130313

Nu är hon här! Klockan 8:11 den 13/3, tre dagar över tiden kom vår andra prinsessa till oss. Med en vikt på 4320 g och en längd på 51 cm är hon var rultigaste bebis. Förlossningen tog 4,5 timme från vattenavgång klockan 3:38. Alldeles lagom!

Nu njuter jag och maken tillsammans på dagarna medan våra två "stora" fortfarande går hela dagar på dagis. Att få lära känna lillan i lugn och ro och njuta på det här sättet är så mycket värt.

Men lägg av, va!

Varje dag, sedan kanske en sisådär två veckor tillbaka ringer och smsar släkt och vänner och frågar hur det går, om jag känner något, om det är på gång och så vidare. Jättegulligt. Men nu börjar mitt tålamod tryta. Det är inte jättegulligt längre. VI HÖR AV OSS! Vill det sig riktigt "illa" kan jag ju vara gravid i ett par veckor till även om jag redan passerat det beräknade datumet. Och då vill jag verkligen inte få alla dessa samtal och sms varje dag. Tror ni, helt ärligt, inte att det är jobbigt som det är?

Ni som varit i samma sits, hur hanterar ni detta? Jag är ju bevisligen, inte speciellt bra på det.

Just nu vill jag inte ens ringa släkten när det väl drar igång för att få hjälp med de andra två barnen och hoppas därför innerligt att det sätter igång på dagen när barnen ändå är på dagis. Den här stressen som släkten har... Alltså!

Snälla, ge mig alla era tips!!!

Jaha

Bf idag. Så länge som jag varit gravid denna gången har jag ju aldrig varit innan. Eller jo. Fast sonen föddes ju på beräknat förlossningsdatum. Dottern föddes i v 39 +1. Så om någon timme är det allra första gången jag går på övertid.

Har haft en del förvärkar. Väckte till och med maken natten till i fredags eftersom värkarna höll i sig i mer än 1 minut och kom med 2-5 minuters mellanrum. Men. Ja, de avtog efter två timmar. Antiklimax! Men många säger att just tredje barnet är lite lurigt. Eller ja, inte barnet men förlossningen. Och jag kan inget annat än instämma. Hoppas bara så att slippa gå alldeles för länge så att jag måste bli igångsatt. Mardröm!

Så. Ge mig lite hopp så här i väntans tider!!! När tror du att vår guldklimp kommer?

Deppigt värre

Idag är jag i det där läget, som ni som varit gravida säkert känner igen. Det känns som att bebisen aldrig kommer att komma ut, att jag för evigt kommer att vara gravid. Ger liksom nästan upp.

Peppa mig!