Vi ska få en pojke!

Ja, alltså det är ju inte helt hundra att det blir en pojke. Det vet man ju inte förrän efter barnet kommit ut. Och för att barnet ska komma ut måste det först planteras ett litet frö. Och för att plantera ett litet frö, så måste antingen:

1. Mamman och pappan komma överens om att de ska ha barn (och lyckas bli med barn) eller
2. Så måste en liten olyckshändelse i stundens hetta ske eller
3. Så måste jag vara nästa Jungfru Maria

När då sannolikheten för att någon av de alternativen inte existerar så kan ju i alla fall jag ställa mig frågan: Vad har ödet i sina händer?

Anledningen till detta blogginlägg? Jo, igår träffade jag en mycket speciell och andlig kvinna som berättade att vi skulle få ett barn till, en pojke. Men det var "bara" 75 procents chans att det skulle bli så. Och ja, jag tror ju på sånt. Men just det här har jag en aningen svårt att ta till mig. Troligtvis eftersom jag önskar det så starkt. Det coola med den här kvinnan var att hon beskrev mig, min man och mina barn otroligt väl. Och hon gav mig lite hintar om hur framtiden skulle se ut. Och med framtiden så ska jag förtydliga att hon pratade om de kommande tre åren. Spännande va?! TÄNK LIKSOM. Så fortsättning följer på denna never ending story av enorm längtan och förundran av ödet och dess vägar.