Dödsångest

Att flyga är inte min grej. Men det är ett ont måste om jag ska ta mig en lite längre bit. Nu befinner jag, min man och våra barn i San Francisco. Att ta sig hit var otroligt laddat. Men nu är vi här och vi ÖVERLEVDE. Ja, tyvärr är det så jag ser på saken. Men en sak insåg jag när vi flög hit - att flyga jumbojet med vakna barn som håller mig sysselsatt är superbra för min flygrädsla. Hinner liksom inte tänka på de jobbiga sakerna då. Men att leva med dödsångest ett par gånger om året är inte kul. Att upptäcka nya platser och träffa de man älskar är underbart. Det borde ju övervinna det jobbiga, men icke. Jag borde verkligen ta tag i min flygrädsla, men vet inte till vem jag ska vända mig. Tills dess får jag flyga med min dödsångest och känns samma enorma tillfredsställelse och lycka när jag väl är på trygga marken igen.