplatsen för barn. En pappa har släppt sina vildar lösa där och Mika som så gärna vill åka rutschkanan vågar sig inte upp eftersom vildarna vägrar lugna sig när denna, för dagen, lugna tjej vill åka. Fredde försöker hjälpa Mika upp ett par gånger, men efter en stund får jag ta över. Det kokar inom mig, men med lugn röst ber ja de små liven att lugna ner sig så att "flickan", dvs Mika, får gå förbi dem. De lugnar sig och Mika åker två gånger.
Det kanske inte låter som så jobbigt, men testa att sova i snitt fem timmar per natt under 1,5 månad och kom sen och berätta hur ditt tålamod är.
fredag 9 oktober 2009
Länge har jag funderat på detta
Att jag gillar skriva och prata är ju inte okänt bland de som känner mig väl, hur många nu det kan vara...
I alla fall. En dag förra året såg jag ännu en av dessa pensionärer med lila, permanentat hår och tänkte att NU!, nu måste jag börja blogga. Varför färgar de håret lila? Mode? Färgblindhet? Grupptryck från PRO? Nä, alltså jag förstår inte.
Så, anledningen till att jag nu tar tag i det här med att blogga är att jag sitter ensam hemma idag. Sjukskriven på grund av "komplikationer" med min graviditet. Jobbar 20 timmar per vecka, vilket är mer än tillräckligt just nu. Idag är första dagen som jag inte har något inplanerat för dagen. Tanken är ju att jag ska vila, stressa mindre och ta det lugnt. Men hur svårt är inte det då? Har i alla fall legat kvar längre i sängen idag och känner mig oförskämt pigg. Gör ju det när jag har lyckats sova mer än 4-5 timmar en natt. Jepp, det är min verklighet just nu. Sover inte mycket mer än så. Om jag blivit halvt galen? Jo, det är nog ett milt uttryck för det.
Så vad ska jag göra denna dag. Solen skiner, cykeln är pumpad. En cykeltur kanske? Eller varför inte vika tvätt, tömma diskmaskinen och plocka undan alla leksaker som Mika lyckas sprida i huset varje dag. Kanske fixa middag till mig och lillan inför vår tjejkväll ikväll. Hmmm.
Nä, tar nog min cykel och cyklar bort till närmsta affär och köpa mig lite lila hårfärg... Då får jag ju i alla fall svaret på om dessa pensionärer känner sig skitsnygga med sitt lila hår.
I alla fall. En dag förra året såg jag ännu en av dessa pensionärer med lila, permanentat hår och tänkte att NU!, nu måste jag börja blogga. Varför färgar de håret lila? Mode? Färgblindhet? Grupptryck från PRO? Nä, alltså jag förstår inte.
Så, anledningen till att jag nu tar tag i det här med att blogga är att jag sitter ensam hemma idag. Sjukskriven på grund av "komplikationer" med min graviditet. Jobbar 20 timmar per vecka, vilket är mer än tillräckligt just nu. Idag är första dagen som jag inte har något inplanerat för dagen. Tanken är ju att jag ska vila, stressa mindre och ta det lugnt. Men hur svårt är inte det då? Har i alla fall legat kvar längre i sängen idag och känner mig oförskämt pigg. Gör ju det när jag har lyckats sova mer än 4-5 timmar en natt. Jepp, det är min verklighet just nu. Sover inte mycket mer än så. Om jag blivit halvt galen? Jo, det är nog ett milt uttryck för det.
Så vad ska jag göra denna dag. Solen skiner, cykeln är pumpad. En cykeltur kanske? Eller varför inte vika tvätt, tömma diskmaskinen och plocka undan alla leksaker som Mika lyckas sprida i huset varje dag. Kanske fixa middag till mig och lillan inför vår tjejkväll ikväll. Hmmm.
Nä, tar nog min cykel och cyklar bort till närmsta affär och köpa mig lite lila hårfärg... Då får jag ju i alla fall svaret på om dessa pensionärer känner sig skitsnygga med sitt lila hår.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)