Tick tack

Jo, men visst är man en tickande bomb. Det kan liksom smälla när som helst. Fast förhoppningen att det ska bli förr har verkligen blivit en verklighetscheck om att det nog kommer att bli senare. Alla förvärkar har packat och rest iväg till ett fjärran land utan namn. Svårt att hitta dem då. Slemmisar och andra "tecken" är också som bortblåsta. ELLER! Kan vara så att jag överanalyserade allt innan och trodde att det var tecken på att något var på g. Nu känns det som att jag gett upp. Kanske därför alla tecken är borta också. BF på onsdag. Men som både mannen min och jag resonerar. Här pålitligt är det där BF-datumet egentligen?! Typ inte alls. Bebisen kommer när den kommer. Om och om igen försöker vi övertyga varandra om det. Överenskommelsen är att åka till IKEA om bebisen inte kommit om en vecka. Varuhuset ska visst vara ett väl beprövat husmorsknep för att få igång värkarna. Till och med min barnmorska tyckte att det kunde vara värt ett försök. Jaja, inte för att vi längtar ihjäl oss efter vår bebis eller så...

Diggiterad

Häromdagen när vi här hemma skulle åka till en affär och var ute på parkeringen, säger jag något till min man. Observera att jag säger det utan varken sig höja eller sänka rösten eller lägga till någon annan värdering i det jag säger. Dottern frågar mig, när jag sagt det som jag nu inte minns till mannen, "Mamma, är du diggiterad på pappa?". Jag och mannen försöker hålla oss för skratt och jag svarar att jag inte är irriterad på pappa. "Jo, mamma. Lite diggiterad är du". Och nu kunde vi inte hålla oss för skratt. Vad de små liven snappar upp! Och så mycket glädje det ger.

En badbebis är född

Första badbebisen är född. Eller ja, av de mammor jag har kontakt med. Lilltjejen föddes på utsatt dag igår. Grattis C & M! Tro inte att jag är sotis på att ni snusar bebis nu...

Var på sedvanlig kontroll hos min underbara barnmorska idag. Vi pratade igenom lite av mina farhågor och jag känner mig betydligt lugnare nu. Allt löser sig liksom. Med eller utan GBS, med eller utan en snabb förlossning.

Bebis har nu, trots dåliga odds, fixerat sig. Känns riktigt skönt. Vill bara att bebis ska komma nu, men bebis kommer ju när bebis vill och inte när jag vill. Fast när dottern föddes så tror jag faktiskt att min vilja spelade en stor roll i att hon kom när hon gjorde. Undrar bara varför den viljan inte vunnit denna gång.

Snart så!

Underbara barn!

Måste skryta lite. I morse hade jag och dottern sovmorgon. Medan jag gick upp och gjorde mig i ordning tittade hon på TV. Efter en stund kommer hon upp, också för att göra sig i ordning. Hon tar mina sminkpenslar och vevar omkring i ansiktet sen säger hon att hon ska gå och ta kläder till sig. Med bestämda steg går hon in på sitt rum. Inte många sekunder efter det kommer hon in i badrummet igen. Då har hon tagit byxor, klänning, linne, trosor och strumpor. Och gissa vad?! Allt matchar! Och jag som var orolig i onödan. Väl inne på toaletten berättar hon bestämt att hon ska klä på sig själv. Strumpor, trosor och byxor går bra. När det är dags att ta på linnet vill hon sticka huvudet där armen är och klänningen hamnar med knapparna bak istället för fram. Men sen är hon ju bara 2,5 år. Stoltare mor får man nog leta efter. Lilla Loppan börjar bli en stor tjej.

Då och nu

Vi valde med omsorg vilket dagis dottern skulle gå på. Efter lite drygt ett år på dagis förflyttas halva hennes avdelning till en annan avdelning, med barn födda året efter henne. Vi föräldrar får inte veta anledningen till flytten och ryktena florerar. Rektorn är på inget sätt ödmjuk inför denna förändring. Dottern är en människa som är väldigt känslig av sig och reagerar väldigt starkt på förändringarna. Nu, nästan 2 månader senare trivs hon MEN vi som föräldrar är ändå inte nöjda. Om 2 veckor är det föräldramöte med gamla och nya avdelningen. Rektorn kommer också. Jag och ett par andra mammor ska träffas innan mötet för att samla våra tankar och synpunkter. Det är vansinnigt att 2,5-åringar ska komma vara de som förlorar på att ledningen inte lyckas förmedla varför en förändring måste göras mitt i ett läsår. Ryktena vi har hört måste vi få svar på. Barnen ska inte lida, vilket några fortfarande gör. Deras vardag på dagis ska inte få sämre kvalité, vilket den har fått. Det ska bli mycket, mycket intressant att få höra rektorns resonemang. Hon ska ju ändå vara den som har bäst koll på barnens behov och rättigheter. Eller?!

Ballerina kladdkaka

Mmmm, gott! M, den borde du testa ;) Och självklart ni andra också.

Jahepp

Om bebisen skulle få för sig att komma ut... Det skiljer sig 1 vecka från när min man och jag gissar på att bebisen tittar ut. Å ja, jag är pessimisten av oss.

Ska iväg och göra mitt träningspass för fogarna. Undrar hur många som kommer att stirra på mig idag. På söndagar när vi har simskola med Loppan blir jag verkligen totalt utstirrad av såväl små barn som föräldrar i duschrummet. De små barnen förstår jag, men mammor - skärpning!

Fynd!

Om inte dottern växer allt för mycket under året så är såväl ytterplagg och skor till nästa vinter klara. Känns sååå skönt! Bebisen har ju syrrans gamla saker så det är också kirrat och klart. Har visst blivit en organiserad mor helt plötsligt. Kanske finns hopp om att jag blir en bullmamma också?!

Uppdatering

Ja, vad ska man säga. Läget har förändrats lite sen undersökningen i förra veckan, men inte tillräckligt för att jag ska ha något att skryta med. Är nu uppe i 70 pannor, precis som när dottern min föddes. Vill gärna låta bli att gå upp allt för mycket till men en viss bloggare, M, lägger ofta upp smaskiga bilder på godis och semlor på sin blogg, som jag bara inte kan blunda för.

Är nu i v 38+1. Dottern föddes i v 39+1.

Imorgon kommer faren min hem från USA. Så efter det är det lugnare om vi skulle behöva åka till förlossningen mitt i natten. Kanske det bebis känner av?!

Oändlig kärlek

Den 13 maj 2007 föddes en prinsessa på Västerviks BB. Förlossningen var inte smärtfri men den gick snabbt och resulterade i något som vi snart skulle förstå var vårt livs kärlek - vår dotter. En sådan händelse glömmer man aldrig. Snart ska vi få uppleva det igen. MEN! Det kommer ju alltid ett men. Känner just nu att jag har ångest över min "egentid" med dottern. Snart kommer jag att behöva dela min kärlek till två små älsklingar och en lite större - ja, mannen min ska ju inte glömmas bort i det hela. Men hur gör man det?! Ser på vänner som har fler än ett barn att det faktiskt går, men tänk om jag blir den första i världshistorien att misslyckas?? Jag är väldigt redo att klämma ut bebis nu, samtidigt som min ångestladdade hjärna emellanåt vill att bebisen ska bo kvar i magen ett tag till så att jag kan få ge all min kärlek till bara ett barn ett tag till. Men nog ska det gå. Kärleken till bebisen som bor i mig är ju redan oändlig. Hmm, verkar som att jag också kan. Kanske därför det kallas för oändlig kärlek?

Suck

Är vaken. Har ont i ryggen/höften. Har varit så bra i veckan att kryckorna kunnat vila lite. Men så händer detta. Skitskoj liksom. Gissa vem som nu ännu en gång blir otålig att få klämma ut en fin liten underbar bebis?!

Ännu en rolig kommentar

Idag sa dottern: "Jag har ont i min fog".

Stackars barn som vet att man kan ha ont i fogarna. Ska nog sluta gnälla så att hon hör...

Pessimisten i mig

Jag kommer att gå över tiden. Så är det bara. Det skulle liksom toppa en tuff graviditet. Håll era tummar och stortår att det inte blir så. Jag behöver all den energin!

Dagens i-landsproblem

Det är alla hjärtans dag idag. Jag har lovat att fixa en god middag. Men tjena då. Har inte den blekaste om vad jag ska göra. Major incident eller nått.

Rolig kommentar från dottern

När jag hämtade dottern på dagis idag hade hon gjort en teckning med hjärtan på. Det såg i mina ögon ut som potatistryck, vilket jag frågade dottern om det var. Nej, sa hon snabbt. "Det är liksom såna där typ svampar". Svårt att hålla sig för skratt när hon säger sånt.

Not just yet

Kroppen är inte alls redo efter kontrollen idag. Ingen hinnsvepning, ingenting. Jepp, jepp. Tror att det är läge att tröstäta ett kilo godis eller nått. Det hjälper nog.

Dagens craving

Semla!

Arbete lönar sig

Har hjälpt en salong här i stan att ta fram en ny logga. Så idag får jag en del av belöningen - en fotvårdsbehandling. Mina fötter kommer ju vara lika mjuka och goa som bebisens. Gött!

KLÄDER!

Å vad jag längtar efter "vanliga" kläder. Lusläser HMs katalog minst en gång i veckan. Så fina kläder den här säsongen! MQ är ju inte helt fel heller, men med mammapeng och stigande räntor får jag nog helt enkelt sikta in mig på HM. Inte så illa det inte!

- Matcha kläder - I like a lot!

Perspektiv

Idag har jag fått rejält perspektiv på livet. En studiekompis ringde och berättade att hennes pappa dött. Igår ringde en annan vän och berättade att en bebis växer i henne efter många om och men. Förra veckan berättade en annan vän att hon väntar barn trots dåliga odds.

Olycka och lycka på samma gång. Det kallas visst för livet.

35 + 5

Har varit hos min nya BM idag. Bebis har inte fixerat såg. Illamåendet beror troligtvis på att jag är liten och att allt trycker nu. Bebis börjar bli stor. Och vet ni! De har fått en ny ultraljudsmaskin på mödravården som de testade på mig idag. Den maskinen hade 4D, så jag fick verkligen se vårt "lilla" knyte idag. Den är rejält rund och är lik sin storasyster. Dottern brukar säga "Bebis, kom ut nu!". Precis det sa jag till bebis idag när jag fick se så tydliga bilder. Otroligt känslosamt att få se bebis. Men vem vet, bebis kanske kommer snart. Under loppet av mindre än 30 min fick jag 3 rejäla sammandragningar. Min barnmorska bara skrattade och sa att vi gör inget åt dem så kanske din önskan blir uppfylld. På mitt nästa besök till henne ska hon undersöka och se hur redo kroppen är och se om hon kan göra en så kallad hinnsvepning. Kanske, kanske kan vi ha bebis hos oss snart!

Ansiktet

Hand

1+1 = 7000

Jepp, foglossningen kunde faktiskt bli värre. Sedan i torsdags (28 januari) har fogarna spökat mer än någonsin. Kan förhoppningsvis ha en så enkel förklaring som att bebisen har sjunkit ner i mitt bäcken och därför trycker på.

Har nu också börjat må väldigt, väldigt illa. Dygnet runt. Sittandes, ståendes och liggandes. Kan det bero på att bebisen har sjunkit ner eller är det tecken på något annat?

Har precis pratat med förlossningen eftersom klockan är mitt i natten och jag inte kan sova på grund av illamåendet. De hade det en aningens hektiskt om man säger så. Hörde en massa signaler i bakgrunden och barnmorskan jag pratade med fick anstränga sig för att inte låta stressad. Hon gav mig lite råd och sa till mig att återkomma om jag inte mår bättre efter att ha ätit lite. Vet egentligen inte vad jag kommer att må bäst/sämst av. Att ligga sömnlös hemma med det här enorma illamåendet eller att åka till förlossningen och lyssna på kvinnor som föder barn...?

Ja, jag kallar denna graviditet för The pregnancy from hell. Konstant ont, sömnlöshet och så nu illamåendet. MEN! Det kunde ju varit såååå mycket värre. Jag vet. Men ändå liksom.

Amerikat

Far och farbror åker till syrran på fredag. Har gjort en mindre önskelista. Finns ju så mycket saker där borta, dessutom kostar de en bråkdel av vad det skulle kosta här. Hoppas på att få hem något från listan. Tänk om de skulle lyckas få hem syrran också. Inte illa pinkat i så fall.