Tomhet

Imorgon börjar mannen jobba efter att ha varit hemma i fem veckor. Han och barnen sover sedan någon timme tillbaka. Jag har tränat, hängt upp tvätt, kastat in en ny laddning med tvätt, kollat min facebook, ätit en blodapelsin och... känner mig så ensam. Nu är vi tillbaka i verkligheten igen. Mannen jobbar galet mycket och jag är hemma med barnen och njuter.

MEN! Om en månad... ja... då är vi verkligen tillbaka i verkligheten igen. Då är det nämligen dags för mig att återgå till mitt arbete. Jag känner INGET kring det. Inte stress, inte panik, inte glädje. Känner mig bara tom. Skulle så gärna vilja vara hemma med barnen kanske på deltid, men det går inte ihop med mitt jobb. Jag accepterar läget och är mentalt förbered på att jag ska sätta mig framför datorn och faktiskt få betalt för det. Ångesten kommer nog att komma sakta men säkert, men först ska jag NJUTA av att vara hemma med barnen i tre veckor till för att sedan skola in lillebror och se hur storasyster njuter av att få träffa alla sina kompisar på dagis igen.

Lycka

Har så fina vänner. Vi trivs så bra i deras sällskap och de i vårt. Barnen älskar varandra. Ibland får jag såna lyckorus som nu och vill bara dela med mig av att jag är lycklig över våra fina vänner C och S. Det är inte alltid så självklart med umgänge och därför ska man ta vara på det fina man har!

Va i helvete?!

Vad är det som har hänt i Norge??? Vill helst inte veta. Var är världen på väg?!

Kategorier av Facebook-användare

Har länge funderat på att stänga mitt Facebook-konto. Men sen tänker jag om. Facebook är ju rätt skoj. Möjligheten att hålla koll på vad vänner man inte pratar med så ofta pysslar med. Kolla hur de bor, hur deras barn ser ut, vem som är gift, skild, sambo och så vidare. Men allt handlar ju självklart om hur mycket de är villiga att dela med sig av... på vilken typ av Facebook-personlighet de är. Det finns ju helt klart olika sätt att använda Facebook på. Så jag har delat in användandet i olika kategorier (helt utan vetenskaplig grund då...):

1. Smygaren - Uppdaterar nästan aldrig sin status. Har du tur så har smygaren en relativt uppdaterad bild på sig själv, men det kan likväl vara ett foto på en öl från senaste firmafesten. Smygaren har definitivt inte fokus på att dela med sig av några foton på sig själv heller. Det smygaren har stenkoll på dock är alla andra. De har ju tid att kolla allas statusuppdateringar och foton eftersom de inte lägger ut något om sig själv. Använder huvudsakligen mejlen för att konversera.

2. Medelanvändaren - Kollar sin Facebook hyfsat ofta. Uppdaterar sin status när det händer något spännande eller när de vill förmedla något viktigt. Lägger upp bilder ibland. Använder chatten då och då men även mejlen för att konversera.

3. Lämna-ut-hela-sitt-liv-användaren - Uppdaterar sin status flera gånger om dagen. Du vet exakt var personen befinner sig, vilken parfym användaren har och vad den ätit till frukost, lunch, middag, mellanmål osv. De lägger upp foton nästan dagligen så du dessutom kan se att örhängena matchar, mannen är nyklippt och gräsmattan klippt. Dessutom göra allt detta oftast via en mobiltelefon. Alltid "on the go" och med Facebook som första val när mobilen sätts igång. Behöver knappt chatten eller mejlen för att konversera då all konversation är öppen för alla på deras vägg.

Ja, mina kategorier är kanske lite inrutade. Men tänk lite ironi, tänk lite sanning och tänk lite öppensinnigt så kan du nog placera in dig själv och några av dina Facebook-vänner i någon av dessa kategorier. Jag själv är nog en tvåa. En sån där lagom och nästan tråkig tvåa. Men lagom är bra och jag är ganska lagom.

Å vad vi har njutit!

Sunwing med all inclusive är nog, eller ja borde vara, alla barnfamiljers dröm! Jag har nog haft min livs bästa semester! Och det skulle jag aldrig ens kunnat drömma om för två veckor sen. Att åka till ett hotell anpassat för barn trodde jag varken var min, min makes eller våra barns grej. Men vi är totalt sålda på detta koncept. Helt fucking amazing skulle jag kunna uttrycka det.

Barnen sov hela nätterna och långt n på morgonkvisten, rummet var suveränt, maten var fantastisk, poolerna var många, havet var ljummet och människorna som jobbade på hotellet var oerhört trevliga och hjälpsamma. Mängders med mängders aktiviteter för barn från tre år, minidisco på kvällarna med Lollo & Bernie, filmvisning på många ställen på hotellet, solskyddade lekplatser osv. Fem plus från oss! Det här kommer vi definitivt att göra om.

Jag har hämtat upp lite energi. Absolut. Men. Ja. En liten bit kvar har jag allt. Svårt att jobba ikapp all förlorad energi. Mindre än tre veckor kvar till nästa läkarbesök med sonen... Kan dock bli tidigare då vi börjat misstänka ett återfall med hans maginfektion. Ger läkarna här i stan en chans till, sen tackar vi för oss. Det är en av mina strategier för att behålla mer energi än jag lägger ner.

JUST DET JA! Jag överlevde flygningen denna gången också. Och för andra gången i mitt liv fick jag komma in i cockpit på grund av min flygrädsla. Übercoolt där inne. Men även om jag kände mig lugn när jag gick ut därifrån var det inte lika kul när planet studsade fram och tillbaka på grund av turbulens i en timmes tid. Tilliten som jag byggt upp när jag var inne hos piloterna liksom bara försvann. Men. Nu sitter jag här och njuter av alla de underbara minnena som jag ännu en gång skapat med mina finaste.

Välbehövlig resa

Jag har kraschat. Kroppen har sagt ifrån. För många sömnlösa nätter och för mycket oro kring sonens hälsa. Mannen min har varit hemma i en vecka nu och tagit hand om barnen medan jag tagit hand om mig själv. Har dock en bit kvar för att orka med igen. Därför tog vi beslutet att åka iväg på en sol- och badresa med barnen. Igår (!) bokade vi och på söndag bär det av. Ja, såna är vi. I ett nötskal. Varför planera för mycket? Snabba puckar liksom!

Åtta dagar på familjevänligt hotell med alla tänkbara barnanpassade aktiviteterna. Nu ska det packas! Återkommer med en uppdatering när vi är på svensk mark igen! Tjhoooo!