En era avslutades idag

Tårarna rinner. Jag känner mig uppgiven. Nu blir det ett väldigt utlämnande inlägg. Idag var sista gången på öppna förskolan för terminen och för alltid för min del. När höstterminen börjar så går lillebror på dagis och jag har börjat jobba igen. Det känns rent ut sagt överjävligt! Jag vill inte att det ska vara sista gången. Jag vill inte att min framtid ska vara jobb och stress. Jag vill vara med mina barn. Jag vill kunna se dem leka och utvecklas. Men nä, då är eran av barnafödande slut och möjligheten till att vara hemma och njuta med dem. Jag är ledsen, bitter och arg. Imorgon kanske jag inte är så arg men idag känns det överjävligt. Jag vill ha mer av detta livet! Jag ÄLSKAR att vara med barnen och sköta om allt med dem och ta hand om hemmet. Jag vill ha ett barn till. Men den jag delar mitt liv med har inte samma önskan. Delade meningar så det skriker om det. Därför är denna dagen extra tung och känslosam och jag gillar det inte alls! Jag måste hitta ett sätt att försonas med denna jobbiga tanke. Jag vill gå tillbaka till jobbet men ändå ha kvar det goda livet jag har nu tillsammans med mina fantastiska, underbara, vackra, begåvade och älskade barn! Bägaren har runnit över idag och det behövde den nog göra...