Låt bli min son!

Min son är världens sötaste. Charmig som få. Energisk som få. Skulle han vara äldre än 1,5 år... kanske närmre skolåldern hade han haft alla former av bokstavskombinationer. Men han är 22 månader och håller på att upptäcka livet med en massa energi, vilja och kraft. Han tycker att livet är ett äventyr och vill inte missa något. Men shit vad mycket skit han och vi får ta. En kompis har föreslagit att vi ska ta med honom till en kiropraktor för att de tydligen ska kunna trycka på något som gör att han lugnar ner sig. WTF?! Andra i vår närhet har antytt att han är lite väl energisk och kanske inte mår bra. WTF?! LÅT HONOM VARA! Vi älskar honom för den han är, oavsett om han har någon bokstavskombination eller ej. Han är som han är. Det är hans personlighet. Kan ni inte acceptera honom för den han är så håll er ifrån oss!

Och ja, jag fick ett skal till min iPhone.

Det där med julklappar

Egentligen önskar jag mig bara en sak från min man. Ni som följer min blogg skulle nog kunna gissa vad. Men jag vet att det inte är det jag kommer att få i julklapp (och inte i någon annan klapp heller för den delen). Tror faktiskt jag vet vad som ligger i det lilla röda paketet han slagit in. Det börjar med iPhone och slutar med skal. Så, det är upp till bevis nu om jag gissat rätt. Uppdaterar er längre fram. Om någon är intresserad förstås!

Mer spontanitet, tack!

I fredags sprang jag på en av grannarna på väg till jobbet. På lördag kom de och deras fina barn hem till oss på middag. Den middagen hade troligtvis inte blivit av om vi inte sprungit på varandra på fredagen. Kvällen blev otroligt mysig och BARNANPASSAD. Det sistnämnda - I LOVE!

Fick ett sms ikväll av en fin vän som frågade om vi ville komma hem på kvällsmat till dem imorgon kväll. OCH! Det är barnanpassat. Så trevligt!

Behövs verkligen spontanitet, barnvänlig sådan, i en annars så grå och regnig vardag.

Jag, en paradox?

• Jag skriver om mig och mina tankar i en blogg.
• Jag har en stort socialt nätverk.

MEN paradoxalt till det så har jag sååå svårt att öppna upp mig och visa min sårbarhet inför andra. Misstänker att det är därför jag har så många "ytliga" bekantskaper istället för några som är riktigt nära. Jobbigt när man faktiskt behöver öppna upp sig och inte riktigt vet till vem...

Vardagslyx

Vi har inrett ett av sovrummen till ett gym. Känns så lyxigt att kunna träna. Det är liksom inget jag tar för givet längre. Men med en spinningcykel, viktstänger och en TRX så kan man komma långt.

Hade dock gärna inrett det rummet med något helt annat. Men jag får göra det i mitt nästa liv.

En liten knuta under armen

Hittade en liten knuta under sonens överarm idag. Är det något vi borde kolla upp? Någon som har erfarenhet från knutor?!