Bajsfort

Sonen har ju, som sagt, haft en strulig mage sen födseln. Men på semestern har hans mage (och sömn) hållt sig i schack! Tredje dagen utan nr 2 idag, vilket är rekord. Men så rätt var det är så försvinner han in i en mur av kuddar, täcken och madrasser. Vi föräldrar säger bingo och ser fram en mer harmonisk och nybajjd liten grabb! Tänk vad lite (?!) bajja kan göra för humöret!

Överklassmänniskor, bläää

Vi är ni på en veckas solsemester på Kreta. Lyckades boka ett superfint hotell till ett bra pris. Första dagen kände jag att vi var i paradiset och kunde skatta oss lyckliga som var här. Men nu efter fem dagar... Ja. Ungarna här springer runt i enbart dyra märkeskläder, gnäller om de inte får allt de pekar på och deras föräldrar pratar om pengar, pengar och åter PENGAR! Åååå! Fy, säger jag bara. Maken har också tröttnat och det är absolut sista gången vi gör den här typen av resa. Nästa gång tar vi tältet och stormköket. För våra barn ska INTE tro att livet ser ut så här.

Hotellet är verkligen jättefint, vädret fantastiskt, maten god, underhållningen bra. Så vi njuter av de sista dagarna här innan vi ska flyga hem igen och kan skatta oss lyckliga att vi gjort denna insikt!

Segt värre

Många tankar och reflektioner ger avtryck var eviga dag i mitt liv. Den senaste är att jag vet precis varför jag ofta känner mig ensam och har svårt i sociala sammanhang. Inte för att mitt umgänge är litet och obegripligt, utan för att jag har troll som skumpar i min hjärna. Jag inbillar mig att folk inte tycker att jag är rolig. Att de inte kommer att sakna mig om jag inte är där. Att jag liksom inte behövs i deras liv. Fast egentligen så vet jag att det ju inte är så. Men det skapar hinder för mig. Att komma mig riktigt nära och för mig att komma någon riktigt nära är svårt. Allt på grund av de där trollen i mitt huvud.

Men jag älskar er mina vänner och uppskattar så att ni inte ger upp på mig och vår vänskap!

Jag är liksom den jag är, svårare än så är det inte. Svårt, jag vet!