torsdag 28 april 2011
Boomerang
I veckan fick vi svar på ett prov som vi lämnat på lillkillen. Det var inte ett positivt svar. Det provsvaret ledde till en mängder andra provtagningar och nu väntar vi på att denna "utredning", som nog är den sjuttioelfte sen han föddes, kommer att ge svar på varför han inte blir frisk. Imorgon är förhoppningsvis dagen då vi får reda på varför och att det är en enkel sak att åtgärda. MEN! Jag är så grymt orolig att de ska hitta något som inte är något bra. Jag nojjar mig och målar upp hemska scenarion i min mammaskalle. Fy. Stackars lille kille. Han är så van vid mediciner nu att han gapar när det är dags. Han vet var han ska när vi går in på labbet för att lämna eller ta prover. Och han är bara 14 månader knappt!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Åhhh du, jag lider så med dig! Jag förstår att du är superorolig! Men försök tänka att oftast, oftast, oftast är det ju inte så farligt, utan går att mediciner bara man vet vad det är!
SvaraRaderaJag ska hålla mina tummar och tår och tänka på Eli hela dagen imorgon. Om du vill prata så är jag hemma imorgon, ska till psykologen på förmiddagen. Men kommer hem igen vid halv elva, så det är bara att höra av sig om du behöver prata, om du behöver pepp eller om du bara är ledsen! Kram
Jag håller oxå alla tummar och tår på att allt får ett lyckligt slut. Jag hade oxå varit lika orolig om det hade gällt mina barn. Helt naturlig reaktion.
SvaraRaderaKram Ullis
Ullis som i Wedberg kanske??
SvaraRaderaNej, Ullis var inte jag...
SvaraRaderaMen jag håller givetvis också tummarna för att Eli ska slippa mer prover och ni snart ska veta vad som felar!
Håller alla tummar o tår jag kommer åt för att det inte ska vara något allvarligt. Och som Hannah säger, oftast är det ju något som går att medicinera.
SvaraRaderaKRAM!!
Tack alla snälla! Men undra vem denna Ullis är om det nu inte var du Ulrika :)
SvaraRaderahan blir bra. oroa dig inte. eli e stark som en oxe.
SvaraRaderaheja heja. oroa sig hjälper inte för nått.
lövs jo ål.