onsdag 23 november 2011

Tiden är så dyrbar

Snart har jag varit arbetande 2-barnsmor i två månader. Det funkar riktigt bra. Absolut över förväntan. Jag känner att jag har en bra balans mellan barnen och jobbet. MEN det är typ allt jag hinner och orkar med. Dagarna är ju så korta nu också när det blir mörkt kl 16. Vill shoppa, men hinner inte. Vill fixa i hemmet, men jag orkar inte. Vill prata med min syster, men lyckas inte få till det. Vill prata med mina fina vänner, men får ingen tid över. Vill, vill, vill. Men förhoppningsvis kommer våren innan vi alla hinner blinka och då brukar, i alla fall för mig, orken komma tillbaka när ljuset förlänger dagen. Tills dess tror jag bestämt att jag går i ide och accepterar att jag inte orkar eller hinner.

Och tack snälla för att ni välkomnade mig tillbaka. Men det var lite väl många som glömt att lämna ett spår. Har ibland upp mot 200 unika besökare, men bara ett fåtal avtryck. Så skärpning, tack!

3 kommentarer:

  1. Roligt att du börjat skriva igen! Och härligt att det fungerar med "nya" livet! Känner igen mig i känslan av att inte hinna, men det viktiga är att gnistan finns kvar och att man vill saker. Sen tror jag att orken kommer så småningom. Kram på dig!

    SvaraRadera
  2. Emma (Algots morsa)27 november 2011 kl. 12:43

    Välkommen tillbaka! :)
    Puss och kram/Emma

    SvaraRadera
  3. vill också prata. men det är jämt en massa barn både här och där som behöver sina mammor. tack gode gud för dem.
    ibland får vi till det.

    puss

    SvaraRadera