Investera i dig själv!

Jag är lite dålig på att ta hand om mig själv. Men har nu köpt ett massagekort på 5x60 min. Har redan förbrukat två av gångerna och njuter så av massagen! Dessutom har jag löst ett träningskort så att jag kan komma iväg lite själv och göra något som jag verkligen gillar.

Innan bebis kommer, 40 dagar kvar idag, så har jag tänkt:

• Klippa och färga håret
• Göra någon form av kroppsbehandling (ansikte, fötter, eller naglar)
• Äta hotellfrukost med väninnor
• Gå ut och äta med maken
• Gå på bio med stora tjejen
• Åka tåg med lillkillen

Vad gör du när du investerar i dig själv?

Snorjobbigt med godisbegär

Alltså, jag är nogen av världens största godisråtta! Samtidigt försöker jag värna om miljön och inte köpa saker i onödan. Godis är sjukt onödigt.

Handlade godis för 31 kr sist. De pengarna kunde jag handlat något ekologiskt livsmedel för istället. Grrr! Blir så arg på mig själv. Men jag kämpar med mitt begär. Vet att det blir lättare för mig att hålla mig borta från godiset när jag väl kommer igång med träningen.

Tills dess kanske jag bara ska acceptera min svaghet?!

Mögtåg!

Att det ska vara så svårt för tågen att passa tider?! Innebär att jag oftast missar eller får springa från tåget till stadsbussen. Och hur lyckat är det? Kraftig foglossning och höggravid... Att de som driftar tåg- och busstrafiken inte kan lägga tiderna med lite med marginal är obegripligt! Stadsbussarna i min lilla hålla går ju liksom inte särskilt ofta. IRRITERANDE!

- Att ringa och klaga leder ju dessvärre ingenstans
- Att cykla går inte i mitt tillstånd
- Att låta barnen vara längre på dagis för att kollektivtrafiken inte fungerar är inte ett alternativ
- Att köra fram och tillbaka varje dag är inte ett alternativ, av många anledningar

Så! Vad göra??

Jag är visst inte jag längre!

Tuttsyndromet. Gravidsyndromet. "En-blinkande-finne-mitt-på-näsan"-syndromet. Kärt barn har många namn. Men snälla, rara medmänniskor. Se mig i ögonen och inte någon annanstans. Ja, jag är gravid i vecka 32. Men jag ÄR fortfarande jag för det. Jag uppskattar fortfarande när ni ser mig i ögonen istället för att bara stirra på min mage och bara prata om min graviditet!

Självklart pratar jag gärna om min graviditet och förstår att ni vill titta på världens snyggaste gravidmage. Glöm bara inte att jag är en person också. Inte en apa i em bur som man kan stirra på hur som helst!

Jag har vunnit på lotto!

Att gå från 15 timmar till 18 timmars barnomsorg under den första tiden då jag är föräldraledig könns som en storvinst! Barnen får äta mellanmål med sina kompisar på dagis vilket är en vinst. 3x6 timmar i veckan kommer de att få gå fram tills midsommar. Därefter tar vi sommarlov och sen börjar föräldraledigheten på riktigt. Stora dottern börjar skolan och ska vara där 8-13 varje dag. Lillebror får då "bara" vara på dagis tisdag-torsdag mellan kl 9-14. Så det blir ju ett rejält traskande fram och tillbaka.

Så tidsvinsten på tre timmar är något att njuta av under spädbarnstiden!

Är så ARG!

Börjar mitt arbetsår 2013 med att vabba. Dottern har fått krupp. Men det är inte det inlägget ska handla om.

Loggade precis in på jobbdatorn för att kolla läget. Har blivit kallad till möten som inte är relevanta förrän jag haft möte med min gamla och min nya chef. De LOVADE ett möte innan jag gick på julledighet men det verkar vara bortglömt.

Är fortfarande så oerhört besviken över den tjänst jag fått. Jag vill inte, JAG VILL INTE!!! Ett möte med cheferna skulle förtydliga vad min nya tjänst innebär. Undrar när det mötet blir av?!

Blir till att kontakta facket. Igen.

Smärtskala 1-10

Alltså foglossning. Trodde jag skulle klara mig hyffsat den här graviditeten. Men icke. De sista dagarna har jag gått från kanske 6-7, på en smärtskala där 1 är minst och 10 är max, till en sisådär 9. Sover dåligt på grund av smärtan och under dagtid vet jag inte hur jag ska röra mig för att det ska kännas så lite som möjligt.

SÅ!

Nästa vecka ska jag boka tid på samma ställe som jag gick under förra graviditeten. Går då till en sjukgymnast och får nålbehandling med IMS, intermuskulär stimulans, plus att jag får ett anpassat träningsprogram. För inte för något i hela detta universum ska jag upp till sista snäppet på smärtskalan.

Nu är det bara nio veckor kvar till beräknad förlossningsdag och jag vill njuta, med eller utan smärta. För det är inte bara nio veckor kvar utan de sista veckorna som jag någonsin kommmer att vara gravid.