Jag skriver till mina barn

När lillebror föddes köpte jag en dagbok som jag skriver i lite då och då. Jag skriver om barnens framsteg, roliga saker som de gör eller säger, jobbiga händelser och så vidare. Det är en bok som jag ska ställa i bokhyllan så att de kan läsa i den när de vill. Den sista tiden har jag inte skrivit. Resan till USA tog upp mina tankar på bara resan, trots att dagboken var med. Nu sen vi kom hem har jag varit för trött för att fokusera. Barnen förväntar sig inte att jag skriver i boken men ändå får jag skuldkänslor för att jag inte gör det. Jag framkallar inga fotoalbum till dem, jag har inte fyllt i deras BHV-böcker ordentligt och jag har inte fyllt i någon "Mitt första år...". Är jag en sämre mor då? Nä. Tror inte det i alla fall. Jag avgudar mina små troll och älskar dem mer än något annat så några rader i en bok bör inte spela någon roll. Men jag ska skriva snart. För att stilla mitt eget sinne.

Fredagsmys hemma hos oss

Dottern bestämmer ofta vad vi ska ha till middag. Lax står högt på hennes topplista. Men idag. Ja, vi ska inte ha pappan hemma idag så vi bestämde för att ha lite extra mysigt idag. Så dottern bestämde korv, pommes och Lohmanders. Väl i affären ångrar hon sig. Så nu står jag med nykokta revben som ska glaseras och grillas i ugnen. Hon är en riktig liten finsmakare min dotter. Inget mig emot.

Ett steg för mänskligheten

Och så tog jag ett steg närmre. Hoppas!

Hey blue-eyes!

Ett av de största minnena jag kommer att ha från vår månad i USA är de otroliga mängderna kommentarerna min fantastisk vackre son fick om sina blåa ögon. De är bara blå. Inte gröna, inte bruna, inte gula - HELT BLÅA. Varken jag eller maken min har blåa ögon. Men sonen vår har fått dessa havsblåa fina ögon och han drar blickar till sig. I alla fall i USA. Sen att han inte är blyg alls och babblar med alla han ser gör ju inte saken mindre. Han har fått så mycket uppmärksamhet på vår resa. Stackars lilla loppan hamnade i skymundan, men var väldigt stolt över att "Alla tycker om min lillebror, han är ju så fin".

iPhone

Jag har varit så enormt emot iPhone. Har inte förstått varför man vill lägga så mycket pengar på en telefon. En mobiltelefon för mig är något man ringer med och skickar sms med. MEN! I USA är det många som går runt med en iPhone. Att kunna prata gratis med sin syster som bor på andra sidan jorden via Skype på mobilen är liksom inte fy skam. Att kunna uppdatera sin blogg via mobilen är inte heller fy skam. Att kunna leta upp saker på nätet medan man sitter på en buss eller så är ju fantastiskt. Att vara uppkopplad mot världen är ju bara så fräckt. Så jepp, nu ska det letas iPhone i Sverige. Alla tips mottages hjärtligt. Vilket företag har bäst abonnemang? Är det något speciellt jag bör tänka på? Tips, tips, tips!

Buzzador

Har nu anmält mig för att bli en Buzzador. Håll i hatten, för nu ska NI diskutera med mig om allt jag vill berätta för er om de prover jag kommer att få hem.

Och ja, barnen sover nu här i USA och då får jag tid med sånt här tjafs istället för att blogga om resan hit, våra upplevelser här, min sons första födelsedag och vad som väntar oss under resten av vår resa...

Dödsångest

Att flyga är inte min grej. Men det är ett ont måste om jag ska ta mig en lite längre bit. Nu befinner jag, min man och våra barn i San Francisco. Att ta sig hit var otroligt laddat. Men nu är vi här och vi ÖVERLEVDE. Ja, tyvärr är det så jag ser på saken. Men en sak insåg jag när vi flög hit - att flyga jumbojet med vakna barn som håller mig sysselsatt är superbra för min flygrädsla. Hinner liksom inte tänka på de jobbiga sakerna då. Men att leva med dödsångest ett par gånger om året är inte kul. Att upptäcka nya platser och träffa de man älskar är underbart. Det borde ju övervinna det jobbiga, men icke. Jag borde verkligen ta tag i min flygrädsla, men vet inte till vem jag ska vända mig. Tills dess får jag flyga med min dödsångest och känns samma enorma tillfredsställelse och lycka när jag väl är på trygga marken igen.