Hur tänker ni och resonerar ni kring era barns småbarnsår? Ska förklara mig.
Jag är mitt uppe i "karriären" och mitt uppe i småbarnsåren. Min man arbetar otroligt mycket och lägger väldigt mycket krut på sitt jobb. Fortsätter han att spela sina kort rätt kommer det att gå riktigt bra för honom!
Jag har tappat mitt driv. Jag vill vara så mycket med barnen som det går MEN ändå kunna ha ett bra och intressant jobb när barnen blir äldre och jag känner att jag kan satsa lite mer på det. I dagsläget känner jag att barnen är mitt allt och att inte mitt (och mannens jobb) ska göra så att de hamnar i ett annat fokus. Så kommer det tyvärr att bli från den 1 september.
Så, vad har jag då för val?
- Jag kan ju säga upp mig och ta ett "random" jobb där jag tjänar mindre, har mindre stimulans men inte behöver prestera dagarna i ända och faktiskt kan gå hem när arbetsdagen är slut.
- Jobba på ett tag till på mitt jobb och se om det blir så mycket som jag fått för mig att det blir.
- Inleda "projekt-övertala-mannen-om-en-trea".
- Andra val?!
gå och jobba 1 september men fortsätt leta annat. kanske något dyker upp. spara pengar medan lönen är hög. ta ett annat jobb när det dyker upp - men inte för att det betalar bra utan för att det ger dig mer tid med barnen och en helt okej lön.
SvaraRaderaibland e less more
En trea är ju aldrig fel ;-)
SvaraRaderaUsch vilket dilemma. Att vara med sina barn är det bästa som finns trots att de driver en till vansinne mest hela tiden. Antar att allt handlar om prioriteringar. Vi har valt att jag är hemma med barnen för att vi känner att det är viktigt. Det är bara Mikael som jobbar och han har ingen kanoninkomst utan vi väljer bort saker som för andra är självklart. Det går men visst känns det jobbigt ibland.
SvaraRaderaKanske ett jobb där du kan jobba färre timmar men med lägre inkomst inte är så dumt. Barnåren kommer ju inte tillbaka.
Panika inte ihjäl dig över detta nu utan försök att tänka lugnt och ta tid på dig. Börja 1 september och se hur det känns.
stora kramen!
Sånt där är ju rent ut sagt skitsvårt! Jag satt i en liknande sits för lite sen. Jag valde familjen. Det var rätt val för mig. Om det är det för dig är jättesvårt att ge råd om.
SvaraRaderaAnna har helt klart en bra poäng, börja jobba medan man söker annat är en bra kompromiss. Det blir visserligen lite mindre tid för familjen en tid, men om det bara är en kortare period kanske det inte känns lika illa?
Ibland målar man ju faktiskt fan på väggen över ingenting. Jag gör själv det åt mindre saker än sånt här. Det bästa är nästan att ändå fortsätta och verkligen se om det är så illa som man trodde. Oftast är det inte det.
Jag gissar att det inte går att förlänga föräldraledigheten ytterligare en månad eller två så du får tid på dig att tänka lite till??
Lycka till och jag hoppas att du kan känna att du/ni kommit fram till rätt val för dig/er sen!
Dorro skrev en viktig mening: Barnåren kommer inte tillbaka.
SvaraRaderaOch mycket av det bästa och innerligaste man kan uppleva, kan inte värderas i pengar.
Jag tycker att du ska vara med barnen och med känns bäst för dig. Sen vill man såklart inte "ångra" sig när barnen blir större och inte har samma behov av en som mamma längre. Har man då vid småbarnsåren tagit ett "skitjobb" (usch, gillade inte det ordvalet, kändes stroppigt) så kanske man inte är så attraktiv på arbetsmarknaden längre, det är ju dock så att man utvecklas hela tiden i sin yrkesroll och om man inte jobbat med det man tex utbildat sig inom under många år så är kanske inte den meriten i CVt speciellt mycket värd längre.
SvaraRaderaJag skulle tycka att det bästa vore att arbeta med det du är utbildad inom/arbetat dig upp inom men bara på deltid. Jobba bara femtio procent om det går, då får du vara med barnen och samtidigt så håller du kvar ditt värde på arbetsmarknaden!!
Kram, hoppas att det löser sig på ett bra sätt är så ledsamt att se att du har sådan ångest!!
Håller med alla ovanstående. Dessa år kommer inte tillbaka. Svish säger det, och då behövs vi mammor inte så mycket mer. Då är det mest aktiviteter och kompisar och sova över hos kompisar som gäller. Känn efter vad DU vill. Jobba, det ska du i vilket fall som helst göra i sisådär minst 30 år till. Känn på det, 30 år till. Och tro mig, på den tiden hinner du göra karriär. Allt handlar om prioriteringar som någon sa. Prioritera bort annat, man klarar sig på mindre än man tror. Storhandling, mindre kläder, mindre prylar helt enkelt. Och ja...en trea, även det kan jag rekommenderar. Det är FANTASTISKT!! Allt detta skriver jag av EGEN erfarenhet..) Good luck, ring om du vill prata mer. Puss Linda
SvaraRaderaTack snälla! Tack för att ni svarar och verkligen engagerar er. Det betyder mycket för en vilsen mor som mig.
SvaraRaderaMitt beslut just nu... oklart. Men självklart återgår jag till mitt jobb, men ska verkligen ta mig en rejäl funderare på vad JAG vill. En trea ja, men "it takes two to tango"...
Börja jobba och se vad som händer. Ibland målar man upp saker större än vad dom är. Under de åren man varit hemma har man oxå lärt sig att prioritera annorlunda vilket märks på jobbet vilket oftast blir mycket effektivare eftersom man inte vill ha med sig saker hem. Att byta till ett annat jobb med mindre stimulans tror inte jag personligen på. Ostimulerad mamma = rastlös mamma hemma :)
SvaraRaderaGe det lite tid så kommer du på hur du vill ha det. kram kram