Reality check!

I lördags fick jag mig en rejäl reality check. Dagen gick i 120 och när jag äntligen kunde landa mot kvällningen så började jag ana ugglor i mossen. Hade sedan lunchtid känt av att något inte var som det skulle med partiet under mitt högra öga, men inte riktigt hunnit tänka på det eftersom vi skulle ha vänner över på middag. Men när vi ätit och alla barnen slocknat och vi vuxna satte oss när så kände jag det mer och mer. Inte förrän jag skulle tvätta av mig sminket insåg jag att något inte stämde. Jag kände inte vattnet mot min högra ansiktshalva. Ringde 1177 medan maken min kollade på nätet. Blev beordrad att genast åka till akuten. På vägen dit pratade jag med en väninna som jobbar som sjuksköterska på akuten, som berättade om olika "fall" hon varit med om där ansiktet domnar av. Skakade hela vägen till akuten men försökte så klart behålla lugnet. Vännen min berätta positiva saker för att hålla mig lugn.

På akuten behövde jag inte vänta så länge innan jag fick komma in för provtagning, EKG och en rad undersökningar. Under tiden så började fler delar av ansiktet domna bort och jag började föreställa mig att jag skulle dö. Hade sån galen dödsångest och maken min var hemma med barnen så jag kunde inget annat än ringa och oroa mina föräldrar i onödan. Vill ju helst ha fakta innan jag ringer mitt i natten... Men mor kunde lugna ner mig och efter ett par timmar på akuten visade det sig att jag inte var döende. Det var ingen stroke, ingen hjärntumör eller något annat som skulle ta mitt liv just precis då. Vad det var vet jag fortfarande inte. Igår var bara näsan påverkad. Idag har jag haft lite känningar i ögat. Men jag lever. Jag tar vara på livet. Det sista året har fått mig att inse livets värde. Lördagens händelse var ännu en påminnelse, även om det inte var något allvarligt fel.

Ta vara på det du har. Njut av livet. Stressa inte i onödan. Tänk mindfulness.