Att få känna sig som en människa

Maken sover med minsta trollet inatt. Jag sover ensam. Förhoppningsvis. Om inte någon av de andra två vaknar. Alla behöver mig. Jag är deras centrum. Mamma, maka, mör. MÖR. Mög. 

Så. Fokusera.

Ikväll har jag delat en halv paradisask med mig själv. Just för att jag kan, eftersom maken somnat med skrikbaggen. Har dessutom kollat på TV, surfat på datorn och svarat på sms. Samtidigt! Allt detta möjligt eftersom jag annars springer in till bebis kvällarna i ända eftersom hon behagar att vakna typ var 20 min. Nätterna tar jag i ett separat inlägg...

Och det är min definition på vad jag behöver för att känna mig lite mer som en människa än en mör mor.

Oh yes, I'm still here

Livet. Ja. Att hinna med livet. Alla måsten. Inte helt lätt. Idag passade jag och lillan, som hunnit bli drygt 8 månader, på att hämta ut ett paket på Posten. Där sprang jag på en gammal bekant som jag inte sett på tre år. Han frågade mig varför jag slutat blogga. 

Livet. Ja.

Men blev så glad av de berömmande orden om min blogg. Kanske dags att ta upp den igen. Men finns det någon kvar som vill läsa min blogg? Lämna gärna en kommentar i så fall!