Det där med sömn - igen...

Liten har blivit förvisad till att sova mellan mig och maken på nätterna sedan en vecka tillbaka. Det har varit ett "big no no" från liten innan. Men nu funkar det SÅ bra! Han sover hela nätterna och jag vaknar utvilad innan klockan ens har hunnit ringa. Fantastisk känsla!

Pratade med en kollega om det där med barn och sömn och hon har vid flera tillfällen berättat hur dåligt hennes son sover. Han vaknar visst en gång på natten för att dricka men somnar sen om igen. Inte ens innan sonen kom till oss hade jag klagat över at vakna en gång per natt... Men men. Alla är vi olika och det är ju det som är så skoj!

Avundsjuka eller "Gilla läget"?

Vill först kommentera förra inlägget. Allt inte helt klart och därför kan jag inte berätta än. Men när allt är klart berättar jag mer än gärna!

Maken berättade igår att en ytlig bekants föräldrar passar deras barn när helst de bekanta vill. Och du menar jag verkligen när som. Vaknar deras barn tidigt en morgon ringer de föräldrarna så att de får sova vidare. De nyttjar deras vänlighet för mer än så när det gäller barnen. Då kan jag ju undra... Är det bara vi som reagerar på detta? Är inte tidiga morgnar en del av "charmen" med småbarnstiden? Egentid för varandra ska ses som ett "hallelulja moment"? Eller är vi bara avundsjuka?!

Just nu sover maken för att han behövde sova mer när barnen vaknade. Jag sitter och bloggar, tittar på Barnkanalen och njuter av att vara med mina barn. Detta skulle jag INTE vilja byta ut mot något! Inte ens om mina föräldrar stod och knackade på och insisterade på att ta barnen. Det är mina (våra) barn och den här tiden med dem är något som är heligt!

Förändringar!

Just nu är det stora förändringar på gång för mig på jobbet OCH privat. Det är så spännande och kul att jag ibland tror att jag kommer att vakna en morgon och tro att det bara var en dröm! Låt medvinden hålla i sig nu!

Som det kan gå!

För, snart, fem veckor sen påbörjade jag min semester. Det var riktigt stormigt då. Inget allvarligt men ändå något som rev upp tillvaron för mig och min älskade make. Fem veckor senare ser livet helt annorlunda ut. Det största ordet jag kan beskriva tillvaron med är HARMONI. Maken mår bra, jag mår bra, barnen mår bra. Vår lediga veckor tillsammans har med all sannolikhet varit de bästa lediga veckor vi haft sen vi träffades!

Jag vill lägga känslorna, som jag ( och maken), känner nu i en flaska för att bevara dem till stunder när det kanske inte känns likabra. Öppna den och insupa lite när det behövs. Men det går ju inte, så istället njuter jag ända ut i tåspetsarna och glider på kärlekens våg!

Njuter orkeslöst!

Är hemma med barnen själv nu en vecka. Maken började jobba igår efter 4,5 veckors semester. Världens bästa semester har vi haft. Massa kärlek och glädje med nära och kära runt omkring oss. Men efter andra natten med lite sömn behöver jag sova. Undrar hur jag ska orka med mina två vildingar idag efter att den yngsta vildingen roat sig med att hålla mig vaken i två timmar inatt?! Vad gör jag? När han vaknar på natten tar det så förbannat lång tid för honom att komma till ro igen. Har alltid varit så, men det är väl inte försent att försöka vända denna ovana?? Tips tack!