Runt som ett hamsterhjul?

När sonen föddes var jag kanonförkyld. Han och jag gick med kraftig förkylning och hosta i sex veckors tid. Så inledde jag min föräldraledighet. Idag har jag börjat på ont i halsen och känner att kroppen inte orkar riktigt. Tankarna går direkt till de första sex veckorna av tiden med sonen. Ska jag behöva avsluta föräldraledigheten på samma sätt som den började?!

Snälla, håll tummarna för mig. Vill verkligen inte avsluta så. Är sååå sällan sjuk, men när jag väl blir det så blir jag riktigt kass.

Kränger glädje

Sitter nu och kränger i mig Fanta, choklad och saltlakrits. Mums! Barnens ryggsäckar är packade inför "premiären" imorgon och jag känner mig lugn. Tror faktiskt att det är allt socker som nu finns i min kropp som gör mig lugn och lycklig. För inte är det alla tankar som snurrar i mitt huvud som gör mig lycklig. Tacka vet jag tröstätning!

Hur gör ni?!

Nä ni, nu får ni allt ta och bli lite aktiva igen och kommentera. Behöver er hjälp!

Hur tänker ni och resonerar ni kring era barns småbarnsår? Ska förklara mig.

Jag är mitt uppe i "karriären" och mitt uppe i småbarnsåren. Min man arbetar otroligt mycket och lägger väldigt mycket krut på sitt jobb. Fortsätter han att spela sina kort rätt kommer det att gå riktigt bra för honom!

Jag har tappat mitt driv. Jag vill vara så mycket med barnen som det går MEN ändå kunna ha ett bra och intressant jobb när barnen blir äldre och jag känner att jag kan satsa lite mer på det. I dagsläget känner jag att barnen är mitt allt och att inte mitt (och mannens jobb) ska göra så att de hamnar i ett annat fokus. Så kommer det tyvärr att bli från den 1 september.

Så, vad har jag då för val?

• Jag kan ju säga upp mig och ta ett "random" jobb där jag tjänar mindre, har mindre stimulans men inte behöver prestera dagarna i ända och faktiskt kan gå hem när arbetsdagen är slut.
• Jobba på ett tag till på mitt jobb och se om det blir så mycket som jag fått för mig att det blir.
• Inleda "projekt-övertala-mannen-om-en-trea".
• Andra val?!

Snälla läsare. HJÄLP MIG ATT TÄNKA!

25000 i månaden i 25 år?

Tänk om jag bara kunde råka vinna en sisådär 25000 kronor i månaden i 25 år. Då hade jag:

• Startat eget och gjort småjobb
• Haft barnen på dagis MYCKET mindre
• Satt mig i skolbänken igen

Framförallt så hade jag inte gått tillbaka till jobbet än. Om 1,5 vecka är det ju dags. Ångesten kryper under mitt skinn och jag vill inte. Jo, jag vill att barnen ska gå på dagis. De behöver det! Men de behöver inte vara där från sju på morgonen till fem på eftermiddagen. Absolut inte! De behöver mig och jag behöver dem. Kanske skulle spela på Lotto och köpa en Triss om dagen nu fram till jobbstart?! Vad tycker ni?

Måste ha!

Kanske något jag kan önska mig inför kommande födelsedag? Iittala har så mycket snyggt, men det här stora fatet tar liksom allt. Sååååå snyggt!

Vågar inte känna efter

Så fort jag släpper in tanken på att jag snart ska "skiljas" från mina två små älsklingar för att återgå till jobbet så kommer klumpen. Men jag försöker att inte tänka på det. Måste försöka njuta av min sista vecka som mammaledig med dem. Måste! Har försökt att njuta till max den sista tiden. De är så underbara mina små knyten. Det bästa som finns. Kommer att ha sjuklig ångest nästa vecka vid denna tidpunkten. En massa gråt. Men. Usch.

Effektiv träning - I like!

Maken min har köpt hem ett nytt träningsredskap - TRX. Efter ca 30 min har du kört igenom alla stora muskelgrupper, svettats och känner dig nöjd! Jag gör det i alla fall. 30 min är ju en dröm. I alla fall för oss med småbarn som känner att en timme ett par gånger i veckan faktiskt är lite för svårt att pressa in. Så nu jäklar! Jag har skrivit om det innan och jag skriver det igen. Jag SKA komma i form igen. Så det så.